Den andra April var jag på seminarium och boksläpp i riksdagshuset. Boken som presenterades var Mellanförskap - mellan utanförskap och integration, mellan hinder och möjligheter av Nima Sanandaji. Jag har inte hunnit läsa boken än men den verkar inte innehålla så värst mycket nyheter, men antagligen ett försök till perspektivskifte i integrationsdebatten. Nima betonade att det behövs en mer positiv ton för att inte allt negativt snack om integrationen ska bli självuppfyllande.
Om att ranka kommunernas integrationsarbete
I Danmark har man utvecklat ett betydligt mer förfinat instrument för att jämföra integrationsinsatsen i kommunerna än vad Fokus gör i Sverige. En intressant uppgift i den danska rapporten är att ca. 64-73% av skillnaderna i arbetsmarknadsetablering mellan kommunerna kan förklaras med att kommunerna har olika villkor för integration, dvs, att invandrarna har olika humankapital och kommunerna olika arbetslöshet. Kommunernas specifika integrationsarbete avgör alltså bara en tredjedel av resultatet. Fokus borde göra en svensk kommunranking efter den danska metoden istället för att fortsätta med sina intetsägande indikatorer.
Visar inlägg med etikett Nima Sanandaji. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nima Sanandaji. Visa alla inlägg
tisdag 7 april 2009
tisdag 22 juli 2008
Mer fokus på möjligheterna, tack!
Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, är en flitig skribent på tidningarnas debattsidor. Härom dagen skrev han en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Visst kan invandrare ta sig fram”.
Enligt Nima beror den bristande integrationen "i huvudsak på samhällssystemens utformning. Kombinationen av generösa bidragssystem, höga skatter, en rigid arbetsmarknad, platta lönestrukturer och svårigheter att starta och driva småföretag."
Samtidigt:
De invandrare som utbildar sig, arbetar hårt och har en positiv attityd till samhället lyckas ofta ta sig fram. Att inte tillräckligt många invandrare väljer denna väg, ja det beror delvis på att medier och debattörer opportunt beskriver Sverige som genomgående rasistiskt.
En sådan bild ger uppmärksamhet, men det skapar en destruktiv och negativ inställning hos unga invandrare som spär på segregationen.
Jag håller med Nima om att bilden av möjligheterna för invandrare i Sverige utmålas alltför negativt. Internationella studier visar att svenskarna har bland Europas mest positiva attityder till invandring och etnisk mångfald och den bästa alternativt mest "generösa" integrationspolitiken. Andra forskningsstudier visar att utbildning lönar sig lika bra för utrikes födda som inrikes födda. Mer fokus på möjligheterna hade inte varit fel.
Enligt Nima beror den bristande integrationen "i huvudsak på samhällssystemens utformning. Kombinationen av generösa bidragssystem, höga skatter, en rigid arbetsmarknad, platta lönestrukturer och svårigheter att starta och driva småföretag."
Samtidigt:
De invandrare som utbildar sig, arbetar hårt och har en positiv attityd till samhället lyckas ofta ta sig fram. Att inte tillräckligt många invandrare väljer denna väg, ja det beror delvis på att medier och debattörer opportunt beskriver Sverige som genomgående rasistiskt.
En sådan bild ger uppmärksamhet, men det skapar en destruktiv och negativ inställning hos unga invandrare som spär på segregationen.
Jag håller med Nima om att bilden av möjligheterna för invandrare i Sverige utmålas alltför negativt. Internationella studier visar att svenskarna har bland Europas mest positiva attityder till invandring och etnisk mångfald och den bästa alternativt mest "generösa" integrationspolitiken. Andra forskningsstudier visar att utbildning lönar sig lika bra för utrikes födda som inrikes födda. Mer fokus på möjligheterna hade inte varit fel.
onsdag 11 juni 2008
Aktuell integrationsdebatt
Om systemfel
Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, skriver idag i Corren att integrationsproblem inte bara beror på rasism och diskriminering, utan också på de sociala systemen i Sverige.
Svårigheten att integrera denna välutbildade grupp (Irakier, mitt förtydligande) beror på brister i de svenska systemen. Det är svårt för personer som ännu inte behärskar språket att få in en fot på arbetsmarknaden eftersom de initialt inte tillåts konkurrera med lite lägre löner givet de platta lönestrukturerna i Sverige. Nyföretagande är krångligt även för dem som är väl förtrogna med det svenska systemet, vilket sätter hinder för personer som kommer från en entreprenöriell bazaar-kultur. Det är samtidigt lockande att kombinera svartarbete med bidrag, medan höga skatter minskar incitamenten till arbete.
