I Danmark tycker politiker att samhällskunskapsprovet för att bli medborgare är för lätt.
Dansk Folkeparti vill höja ribban för att få bli dansk medborgare. Hittills har cirka 97 procent av de sökande klarat provet. Såväl Konservative som Venstre är redan inställda på att revidera provet. Men Birthe Rønn Hornbech (integrationsminister, Venstre) förnekar att målet med ett reviderat prov skulle vara att få ner den siffran.
- Nej tvärtom. Jag är mycket positiv till att de sökande kvalificerar sig så att så många som möjligt får medborgarskap. Men kraven för att få det ska vara höga, det är bäst för alla parter, säger hon.
I Australien klarar 95 procent samhällskunskapstesten för att bli medborgare, men här anser politiker att det provet är för svårt.
Senator (och migrationsminister, min anmärkning) Evans yesterday ruled out scrapping the test, but said an independent committee would examine the impact on citizenship applications, after statistics revealed they had plummeted since the introduction of the test on October 1. Just 16,024 migrants applied to be citizens between January and March, compared with 38,850 at the same time last year.
Senator Evans said while the introduction of the test had been controversial, with concerns it was politically motivated, the Federal Government believed it could play a constructive role in the pathway to citizenship.
"We want people to become citizens," Senator Evans said. But he acknowledged there was concern about whether the test was fair on migrant groups, despite almost 95% of candidates eventually passing it.
I Sverige finns det inte några prov för att bli medborgare och det behövs heller inga kunskaper i Svenska. Folkpartiet föreslår dock i deras nya idéprogram om integration att det ska krävas kunskaper i svenska och deltagande (utan prov) i medborgarskapsutbildning för att bli medborgare.
onsdag 30 april 2008
Intressant på Quick Response om tidningars hantering av bloggar
Quick Response har talat med tidningsredaktioner om hur de resonerar kring risken att erbjuda främlingsfientliga bloggar snålskjuts via t.ex. twingly-länkar. Det är intressant läsning. Sydsvenskan tillämpar en policy där de gör individuella bedömningar om vilka bloggar de bannlyser. Så verkar huvuddelen av redaktionerna resonera:
Företaget Interaktiv Säkerhet sköter kontrollen av artikelkommentarer och länkarna till externa bloggar på själva sajten åt bland andra DN.se, Sydsvenskan.se, GP.se och Aftonbladet.se. Med stöd av de olika tidningarnas policy tar de anställda på Interaktiv Säkerhet bort blogglänkar och i vissa fall spärrar de hela bloggar.
På SvD.se resonerar man annorlunda. Där väljer man vilka artiklar som ska gå att kommentera eller inte i förväg.
Redaktionen väljer ut artiklar som medarbetarna av erfarenhet vet brukar generera relevanta diskussioner. Nyhetsartiklar om Mellanöstern och invandring går inte att kommentera längre, eftersom inläggen där ofta spårade ur och övergick i pajkastning och hets mot folkgrupp.
Företaget Interaktiv Säkerhet sköter kontrollen av artikelkommentarer och länkarna till externa bloggar på själva sajten åt bland andra DN.se, Sydsvenskan.se, GP.se och Aftonbladet.se. Med stöd av de olika tidningarnas policy tar de anställda på Interaktiv Säkerhet bort blogglänkar och i vissa fall spärrar de hela bloggar.
På SvD.se resonerar man annorlunda. Där väljer man vilka artiklar som ska gå att kommentera eller inte i förväg.
Redaktionen väljer ut artiklar som medarbetarna av erfarenhet vet brukar generera relevanta diskussioner. Nyhetsartiklar om Mellanöstern och invandring går inte att kommentera längre, eftersom inläggen där ofta spårade ur och övergick i pajkastning och hets mot folkgrupp.
tisdag 29 april 2008
Bok från International Organisation for Migration uppmanar till utvärdering av migrationspolitiken
International Organisation for Migration har tillsammans med Eurasylum gett ut boken Assessing the Costs and Impacts of Migration Policy: An International Comparison (Geneva 2008). Boken ställer den viktiga frågan om hur migrationens kostnader och effekter utvärderas. Redaktörerna för boken uppmanar alla länder och internationella organisationer att kontinuerligt utvärdera migrationens effekter, men också politikens mål och strategier. Läs mer om boken i en artikel på Migration Policy Institute.
Majoriteten av de industrialiserade länderna upplever allt större migration och lägger ner allt mer resurser för att hantera migrationsströmmar och uppmuntra integration. Kostnaderna för migrationen beror till största delen på ländernas migrationssystem: hur arbetskraftsinvandringen ser ut, volymen av asylsökande och karaktären på den illegala migrationen. En migrationsregim kan ha olika fokus, t.ex. att locka okvalificerad eller högt utbildad arbetskraft eller fokusera mer på familjeinvandring eller asylinvandring. Alla dessa faktorer påverkar givetvis kostnaderna för migrationen i olika länder. Därutöver kan det tillkomma kostnader för integrationsinsatser inom hälso- och sjukvård, utbildning och välfärdsinsatser som är tillgängliga för alla.
Solon Ardittis och Frank Laczko pekar i boken ut tre nyckeldimensioner för att utvärdera effekterna av migrations och asylpolitiken:
1. Hur påverkar politiken individuella invandrare och de inrikes födda?
2. Hur påverkas statsbudgeten?
3. Är politiken kostnadseffektiv med hänsyn tagen till det enskilda landets migrationspolitik?
