Problemet med flyktingmottagningen beror inte på en ojämn fördelning mellan kommunerna

Åter igen påstås det slentrianmässigt i debatten att kommunerna i Sverige inte tar sitt ansvar för flyktingmottagningen. Och åter igen påstås det att problemen i flyktingmottagningen beror på att den inte är jämnt fördelad mellan landets kommuner. DN:s ledare skrev senast idag att det ”som bekant finns … en rad kommuner som visat mycket litet intresse för att hjälpa till med etableringen av nyanlända invandrare.” Under 2013 var det tre kommuner som inte tog emot någon och de hade en samlad befolkning på knappt 35 000 personer.

I Sverige hade vi under 2013 en mottagning av personer som fått asyl på 3,5 per 1000 invånare. Inom EU är snittet på knappt 0,3. I Sverige är det sju kommuner som, i förhållande till invånarantal, tar emot färre än EU-snittet. Dessa sju kommuner har en befolkning på 145 000 personer. Skulle t.ex. dessa sju kommuner ta emot lika många som snittet i Sverige (3,5 per 1000 invånare) skulle det innebära att det skapas plats för ytterligare 485 kommunplatser. Detta antal skulle räcka för att t.ex. avlasta Södertäljes mottagning från 1096 personer till 611 personer under år 2013 så att Södertälje skulle ta emot 6,7 personer per 1000 invånare istället för 12 personer per 1000 invånare.

För att ta ett mer drastiskt exempel. Om alla kommuner som tar emot mindre än en person per 1000 invånare skulle öka sitt mottagande till genomsnittet i Sverige skulle det skapas utrymme för ytterligare 3382 kommunplatser. Det representerar 10 procent av det totala flyktingmottagandet under 2013 som var 33797. Dessa 3382 platser skulle bara kunna avlasta de 22 kommuner som tar emot flest så att också de hamnade på genomsnittet.

Det finns också en felaktig föreställning av storstadsregionerna är extra belastade, men av de 22 kommuner som tar emot flest i förhållande till sin folkmängd är det bara Södertälje som ligger i en av de tre storstadsregionerna. Stockholms län och Skånes län hade under 2013 en mottagning (2,4 respektive 2,5 per 1000 invånare) som låg en bit under snittet i landet. I Västra Götaland var den något högre än genomsnittet (3,8). De som tar emot flest är Kronoberg (7,3), Gävleborg (6,7) och Södermanland (6,4).

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det är en mycket förenklad bild att påstå att problemen i mottagningen beror på att vissa kommuner inte tar sitt ansvar. Lösningen måste hittas på annat håll.

Mellanförskap och kommunernas integrationsarbete

Den andra April var jag på seminarium och boksläpp i riksdagshuset. Boken som presenterades var Mellanförskap - mellan utanförskap och integration, mellan hinder och möjligheter av Nima Sanandaji. Jag har inte hunnit läsa boken än men den verkar inte innehålla så värst mycket nyheter, men antagligen ett försök till perspektivskifte i integrationsdebatten. Nima betonade att det behövs en mer positiv ton för att inte allt negativt snack om integrationen ska bli självuppfyllande.

Om att ranka kommunernas integrationsarbete

I Danmark har man utvecklat ett betydligt mer förfinat instrument för att jämföra integrationsinsatsen i kommunerna än vad Fokus gör i Sverige. En intressant uppgift i den danska rapporten är att ca. 64-73% av skillnaderna i arbetsmarknadsetablering mellan kommunerna kan förklaras med att kommunerna har olika villkor för integration, dvs, att invandrarna har olika humankapital och kommunerna olika arbetslöshet. Kommunernas specifika integrationsarbete avgör alltså bara en tredjedel av resultatet. Fokus borde göra en svensk kommunranking efter den danska metoden istället för att fortsätta med sina intetsägande indikatorer.

Fokus integrationsranking har kommit

Missa inte Fokus kontroversiella ranking över bästa integrationskommuner.

Som vanligt med småländska kommuner i topp.

Debatten om Fokus integrationsindex går vidare

Fokus har svarat på Sakine Modons krönika om integrationsindex i City.