Om språkkrav
Siewert Öholm skriver i Världen Idag om den inskränkta svenska integrationsdebatten och att den socialdemokratiska integrationsmodellen fortfarande dominerar politik och debatt.
I nästan alla andra västländer, jämförbara med Sverige, finns ett språkkrav med när man söker medborgarskap. Inte i något av de länderna för man samma infekterade debatt som i Sverige om huruvida invandrare som vill bli medborgare i ett land också skall kunna kommunicera på det nya landets språk. Den svenska debatten är egentligen obegriplig. Folkpartiet har fått utstå hån och spe för att man för några år sedan talade om ett språktest för invandrare i samband med medborgarskap. Rasistiskt skrek v, mp och s med smygopportunistiskt accompanjemang av de andra borgerliga partierna, och så hade man stämplat bort allt hederligt samtal i frågan.
Svensk invandrarpolitik är i alla avseenden socialdemokratisk invandrarpolitik och en gruvligt misslyckad politik. Misslyckandet handlar om att invandrare i Sverige de senaste decennierna inte tillåtits att bli integrerade i det svenska samhället. Arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talet såg annorlunda ut och där skedde integrationen genom att invandrande sydeuropeer fick arbete och snabbt också lärde sig språket. Den nya invandringen har inte haft samma arbetskraftsmotiv, utan i stället ofta präglats av skyddsbehov. Anledningen till den infekterade debatten kanske skall sökas just i detta.
En stor majoritet av svenskarna vill välkomna människor som söker skydd från våld och förtryck i deras hemländer. I debatten blandas empati för lidande med en oförmåga att vilja se den verklighet som kommer efter skyddet, och hur de flyktingar som kommit hit skall kunna stanna i det nya landet och bli ”svenskar” om de vill det. Vi har helt enkelt blandat ihop empatin i flyktingpolitiken med praktiska och psykologiska överväganden i invandrarpolitiken.
Integration eller separation?
I Sundsvall pågår en principiellt viktig debatt om integration kontra separation. Frågan är om kommunen ska ta hänsyn till stolliga patriarkala religiösa påbud om könssegregering, i detta fallet för att få kvinnor att lära sig simma.
Nu diskuteras frågan i kulturnämnden som ställer sig positiv till Maha Alhaddads förslag om att låta Alnöbadet vara öppet enbart för kvinnor tre timmar i veckan.
Detta ifrågasätts nu av GAPF, som undrar om detta är positiv eller negativ särbehandling. ”Kan det förväntas att religiösa och kulturtraditionella grupper i framtiden kommer med ytterligare krav på segregering mellan kvinnor och män?”, skriver man.
Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, skriver idag i Corren att integrationsproblem inte bara beror på rasism och diskriminering, utan också på de sociala systemen i Sverige.
Svårigheten att integrera denna välutbildade grupp (Irakier, mitt förtydligande) beror på brister i de svenska systemen. Det är svårt för personer som ännu inte behärskar språket att få in en fot på arbetsmarknaden eftersom de initialt inte tillåts konkurrera med lite lägre löner givet de platta lönestrukturerna i Sverige. Nyföretagande är krångligt även för dem som är väl förtrogna med det svenska systemet, vilket sätter hinder för personer som kommer från en entreprenöriell bazaar-kultur. Det är samtidigt lockande att kombinera svartarbete med bidrag, medan höga skatter minskar incitamenten till arbete.
Om språkkrav
Siewert Öholm skriver i Världen Idag om den inskränkta svenska integrationsdebatten och att den socialdemokratiska integrationsmodellen fortfarande dominerar politik och debatt.
I nästan alla andra västländer, jämförbara med Sverige, finns ett språkkrav med när man söker medborgarskap. Inte i något av de länderna för man samma infekterade debatt som i Sverige om huruvida invandrare som vill bli medborgare i ett land också skall kunna kommunicera på det nya landets språk. Den svenska debatten är egentligen obegriplig. Folkpartiet har fått utstå hån och spe för att man för några år sedan talade om ett språktest för invandrare i samband med medborgarskap. Rasistiskt skrek v, mp och s med smygopportunistiskt accompanjemang av de andra borgerliga partierna, och så hade man stämplat bort allt hederligt samtal i frågan.