Punkt ett syftar till att undersöka hur invandringen påverkar olika grupper av individer. Det är till exempel vanligt att utvärderingar pekar på att vissa lågutbildade grupper kan drabbas negativt av invandring medan högt kvalificerade tjänstemän tjänar på det. I Sverige har det vad jag vet inte gjorts några sådana studier. Däremot har det gjorts undersökningar av typ två, bland annat av Jan Ekberg på Växjö Universitet. De visar att den samlade effekten på statsbudgeten av migrationen är negativ. Invandringen kostar årligen tiotals miljarder kronor, både direkta utgifter för migrations- och integrationspolitik i statsbudgeten och stora transföreringar till den utrikes födda befolkningen via välfärdssystemet. Men dessa kostnader kan vara försvarbara, eftersom Sverige politiskt har valt att ha en kostsam och generös flyktingpolitik som migrationspolitikens grundpelare. Då är frågan, enligt punkt tre, om politiken bedrivs kostnadseffektivt. Stora invandringsländer som Australien, USA och Kanada förutsätter att landet ska tjäna ekonomiskt på migrationspolitiken, men i Sveriges fall är det knappast realistiskt med tanke på dagens politik. För Sverige hade det istället varit bra, eftersom alla partier vill ha en fortsatt stor flyktinginvandring, med en bred studie som visar hur landet kan jobba mer kostnadseffektivt och därmed förlora mindre på migrationen.
Så här skriver Solon Ardittis och Frank Laczko om kostnader för integrationsinsatser i olika länder:
Kostnaderna för integrationsinsatser varierar, vilket till stor del kan förklaras av ländernas olika migrationspolitik. Kanada använder till exempel ett poängsystem för att välja invandrare som har förutsättningar att integrera sig. En kontrast, historiskt, är Sverige och Danmark som har haft en mycket större invandring av asylsökande och familjeinvandrare och har inte tagit hänsyn till integrationspotential. Intressant nog har kostnaderna för integrationsinsatser i Danmark mer än halverats efter de fått en förändrad sammansättning av invandringen genom en mer restriktiv politik för asyl- och familjeinvandring (min översättning).
Uppföljning av den nya lagen för arbetskraftsinvandring hade varit välkommen
Särskilt viktigt för Sveriges del är att följa upp effekterna på den nya lagstiftning för arbetskraftsinvandring som snart införs. Den bör följas upp enligt de tre punkterna ovan för att se om den nya lagen riskerar att drabba någon grupp i samhället, vilka effekter den har på statsbudgeten och om den hanteras effektivt av inblandade aktörer som exempelvis Migrationsverket.
Majoriteten av de industrialiserade länderna upplever allt större migration och lägger ner allt mer resurser för att hantera migrationsströmmar och uppmuntra integration. Kostnaderna för migrationen beror till största delen på ländernas migrationssystem: hur arbetskraftsinvandringen ser ut, volymen av asylsökande och karaktären på den illegala migrationen. En migrationsregim kan ha olika fokus, t.ex. att locka okvalificerad eller högt utbildad arbetskraft eller fokusera mer på familjeinvandring eller asylinvandring. Alla dessa faktorer påverkar givetvis kostnaderna för migrationen i olika länder. Därutöver kan det tillkomma kostnader för integrationsinsatser inom hälso- och sjukvård, utbildning och välfärdsinsatser som är tillgängliga för alla.
Solon Ardittis och Frank Laczko pekar i boken ut tre nyckeldimensioner för att utvärdera effekterna av migrations och asylpolitiken:
1. Hur påverkar politiken individuella invandrare och de inrikes födda?
2. Hur påverkas statsbudgeten?
3. Är politiken kostnadseffektiv med hänsyn tagen till det enskilda landets migrationspolitik?
Punkt ett syftar till att undersöka hur invandringen påverkar olika grupper av individer. Det är till exempel vanligt att utvärderingar pekar på att vissa lågutbildade grupper kan drabbas negativt av invandring medan högt kvalificerade tjänstemän tjänar på det. I Sverige har det vad jag vet inte gjorts några sådana studier. Däremot har det gjorts undersökningar av typ två, bland annat av Jan Ekberg på Växjö Universitet. De visar att den samlade effekten på statsbudgeten av migrationen är negativ. Invandringen kostar årligen tiotals miljarder kronor, både direkta utgifter för migrations- och integrationspolitik i statsbudgeten och stora transföreringar till den utrikes födda befolkningen via välfärdssystemet. Men dessa kostnader kan vara försvarbara, eftersom Sverige politiskt har valt att ha en kostsam och generös flyktingpolitik som migrationspolitikens grundpelare. Då är frågan, enligt punkt tre, om politiken bedrivs kostnadseffektivt. Stora invandringsländer som Australien, USA och Kanada förutsätter att landet ska tjäna ekonomiskt på migrationspolitiken, men i Sveriges fall är det knappast realistiskt med tanke på dagens politik. För Sverige hade det istället varit bra, eftersom alla partier vill ha en fortsatt stor flyktinginvandring, med en bred studie som visar hur landet kan jobba mer kostnadseffektivt och därmed förlora mindre på migrationen.
Så här skriver Solon Ardittis och Frank Laczko om kostnader för integrationsinsatser i olika länder:
Kostnaderna för integrationsinsatser varierar, vilket till stor del kan förklaras av ländernas olika migrationspolitik. Kanada använder till exempel ett poängsystem för att välja invandrare som har förutsättningar att integrera sig. En kontrast, historiskt, är Sverige och Danmark som har haft en mycket större invandring av asylsökande och familjeinvandrare och har inte tagit hänsyn till integrationspotential. Intressant nog har kostnaderna för integrationsinsatser i Danmark mer än halverats efter de fått en förändrad sammansättning av invandringen genom en mer restriktiv politik för asyl- och familjeinvandring (min översättning).