Mitt förslag för att göra ett bättre och mer rättvisande index nästa år:

* Istället för att ge plus för antalet nyanlända invandrare och andelen utrikes födda bör man exkludera kommuner med försvinnande låg andel utrikes födda.
* Ta bort betyg för relativa framgångar. Att utrikes födda har högre sysselsättning än inrikes födda betyder ingenting om båda har en låg sysselsättning.
* Inkludera resultatet i SFI och resultaten i skolan för elever med utländsk bakgrund i index.

Gör ett mer vetenskapligt index

Ett index kan vara nyttigt eftersom det leder till följddiskussioner om hur vi förbättrar integrationen. Men Fokus index har inget av vetenskaplighet över sig. Det är lika mycket åsiktsjournalistik som de skriver att Sakine Madon hänger sig åt.

Det bästa sättet att mäta integrationen i kommunerna är att, likt Ministeriet for Flygtninge, Indvandrere og Integration i Danmark, mäta hur det går för utrikes födda i kommunerna kontrollerat för variabler som vistelsetid, utbildningsnivå, ursprungsland etcetera.

Effektutvärderingen rangordnar kommunerna efter hur snabbt invandrare i kommunen blir självförsörjande eller går en ordinarie utbildning. I mätningen tas det hänsyn till att kommunerna har olika förutsättningar, t.ex. på grund av invandrarnas sammansättning och för att de lokala arbetsmarknaderna kan variera mellan kommuner. (min översättning)

Det har ivarjefall en ambition av vetenskaplighet över sig. Så Fokus, eller ännu hellre Integrationsdepartementet, beställ en sådan undersökning.

Uppdatering:

Jag kom att tänka på att Fokus fd. chefredaktör Martin Ådahl numera är chef för nystartade tankesmedjan FORES. Ett utmärkt projekt för FORES hade varit att utveckla ett mer fördjupat och vetenskapligt integrationsindex. Jag hjälper gärna till :)

Gnosjö och Botkyrka bästa integrationskommuner

Fokus har utnämnt Gnosjö som bäst i Sverige på integration. Kriterierna för att bedömas som framgångsrik är stor flyktingmottagning och hög andel utrikes födda, hög sysselsättning och låg ohälsa.

Gnosjö - arbete i centrum

Var fjärde kommuninvånare är av utländsk härkomst. Gnosjö är också den av Sveriges 290 kommuner som har den högsta sysselsättningsgraden bland utrikes födda, 62 procent. Det kan jämföras med genomsnittet på 42,7 procent och med 23,8 procent i Dorotea som hamnar längst ner på listan.

Så här der ”gnosjömodellen” ut:

– Människor som kommer till Gnosjö från andra länder ska kunna se en tydlig framtidsbild av sig själva som yrkesarbetande familjeförsörjare, det ska inte vara en utopi. Vårt mål är att inte en enda av invandrarna ska behöva gå till arbetsförmedlingen, säger Sven-Åke Falkeby.

Matematik, hem- och konsumentkunskap samt datakunskap är obligatoriska inslag redan för de elever som precis börjat läsa svenska för invandrare. Kompletterande yrkesförberedande utbildningar inom exempelvis vård, omsorg och industriteknik ges parallellt med språkundervisningen – ingen tid slösas bort på att vänta till dess att svenskan är perfekt. Genom att visa de nyinflyttade att de snart kommer att kunna försörja sig själva skapas i stället en stark motivation att lära sig språket. Lärarna försöker se individerna i klassrummet, inte en homogen grupp av invandrare, förklarar Sven-Åke Falkeby.

Alltså inget märkvärdigt i sig.

Att ha ett arbete att gå till och att behärska det svenska språket är de två byggstenarna i kommunens framgångsrika integrationspolitik. Mer än 40 mil norr om Gnosjö, i den kommun som kommer på andra plats i årets rankning, är synsättet ganska annorlunda.

Botkyrka - hög andel utrikes födda

Den höga andelen utrikesfödda bidrar till Botkyrkas framskjutna placering på årets rankning. Men också i kategorin relativ sysselsättning hamnar kommunen högt upp – sysselsättningsgraden är fem procentenheter högre bland de Botkyrkabor som är födda i ett annat land än Sverige jämfört med de inrikes födda. Detta placerar Botkyrka i en exklusiv skara: endast 36 av landets 290 kommuner har en högre sysselsättningsgrad bland de utrikes födda än bland de inrikes födda, däribland även Gnosjö.

