Problemet med flyktingmottagningen beror inte på en ojämn fördelning mellan kommunerna

Åter igen påstås det slentrianmässigt i debatten att kommunerna i Sverige inte tar sitt ansvar för flyktingmottagningen. Och åter igen påstås det att problemen i flyktingmottagningen beror på att den inte är jämnt fördelad mellan landets kommuner. DN:s ledare skrev senast idag att det ”som bekant finns … en rad kommuner som visat mycket litet intresse för att hjälpa till med etableringen av nyanlända invandrare.” Under 2013 var det tre kommuner som inte tog emot någon och de hade en samlad befolkning på knappt 35 000 personer.

I Sverige hade vi under 2013 en mottagning av personer som fått asyl på 3,5 per 1000 invånare. Inom EU är snittet på knappt 0,3. I Sverige är det sju kommuner som, i förhållande till invånarantal, tar emot färre än EU-snittet. Dessa sju kommuner har en befolkning på 145 000 personer. Skulle t.ex. dessa sju kommuner ta emot lika många som snittet i Sverige (3,5 per 1000 invånare) skulle det innebära att det skapas plats för ytterligare 485 kommunplatser. Detta antal skulle räcka för att t.ex. avlasta Södertäljes mottagning från 1096 personer till 611 personer under år 2013 så att Södertälje skulle ta emot 6,7 personer per 1000 invånare istället för 12 personer per 1000 invånare.

För att ta ett mer drastiskt exempel. Om alla kommuner som tar emot mindre än en person per 1000 invånare skulle öka sitt mottagande till genomsnittet i Sverige skulle det skapas utrymme för ytterligare 3382 kommunplatser. Det representerar 10 procent av det totala flyktingmottagandet under 2013 som var 33797. Dessa 3382 platser skulle bara kunna avlasta de 22 kommuner som tar emot flest så att också de hamnade på genomsnittet.

Det finns också en felaktig föreställning av storstadsregionerna är extra belastade, men av de 22 kommuner som tar emot flest i förhållande till sin folkmängd är det bara Södertälje som ligger i en av de tre storstadsregionerna. Stockholms län och Skånes län hade under 2013 en mottagning (2,4 respektive 2,5 per 1000 invånare) som låg en bit under snittet i landet. I Västra Götaland var den något högre än genomsnittet (3,8). De som tar emot flest är Kronoberg (7,3), Gävleborg (6,7) och Södermanland (6,4).

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det är en mycket förenklad bild att påstå att problemen i mottagningen beror på att vissa kommuner inte tar sitt ansvar. Lösningen måste hittas på annat håll.