Uppföljning av den nya lagen för arbetskraftsinvandring hade varit välkommen
Särskilt viktigt för Sveriges del är att följa upp effekterna på den nya lagstiftning för arbetskraftsinvandring som snart införs. Den bör följas upp enligt de tre punkterna ovan för att se om den nya lagen riskerar att drabba någon grupp i samhället, vilka effekter den har på statsbudgeten och om den hanteras effektivt av inblandade aktörer som exempelvis Migrationsverket.
måndag 28 april 2008
Fotboll - integration 1-0
Jag hade tänkt att skriva något intelligent om kritiken mot den nya diskrimineringslagen från förra JÄMO Lena Svenaeus, om skenäktenskap för att ta sig till EU, om migrationsdebatten i Kanada och Storbritannien samt om situationen för asylsökande i Grekland. Men tankarna glider hela tiden över till kvällens derbymatch mellan HIF - MFF så jag lyckas inte formulera mig. Självklart är det di blåe jag håller på om någon undrar.
Morrissey räddar antirasistfestival
Morrissey skänker 300 000 kronor till antirasistisk musikfestival. Ena dagen anklagad för rasism, nästa dag stor hjälte. Det är svårt att få grepp om Morrissey, och det är väl en del av förklaringen till att vi är så många som älskar honom.
Lee Billingham, from Love Music Hate Racism, said: "After an expected contribution to the carnival from a major sponsor fell through, we contacted Morrissey - and other artists who support the cause - to ask for their help, and we're extremely grateful for Morrissey's generous financial contribution.
Lee Billingham, from Love Music Hate Racism, said: "After an expected contribution to the carnival from a major sponsor fell through, we contacted Morrissey - and other artists who support the cause - to ask for their help, and we're extremely grateful for Morrissey's generous financial contribution.
Sverige behöver bli tuffare i EU
Allt större del av dem som söker asyl i Europa kommer till Sverige. Även Aftonbladet konstaterar faktum och vill att regeringen agerar. Mats Engström på Aftonbladet skriver:
"Sverige måste stå för en human flyktingpolitik, både på hemmaplan och i EU. Hittills har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar varit alltför försiktiga när andra länder byggt murar.
Det handlar om att skapa en starkare europeisk opinion för att ge flyktingar en fristad. Det gäller också att bryta diskrimineringen och förbättra utlandsföddas möjligheter att få bra jobb.
På kortare sikt måste taktiken vid mötesborden bli tuffare.
Snart börjar nästa förhandling om EU:s långtidsbudget. Sverige är en av de största bidragsgivarna.
Det är hög tid att tala klarspråk. Säg redan nu att Sverige bara accepterar nästa budget om fler länder tar sitt ansvar för flyktingarna."
Migrationspolitiken tillhör det överstatliga samarbetet och det är faktiskt meningen att länderna ska ta ett gemensamt ansvar för flyktingar. Eftersom Sverige inte vill förändra sin generösa flyktingpolitik återstår bara att förmå andra att bli mindre restriktiva om trycket på Sverige ska minska.
"Sverige måste stå för en human flyktingpolitik, både på hemmaplan och i EU. Hittills har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar varit alltför försiktiga när andra länder byggt murar.
Det handlar om att skapa en starkare europeisk opinion för att ge flyktingar en fristad. Det gäller också att bryta diskrimineringen och förbättra utlandsföddas möjligheter att få bra jobb.
På kortare sikt måste taktiken vid mötesborden bli tuffare.
Snart börjar nästa förhandling om EU:s långtidsbudget. Sverige är en av de största bidragsgivarna.
Det är hög tid att tala klarspråk. Säg redan nu att Sverige bara accepterar nästa budget om fler länder tar sitt ansvar för flyktingarna."
Migrationspolitiken tillhör det överstatliga samarbetet och det är faktiskt meningen att länderna ska ta ett gemensamt ansvar för flyktingar. Eftersom Sverige inte vill förändra sin generösa flyktingpolitik återstår bara att förmå andra att bli mindre restriktiva om trycket på Sverige ska minska.
fredag 25 april 2008
Ännu en utredning om invandringens ekonomiska effekter i Storbritannien II
Debatten om invandringens ekonomiska effekter i Storbritannien rasar vidare. Senast i raden av inlägg är en rapporten Migration Myths: Employment, Wages and Labour Market Performance från The Work Foundation. Slutsatsen är att den stora invandringen det senaste decenniet har varit bra för ekonomin.
Both inflation and interest rates have been lower as a result, skills and labour shortages have been avoided and the economy has been kept on a stable growth path.
It shows that wages have not fallen because migrants are willing to work for less — including in key sectors such as construction and hotels. The rising National Minimum Wage has protected the most vulnerable and established a strong pay floor in the labour market.
There has been no significant impact on unemployment, including youth unemployment. If there are any ‘losers’ they are to be found amongst the ‘workless households’ (families where no working age adult has a job) and amongst an earlier generation of migrant workers.
Jag är lite avundsjuk på situationen i Storbritannien eftersom migrationen där, till skillnad från i Sverige, är en ekonomisk framgång och att de, också här i kontrast till Sverige, från politiskt håll är intresserade av att debattera frågan.
Both inflation and interest rates have been lower as a result, skills and labour shortages have been avoided and the economy has been kept on a stable growth path.
It shows that wages have not fallen because migrants are willing to work for less — including in key sectors such as construction and hotels. The rising National Minimum Wage has protected the most vulnerable and established a strong pay floor in the labour market.
There has been no significant impact on unemployment, including youth unemployment. If there are any ‘losers’ they are to be found amongst the ‘workless households’ (families where no working age adult has a job) and amongst an earlier generation of migrant workers.
Jag är lite avundsjuk på situationen i Storbritannien eftersom migrationen där, till skillnad från i Sverige, är en ekonomisk framgång och att de, också här i kontrast till Sverige, från politiskt håll är intresserade av att debattera frågan.
Institutionalisera inte könsapartheid
I Umeå finns ambitionen att starta en fritidsgård för enbart kvinnor.
Det finns närmare 200 unga kvinnor med invandrarbakgrund i Umeå som inte tillåts gå på en fritidsgård som är öppen för både pojkar och flickor. Av oro och personlig osäkerhet säger deras föräldrar nej. Nu finns ett förslag som kanske kan ändra på detta, Tjejgården.