Fokus utser bästa integrationskommunen

Imorgon presenterar tidningen Fokus en rankning över alla Sveriges kommuner när det gäller integration. Förra året utsågs Värnamo till bästa integrationskommun. Jag skrev då om rankingen för NTG asyl & integrations räkning som kan läsas i sin helhet här.

Även om den gjorda jämförelsen är intressant finns det svårigheter att hävda att Värnamo är ett exempel som borde och kan kopieras av andra kommuner. För det första är kommunerna olika. Den småländska gnosjöandan är en svårfångad faktor. Storstäderna kan inte arbeta på samma sätt som en liten/mellanstor landsortskommun. För det andra så kanske inte Fokus lista ger hela sanningen. Särskilt som att några av de kommuner som i andra sammanhang nyligen lyfts fram som framgångsrika föredömen kommer en bit ner på rankinglistan.

Spännande SFI-statistik

Jag håller på att rota runt i den SFI-statistik som Skolverket nyligen presenterat. Särskilt intressant är det när man ser på statistiken uppdelat efter kommun. Några av de intressanta resultaten är:

- Södertälje uppvisar mycket goda resultat. Hälften klarar högsta kunskapsnivån inom två år, jämfört med var tredje i Sverige. Man skulle kunna tro att den etniska boendesegregationen och det stora antalet nyanlända invandrare skulle vara negativt för möjligheten att lära sig svenska, men så är uppenbarligen inte fallet. Det är tankeväckande.

- I Borlänge och Karlskrona har nästan hälften av eleverna mindre än 6 års skolbakgrund, men ändå uppnår omkring hälften godkänt inom tre år. I Jönköping och Helsingborg är förutsättningarna bättre, men mindre än 20 procent klarar godkänt i de kommunerna.

- Kostnaderna per elev skiljer sig otroligt mycket mellan kommunerna. I vissa kommuner, t.ex. Stockholm, kostar sfi knappt 15 000 kronor. I Göteborg är kostnaden 28 000 och i Malmö 35 000 per elev. I små kommuner som Dals-Ed, Dorotea, Håbo och Mark är kostnaden över 100 000 per elev. Bland de kommuner som lyckas allra bäst med att lära eleverna svenska ligger kostnaden på mellan 20 000 till 40 000 kronor per elev.

På väg till Kristianstad

På torsdag ska jag hålla ett föredrag om flyktingmottagning och integration i Kristianstad. Jag ska presentera det material som jag tog fram till seminariet om introduktion för nyanlända invandrare den 17:e januari i Malmö. Jag kompletterar med lite ny information anpassat till åhörarna i Kristianstad. Bland annat jämför jag flyktingmottagningen i Kristianstad med övriga Sverige (se bild)



Regeringens ambition är att styra flyktingmottagningen till kommuner och regioner med låg arbetslöshet. Bilden visar att arbetslösheten i Kristianstad (6,1%) ligger över genomsnittet i Sverige (5,4%). Samtidigt är flyktingmottagningen per 1000 invånare 3,9 jämfört med 2,2 i riket. Flyktingmottagningen är allra störst i Södertälje och liten i regioner med låg arbetslöshet som Halland och Uppsala län. Regeringen har alltså misslyckats i sin ambition.

Utländsk bakgrund

Jag tog också fram enkla uppgifter som andelen personer med utländsk bakgrund i svenska kommuner. Det tål att påpekas att kommuner som ofta anklagas som i de närmaste främlingsfientliga faktiskt har en mycket stor andel utrikes födda i kommunbefolkningen och i nivå med genomsnittet i Sverige som är 13,4 procent.

Danderyd: 13,4%
Lidingö: 13,8%
Nacka: 16,7%

I Vellinge kommun i Skåne är 6,7 procent födda i annat land. Det motsvarar ungefär nivån i Norge. Det är alltså inte tal om några extrema nivåer i dessa kommuner.