De flesta av dessa unga kvinnor fogar sig i sin situation.
- De stannar hemma och uppfostras enligt den tradition som deras föräldrar tagit med sig från hemlandet. Utifrån svenska värderingar är de isolerade i sina hem, säger Annika Zschau.
- Inga andra män än flickornas pappor får tillträde, säger Annika Zschau.
Målet är även att flickor med svensk bakgrund ska lockas till Tjejgården och därför är det tänkt att personalen, när verksamheten kommit igång, består av kompetenta fritidspedagoger och lärare som representerar både muslimska och svenska värderingar.
Jag uppmanar länsstyrelsen att säga nej till ansökan. Liknande initiativ förekommer på många ställen runt om i landet och det är dags att säga nej en gång för alla. Ett land måste vara öppet, men det finns gränser. Självklart kan vi inte institutionalisera en kvinnosyn som strider mot all form av jämställdhet.
Det finns närmare 200 unga kvinnor med invandrarbakgrund i Umeå som inte tillåts gå på en fritidsgård som är öppen för både pojkar och flickor. Av oro och personlig osäkerhet säger deras föräldrar nej. Nu finns ett förslag som kanske kan ändra på detta, Tjejgården.
De flesta av dessa unga kvinnor fogar sig i sin situation.
- De stannar hemma och uppfostras enligt den tradition som deras föräldrar tagit med sig från hemlandet. Utifrån svenska värderingar är de isolerade i sina hem, säger Annika Zschau.
- Inga andra män än flickornas pappor får tillträde, säger Annika Zschau.
Målet är även att flickor med svensk bakgrund ska lockas till Tjejgården och därför är det tänkt att personalen, när verksamheten kommit igång, består av kompetenta fritidspedagoger och lärare som representerar både muslimska och svenska värderingar.
Jag uppmanar länsstyrelsen att säga nej till ansökan. Liknande initiativ förekommer på många ställen runt om i landet och det är dags att säga nej en gång för alla. Ett land måste vara öppet, men det finns gränser. Självklart kan vi inte institutionalisera en kvinnosyn som strider mot all form av jämställdhet.
torsdag 24 april 2008
Sverige behöver en introduktionslag II
Björn Erikssons debattartikel i Svenska Dagbladet aktualiserar åter frågan om en integrationslag.
Eriksson påpekar inledningsvis två viktiga, men eftersatta, åtgärder som måste till om integrationen i Sverige någonsin ska komma ur dagens sumpmark:
För det första måste förutsättningarna för flyktingmottagandet klargöras och för det andra måste staten ta ansvar för att pengarna gör nytta. Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) duckar i sitt svar och hänvisar till den kommande utredningen om introduktion för nyanlända invandrare.
Integrationen bör vara ett förhållande mellan individen och staten
Idag ger staten knappt sex miljarder till kommunerna för att de ska introducera nyanlända flyktingar (som fått stanna efter att ha varit asylsökande eller familj till asylsökande). Hur introduktionen ska se ut är sedan upp till kommunen. För den enskilda flyktingen handlar introduktionen om att navigera mellan olika kommuntjänstemän. Denna organisation är otydlig. Ingen vet vad målen är med integrationen, vad kommunen och de statliga myndigheterna ska göra och vad som ska krävas av den som invandrar. Och som Björn Eriksson skriver så har staten ingen koll på vad kommunerna verkligen gör.
Det behövs tydligare förutsättningar som bara kan uppfyllas genom att göra integrationen till ett förhållande mellan staten och individen. Staten bör göra klart för den som invandrar vilka rättigheter och skyldigheter den invandrade har genom att införa en integrationslag. För att ta några möjliga exempel:
* Det krävs självförsörjning för att få permanent uppehållstillstånd.
* Du ska kunna svenska och ha genomgått en kurs i medborgarkunskap för att bli svensk medborgare.
* Du ska vara självförsörjande och har ordnat boende för att få gifta dig med en icke-EU medborgare. (gäller alla, inte bara flyktingar)
Om vi hade haft bestämmelser som de tre ovan så hade den som invandrar vetat vad som krävs. "Om jag gör det här så kan jag stanna och bygga upp en framtid här i landet." Kommunernas roll blir att säkerställa att det finns resurser och hjälp till de nyanlända invandrarna så att de kan uppfylla de krav som staten ställer på individen. På så sätt ger man ansvaret för integrationsprocessen till den som invandrar och inte till en handläggare i kommunen. Det är ett sett att ge egenmakt till individen.
Eriksson påpekar inledningsvis två viktiga, men eftersatta, åtgärder som måste till om integrationen i Sverige någonsin ska komma ur dagens sumpmark:
För det första måste förutsättningarna för flyktingmottagandet klargöras och för det andra måste staten ta ansvar för att pengarna gör nytta. Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) duckar i sitt svar och hänvisar till den kommande utredningen om introduktion för nyanlända invandrare.
Integrationen bör vara ett förhållande mellan individen och staten
Idag ger staten knappt sex miljarder till kommunerna för att de ska introducera nyanlända flyktingar (som fått stanna efter att ha varit asylsökande eller familj till asylsökande). Hur introduktionen ska se ut är sedan upp till kommunen. För den enskilda flyktingen handlar introduktionen om att navigera mellan olika kommuntjänstemän. Denna organisation är otydlig. Ingen vet vad målen är med integrationen, vad kommunen och de statliga myndigheterna ska göra och vad som ska krävas av den som invandrar. Och som Björn Eriksson skriver så har staten ingen koll på vad kommunerna verkligen gör.
Det behövs tydligare förutsättningar som bara kan uppfyllas genom att göra integrationen till ett förhållande mellan staten och individen. Staten bör göra klart för den som invandrar vilka rättigheter och skyldigheter den invandrade har genom att införa en integrationslag. För att ta några möjliga exempel:
* Det krävs självförsörjning för att få permanent uppehållstillstånd.
* Du ska kunna svenska och ha genomgått en kurs i medborgarkunskap för att bli svensk medborgare.
* Du ska vara självförsörjande och har ordnat boende för att få gifta dig med en icke-EU medborgare. (gäller alla, inte bara flyktingar)
Om vi hade haft bestämmelser som de tre ovan så hade den som invandrar vetat vad som krävs. "Om jag gör det här så kan jag stanna och bygga upp en framtid här i landet." Kommunernas roll blir att säkerställa att det finns resurser och hjälp till de nyanlända invandrarna så att de kan uppfylla de krav som staten ställer på individen. På så sätt ger man ansvaret för integrationsprocessen till den som invandrar och inte till en handläggare i kommunen. Det är ett sett att ge egenmakt till individen.
onsdag 23 april 2008
Antirasism och en passiv migrationsminister
Finns det liberaler i den antirasistiska akademin?
Antirasistiska akademin är inte så hemlig som gårdagens expressenartikel framställde det som. Deras hemsida finns här.
"Antirasistisk Akademi är en ideell förening vars syfte är att bekämpa rasism i det vetenskapliga samhället och inom universitetens, högskolornas, och forskningsinstitutionernas alla verksamheter. Organisationen ska medverka i det breda antirasistiska arbete som pågår överallt i samhället."
Frågan är hur de definierar rasism. Min gissning är att liberala antirasister knappast är välkomna i föreningen.
Permanent uppehållstillstånd till grov brottsling
I Dagens Juridik läser jag att en man som utvisats av Migrationsverket beviljas permanent uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen finner att mannen, som enligt egen uppgift dömts till döden, känner välgrundad fruktan för att återvända. Givetvis kan Sverige inte skicka personer till en säker död, men varför i hela friden ge en grov brottsling permanent uppehållstillstånd? Sverige måste sluta den galna politiken att ge alla som får stanna i Sverige permanent uppehållstillstånd.
Fortsatt positiv utveckling för utrikes födda på arbetsmarknaden
SCB:s statistik för mars visar att 4 529 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta. Det var en ökning med 110 000 personer jämfört med mars 2007. Ökningen har skett bland de fast anställda. Det är inom privat verksamhet som ökningen har skett. De branscher som ökade var företagstjänster (inkl. finansiell verksamhet) och byggverksamhet.
Ökningen av antalet sysselsatta män och kvinnor var jämnt fördelad. Utrikes födda hade lägre andel sysselsatta, 56,7 procent, jämfört med inrikes födda vars andel var 67,8 procent. Cirka hälften av ökningen av antalet sysselsatta ligger bland de utrikes födda.
Antirasistiska akademin är inte så hemlig som gårdagens expressenartikel framställde det som. Deras hemsida finns här.
"Antirasistisk Akademi är en ideell förening vars syfte är att bekämpa rasism i det vetenskapliga samhället och inom universitetens, högskolornas, och forskningsinstitutionernas alla verksamheter. Organisationen ska medverka i det breda antirasistiska arbete som pågår överallt i samhället."
Frågan är hur de definierar rasism. Min gissning är att liberala antirasister knappast är välkomna i föreningen.
Permanent uppehållstillstånd till grov brottsling
I Dagens Juridik läser jag att en man som utvisats av Migrationsverket beviljas permanent uppehållstillstånd. Migrationsdomstolen finner att mannen, som enligt egen uppgift dömts till döden, känner välgrundad fruktan för att återvända. Givetvis kan Sverige inte skicka personer till en säker död, men varför i hela friden ge en grov brottsling permanent uppehållstillstånd? Sverige måste sluta den galna politiken att ge alla som får stanna i Sverige permanent uppehållstillstånd.
Fortsatt positiv utveckling för utrikes födda på arbetsmarknaden
SCB:s statistik för mars visar att 4 529 000 personer i åldern 15-74 år sysselsatta. Det var en ökning med 110 000 personer jämfört med mars 2007. Ökningen har skett bland de fast anställda. Det är inom privat verksamhet som ökningen har skett. De branscher som ökade var företagstjänster (inkl. finansiell verksamhet) och byggverksamhet.
Ökningen av antalet sysselsatta män och kvinnor var jämnt fördelad. Utrikes födda hade lägre andel sysselsatta, 56,7 procent, jämfört med inrikes födda vars andel var 67,8 procent. Cirka hälften av ökningen av antalet sysselsatta ligger bland de utrikes födda.
tisdag 22 april 2008
Klargörande i Expressen om integrationsdebatten
Idag skriver Joakim Nilsson i Expressen om den hätska debatten om integration i Sverige. Det är ett ämne jag själv ofta uppmärksammar på Integrationsbloggen. Trots att det finns en övergripande värdegemenskap mellan partierna om principerna bakom integrationspolitiken (som jag inte nödvändigtvis håller med om) är debattklimatet elakt och hätskt. Och trots att svensk integrationspolitik enligt internationella undersökningar är väldens mest generösa sett från de invandrades perspektiv och att Sverige är det land i världen (bland OECD-länderna) som tar det största ansvaret för världens flyktingsituation så är anklagelserna om svensk rasism och främlingsfientlighet ständigt återkommande.
Nilsson berättar i Expressen om den grupp som kallar sig Antirasistiska akademin (ARA)
"Två månader efter att Kamalis utredning hade lämnat sin slutrapport grundades ett löst sammansatt forskarnätverk av svenska samhällsvetare som ville fortsätta driva en aktiv vänsteragenda i integrationsfrågor. Nätverket utvecklades senare till föreningen Antirasistiska akademin (ARA)." "På den interna e-postlistan finner man många av de forskare som ingick i Kamalis krets av förtrogna."
"Den akademiska friheten ska naturligtvis garantera att likasinnade forskare kan sluta sig samman i intressegrupper. Men för många samhällsforskare finns naturligtvis även möjligheten att påverka dagspolitiken – och då föds en fusion av politiska och akademiska intressen i ett slags ohelig allians; forskarna ger vetenskaplig legitimitet åt politikerna, politiker ger samhällsinflytande åt forskarna."
Många av dem som är med i Antirasistiska akademin (ARA) är gamla kollegor med mig
Jag och Adrian Groglopo, "folkpartiet bedriver ”svensk raspolitik i sin fascistiska form”, var under flera år kollegor på Integrationsverket. Där bidrog Groglopo till att sprida teorin om strukturell diskriminering och hyrde in många av de experter som numera också är med i nätverket: Irene Molina, Paulina de los Reyes och Masoud Kamali. En annan central person var Paul Lappalainen som sedan fick en egen statlig utredning: Det blågula glashuset. Dom kom under en kort period att få stort inflytande inom Integrationsverket och i det sammanhanget är det inte så svårt att förstå att många borgerliga politiker ville lägga ner myndigheten.
De vänsterradikala har haft för stort inflytande
Jag känner som sagt flera av de som är aktiva inom det vänsterradikala nätverket. Många av dem uppskattar jag privat, men jag anser att de haft en negativ påverkan på utvecklingen av en bra och effektiv integrationspolitik. De försöker och har delvis lyckats att vrida diskussionen om integration till att allt är "samhällets fel". Vad vi behöver är snarare att individerna som bor i Sverige får ta större ansvar för sina egna liv. Det gäller även de som invandrar.
Nilsson konstaterar i slutet av sin artikel: "Att den offentliga debatten har hårdnat är lätt att konstatera. De som inte ställer upp på de vänsterradikala teoretiska modellerna för strukturell diskriminering utmålas som fascister, islamofober och ”husnegrer”. ARA:s interna e-postlista erbjuder en liten inblick i den värld där forskarna formulerar sina teser."
Nilsson berättar i Expressen om den grupp som kallar sig Antirasistiska akademin (ARA)
"Två månader efter att Kamalis utredning hade lämnat sin slutrapport grundades ett löst sammansatt forskarnätverk av svenska samhällsvetare som ville fortsätta driva en aktiv vänsteragenda i integrationsfrågor. Nätverket utvecklades senare till föreningen Antirasistiska akademin (ARA)." "På den interna e-postlistan finner man många av de forskare som ingick i Kamalis krets av förtrogna."
"Den akademiska friheten ska naturligtvis garantera att likasinnade forskare kan sluta sig samman i intressegrupper. Men för många samhällsforskare finns naturligtvis även möjligheten att påverka dagspolitiken – och då föds en fusion av politiska och akademiska intressen i ett slags ohelig allians; forskarna ger vetenskaplig legitimitet åt politikerna, politiker ger samhällsinflytande åt forskarna."
Många av dem som är med i Antirasistiska akademin (ARA) är gamla kollegor med mig
Jag och Adrian Groglopo, "folkpartiet bedriver ”svensk raspolitik i sin fascistiska form”, var under flera år kollegor på Integrationsverket. Där bidrog Groglopo till att sprida teorin om strukturell diskriminering och hyrde in många av de experter som numera också är med i nätverket: Irene Molina, Paulina de los Reyes och Masoud Kamali. En annan central person var Paul Lappalainen som sedan fick en egen statlig utredning: Det blågula glashuset. Dom kom under en kort period att få stort inflytande inom Integrationsverket och i det sammanhanget är det inte så svårt att förstå att många borgerliga politiker ville lägga ner myndigheten.
De vänsterradikala har haft för stort inflytande
Jag känner som sagt flera av de som är aktiva inom det vänsterradikala nätverket. Många av dem uppskattar jag privat, men jag anser att de haft en negativ påverkan på utvecklingen av en bra och effektiv integrationspolitik. De försöker och har delvis lyckats att vrida diskussionen om integration till att allt är "samhällets fel". Vad vi behöver är snarare att individerna som bor i Sverige får ta större ansvar för sina egna liv. Det gäller även de som invandrar.
Nilsson konstaterar i slutet av sin artikel: "Att den offentliga debatten har hårdnat är lätt att konstatera. De som inte ställer upp på de vänsterradikala teoretiska modellerna för strukturell diskriminering utmålas som fascister, islamofober och ”husnegrer”. ARA:s interna e-postlista erbjuder en liten inblick i den värld där forskarna formulerar sina teser."
måndag 21 april 2008
Invandring och ekonomisk mobilitet
Seth Zimmerman har för Urban Institutes räkning sammanfattat den kunskap som finns i USA om invandring och ekonomisk mobilitet.
Det är bra om de som invandrar kan komplettera den inhemska arbetskraften
Zimmerman inleder med att konstatera något självklart, men som sällan hörs i den svenska debatten – att ett land tjänar mest på migrationen om de som invandrar har färdigheter som kompletterar den inrikes födda befolkningen. I Sverige verkar idealet mer vara att invandrare ska vara proportionerligt representerade inom alla samhällssektorer och yrkeskategorier. Det bästa för samhället är istället att personer invandrar för att göra jobb ingen annan vill göra och inom kvalificerade yrken med brist på arbetskraft och för få som utbildar sig inom yrkena (teknik, data, hantverkare). Att det invandrar 50 000 doktorer i sociologi kan vara trevligt för många, men inte direkt samhällsnyttigt.
Invandringen till USA är bra, men drabbar dem med lägst löner
Utifrån forskningsläget i USA pekar Zimmerman på tre övergripande slutsatser:
1. Det sker en ekonomisk mobilitet över generationerna för invandrargrupper. Barn till invandrare har 5-10% högre lön relativt inrikes födda än deras invandrade föräldrar.
2. Hur det går för barn till invandrare beror mycket på hur det går för föräldrarna. Hälften av den ekonomiska statusen kan förklaras med hur föräldrarna lyckades.
3. Invandringen har inga större effekter på den inrikes födda befolkningen, men de negativa effekterna är koncentrerade till dem som har allra lägst inkomst. Den stora invandringen av lågt kvalificerad arbetskraft i USA har gjort det svårare för lågt utbildad arbetskraft att höja sina löner.
Utbud och efterfrågan
Zimmerman konstaterar också att invandringen har lett till större samhällsklyftor, genom att en stor del av invandrarna hamnar i gruppen längst ner i inkomstfördelningen. Den omfattande invandringen från Mexiko och Latinamerika har lett till att utbudet av lågt kvalificerad arbetskraft har ökat. I USA får det framförallt konsekvenser på lönerna eftersom arbetsmarknaden är relativt oreglerad. I ett system som det svenska får däremot en liknande invandring framförallt effekter på arbetslösheten eftersom arbetsmarknaden är omgärdad av mer regler kring anställningstrygghet och lönesättning. Det gör att ett ökat utbud av en viss arbetskraft på kort sikt inte tillåts balanseras genom lägre löner/löneökningar.
Omläggning av arbetskraftsinvandringen
Länder som Kanada och Storbritannien har i stort sett stoppat möjligheterna för lågt kvalificerade att arbetskraftsinvandra eftersom det leder till mer negativa än positiva effekter på arbetsmarknaden och för samhällsekonomin. På den svenska arbetsmarknaden finns heller inget generellt behov av mer lågt kvalificerad arbetskraft. Därför är regeringens förslag om arbetskraftsinvandring ett dåligt förslag. Det tar ingen hänsyn till att det inte finns en generell arbetskraftsbrist i Sverige. Och det tar inte hänsyn till erfarenheter som länder med lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring har gjort.
Det är bra om de som invandrar kan komplettera den inhemska arbetskraften
Zimmerman inleder med att konstatera något självklart, men som sällan hörs i den svenska debatten – att ett land tjänar mest på migrationen om de som invandrar har färdigheter som kompletterar den inrikes födda befolkningen. I Sverige verkar idealet mer vara att invandrare ska vara proportionerligt representerade inom alla samhällssektorer och yrkeskategorier. Det bästa för samhället är istället att personer invandrar för att göra jobb ingen annan vill göra och inom kvalificerade yrken med brist på arbetskraft och för få som utbildar sig inom yrkena (teknik, data, hantverkare). Att det invandrar 50 000 doktorer i sociologi kan vara trevligt för många, men inte direkt samhällsnyttigt.
Invandringen till USA är bra, men drabbar dem med lägst löner
Utifrån forskningsläget i USA pekar Zimmerman på tre övergripande slutsatser:
1. Det sker en ekonomisk mobilitet över generationerna för invandrargrupper. Barn till invandrare har 5-10% högre lön relativt inrikes födda än deras invandrade föräldrar.
2. Hur det går för barn till invandrare beror mycket på hur det går för föräldrarna. Hälften av den ekonomiska statusen kan förklaras med hur föräldrarna lyckades.
3. Invandringen har inga större effekter på den inrikes födda befolkningen, men de negativa effekterna är koncentrerade till dem som har allra lägst inkomst. Den stora invandringen av lågt kvalificerad arbetskraft i USA har gjort det svårare för lågt utbildad arbetskraft att höja sina löner.
Utbud och efterfrågan
Zimmerman konstaterar också att invandringen har lett till större samhällsklyftor, genom att en stor del av invandrarna hamnar i gruppen längst ner i inkomstfördelningen. Den omfattande invandringen från Mexiko och Latinamerika har lett till att utbudet av lågt kvalificerad arbetskraft har ökat. I USA får det framförallt konsekvenser på lönerna eftersom arbetsmarknaden är relativt oreglerad. I ett system som det svenska får däremot en liknande invandring framförallt effekter på arbetslösheten eftersom arbetsmarknaden är omgärdad av mer regler kring anställningstrygghet och lönesättning. Det gör att ett ökat utbud av en viss arbetskraft på kort sikt inte tillåts balanseras genom lägre löner/löneökningar.
Omläggning av arbetskraftsinvandringen
Länder som Kanada och Storbritannien har i stort sett stoppat möjligheterna för lågt kvalificerade att arbetskraftsinvandra eftersom det leder till mer negativa än positiva effekter på arbetsmarknaden och för samhällsekonomin. På den svenska arbetsmarknaden finns heller inget generellt behov av mer lågt kvalificerad arbetskraft. Därför är regeringens förslag om arbetskraftsinvandring ett dåligt förslag. Det tar ingen hänsyn till att det inte finns en generell arbetskraftsbrist i Sverige. Och det tar inte hänsyn till erfarenheter som länder med lång erfarenhet av arbetskraftsinvandring har gjort.
lördag 19 april 2008
Gunnar Sandelin-debatten avslutas
Behrang Kianzad avslutar Gunnar Sandelin-debatten med att leverera en rak vänster:
Vad sanningskapten Sandelin vill pracka på oss är dock inte sanningen, utan sin paranoida version av den. Det är medlidandet och medkänslans slut, girigheten och svekets triumf, för att låna ord av den gode Öijer. Till en mer komplex sanning hör till exempel inkomsterna från svensk vapenexport till ickedemokratiska, krigsförande länder, vilket ju är en riktig god blågul affär och direkt ansvarig för människors flykt. Det är dock något som Sandelin inte kan förstå, ens om han försökte.
Att debatten, som knappast någon vet vad den handlar om, avslutas med personangrepp är talande. Det verkar stört omöjligt att debattera migrations- och integrationsfrågor utan att det slutar i att debattmotståndarna ifrågasätter varandras intelligens och moral.
Miljöpartisterna ber om ursäkt för att de vill utesluta partikamrat
Den lokala konflikten bland miljöpartiet i Skåne fortsätter. Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom, och Rasmus Ling, miljöpartist i Malmö, ber om ursäkt - men kräver även fortsättningsvis att René Lundström ska avgå.
Lundström vill att flyktingar i Svedala ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning. Ganska bra saker att kunna om ni frågar mig. Sverige har också ställt sig bakom EU:s elva grundprinciper för integration, varav nummer fyra är: Grundläggande kunskap om värdsamhällets språk, historia och institutioner är absolut nödvändig för integrationen. Att ge invandrarna möjlighet att förvärva denna grundläggande kunskap är viktigt för en framgångsrik integration. Lundström har kanske uttryckt sitt förslag lite klumpigt och politiskt okorrekt, samt sammanblandat kommunens och statens roll. Det räcker visst för att bli uthängd.
Nästa helg ska Miljöpartiets styrelse avgöra om René Lundström ska uteslutas.
-Ett alternativ är att lägga ned ärendet, säger partistyrelsens sammankallande Magnus Johansson.
Så här säger Ferm och Ling till Sydsvenskan:
-Vi har förstått att René tagit illa vid sig av detta, och ber om ursäkt för det. Däremot är det är fortfarande vår åsikt att hans agerande i flyktingfrågan är oförenligt med Miljöpartiets politik, fortsätter de två.
Vill ni fortfarande att han ska uteslutas ur partiet?
-Ja, det ärendet är det upp till partistyrelsen att besluta om. Men vi vill verkligen be om ursäkt för att vi gick ut på det här sättet och vi förstår att René har tagit illa upp. Det var inte meningen. Därför är det viktigt för oss att be om ursäkt för det, säger Maria Ferm.
Vad sanningskapten Sandelin vill pracka på oss är dock inte sanningen, utan sin paranoida version av den. Det är medlidandet och medkänslans slut, girigheten och svekets triumf, för att låna ord av den gode Öijer. Till en mer komplex sanning hör till exempel inkomsterna från svensk vapenexport till ickedemokratiska, krigsförande länder, vilket ju är en riktig god blågul affär och direkt ansvarig för människors flykt. Det är dock något som Sandelin inte kan förstå, ens om han försökte.
Att debatten, som knappast någon vet vad den handlar om, avslutas med personangrepp är talande. Det verkar stört omöjligt att debattera migrations- och integrationsfrågor utan att det slutar i att debattmotståndarna ifrågasätter varandras intelligens och moral.
Miljöpartisterna ber om ursäkt för att de vill utesluta partikamrat
Den lokala konflikten bland miljöpartiet i Skåne fortsätter. Maria Ferm, språkrör Grön Ungdom, och Rasmus Ling, miljöpartist i Malmö, ber om ursäkt - men kräver även fortsättningsvis att René Lundström ska avgå.
Lundström vill att flyktingar i Svedala ska förbinda sig att lära sig svenska men också svensk kultur och historia, kvinnors lika värde och förbud mot barnaga och könsstympning. Ganska bra saker att kunna om ni frågar mig. Sverige har också ställt sig bakom EU:s elva grundprinciper för integration, varav nummer fyra är: Grundläggande kunskap om värdsamhällets språk, historia och institutioner är absolut nödvändig för integrationen. Att ge invandrarna möjlighet att förvärva denna grundläggande kunskap är viktigt för en framgångsrik integration. Lundström har kanske uttryckt sitt förslag lite klumpigt och politiskt okorrekt, samt sammanblandat kommunens och statens roll. Det räcker visst för att bli uthängd.
Nästa helg ska Miljöpartiets styrelse avgöra om René Lundström ska uteslutas.
-Ett alternativ är att lägga ned ärendet, säger partistyrelsens sammankallande Magnus Johansson.
Så här säger Ferm och Ling till Sydsvenskan:
-Vi har förstått att René tagit illa vid sig av detta, och ber om ursäkt för det. Däremot är det är fortfarande vår åsikt att hans agerande i flyktingfrågan är oförenligt med Miljöpartiets politik, fortsätter de två.
Vill ni fortfarande att han ska uteslutas ur partiet?
-Ja, det ärendet är det upp till partistyrelsen att besluta om. Men vi vill verkligen be om ursäkt för att vi gick ut på det här sättet och vi förstår att René har tagit illa upp. Det var inte meningen. Därför är det viktigt för oss att be om ursäkt för det, säger Maria Ferm.
fredag 18 april 2008
Det räcker med Zlatan för att göra mig glad
Det har bara indirekt med integration att göra, men nyheten att Zlatan är hemma i Malmö och dessutom samarbetar med MFF räddar hela helgen. Heja Zlatan, heja MFF.
torsdag 17 april 2008
FN: Islamofobi nej, kvinnoförtryck ja
Muslimska länder, med Iran och Pakistan i spetsen, anklagar i FN:s råd för mänskliga rättigheter Nederländerna för att inte göra tillräckligt för att bekämpa islamofobi och diskriminering.
Kritiken må vara riktig - eller inte. Men samtidigt förtrycks kvinnor i Iran och andra muslimska länder på det mest brutala sätt. Eftersom det sker med hänvisning till religionen är det ingen som kan kritisera det i ett FN-råd som styrs av religiösa diktaturer. Det är inte ofta jag står på samma sida som kommunister, men i kampen mot religiöst förtryck händer det otänkbara.
Kritiken må vara riktig - eller inte. Men samtidigt förtrycks kvinnor i Iran och andra muslimska länder på det mest brutala sätt. Eftersom det sker med hänvisning till religionen är det ingen som kan kritisera det i ett FN-råd som styrs av religiösa diktaturer. Det är inte ofta jag står på samma sida som kommunister, men i kampen mot religiöst förtryck händer det otänkbara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)