Svensk invandrarpolitik är i alla avseenden socialdemokratisk invandrarpolitik och en gruvligt misslyckad politik. Misslyckandet handlar om att invandrare i Sverige de senaste decennierna inte tillåtits att bli integrerade i det svenska samhället. Arbetskraftsinvandringen på 60- och 70-talet såg annorlunda ut och där skedde integrationen genom att invandrande sydeuropeer fick arbete och snabbt också lärde sig språket. Den nya invandringen har inte haft samma arbetskraftsmotiv, utan i stället ofta präglats av skyddsbehov. Anledningen till den infekterade debatten kanske skall sökas just i detta.
En stor majoritet av svenskarna vill välkomna människor som söker skydd från våld och förtryck i deras hemländer. I debatten blandas empati för lidande med en oförmåga att vilja se den verklighet som kommer efter skyddet, och hur de flyktingar som kommit hit skall kunna stanna i det nya landet och bli ”svenskar” om de vill det. Vi har helt enkelt blandat ihop empatin i flyktingpolitiken med praktiska och psykologiska överväganden i invandrarpolitiken.
Integration eller separation?
I Sundsvall pågår en principiellt viktig debatt om integration kontra separation. Frågan är om kommunen ska ta hänsyn till stolliga patriarkala religiösa påbud om könssegregering, i detta fallet för att få kvinnor att lära sig simma.
Nu diskuteras frågan i kulturnämnden som ställer sig positiv till Maha Alhaddads förslag om att låta Alnöbadet vara öppet enbart för kvinnor tre timmar i veckan.
Detta ifrågasätts nu av GAPF, som undrar om detta är positiv eller negativ särbehandling. ”Kan det förväntas att religiösa och kulturtraditionella grupper i framtiden kommer med ytterligare krav på segregering mellan kvinnor och män?”, skriver man.
torsdag 29 maj 2008
Om att lära sig av USA
Nima Sanandaji, Vd för tankesmedjan Captus, skriver idag i Expressen att Sverige bör lära sig av hur integrationen hanteras i USA. Bakgrunden är irakkonferensen i Stockholm och att invandrarna från Mellanöstern, till skillnad från i Sverige, klarar sig bra på arbetsmarknaden i USA.
Kombinationen av höga skatter, generösa bidragssystem och en rigid arbetsmarknad i Sverige gör att många invandrare fastnar i bidragsberoende. I dag är invandringen från Irak betydligt större än den varit tidigare i Sveriges historia, liksom utmaningen att verka för en väl fungerande integration. Det är viktigt att granska hur de svenska systemen kring bidrag, skatter och arbetsmarknaden leder till att samma grupp av människor som blir framgångsrika på andra sidan Atlanten hamnar i social fattigdom och beroende i Sverige.
Kombinationen av höga skatter, generösa bidragssystem och en rigid arbetsmarknad i Sverige gör att många invandrare fastnar i bidragsberoende. I dag är invandringen från Irak betydligt större än den varit tidigare i Sveriges historia, liksom utmaningen att verka för en väl fungerande integration. Det är viktigt att granska hur de svenska systemen kring bidrag, skatter och arbetsmarknaden leder till att samma grupp av människor som blir framgångsrika på andra sidan Atlanten hamnar i social fattigdom och beroende i Sverige.
onsdag 19 mars 2008
Lästips
För en person som är intresserad av integrationsfrågor är det nya medialandskapet underbart. Med hjälp av några nyhetsbrev och gratis nyhetsbevakning från Google och Sesam strömmar informationen hit till mig här på kontoret i Malmö. Det knepiga och intressanta är att tolka allting och smälta ner det till svenska förhållande.
Lite av senare tids intressanta artiklar:
Nima Sanandaji, VD för svenska tankesmedjan Captus, skriver i Wall Street Journal om hur den svenska välfärdsstaten försvårar integrationen för nya svenskar.
Spiegel International fortsätter sin europeiska bevakning av integrationsfrågor i relation till islam. Vill man veta hur diskussionen ser ut i andra länder är det ovärderlig läsning. Några av de senare artiklarna handlar om hur Tyskland håller på att införa undervisning i islam i skolorna. Sedan tidigare finns undervisning i andra religioner samt livsåskådning för ateister. Nu senast skriver de om att en domstol beslutat att förbud mot slöja för lärare i skolorna är lagligt.
""The directive issued by the school administration for those working at the school not to wear such a head covering is lawful." It added the ban applied to teachers who had worn a head covering for years without any students complaining. By wearing a headscarf, the teacher broke her obligation to keep religious expression out of the classroom, the court said. It also ruled that the ban fully complied with Germany's constitution.
The teacher at the center of the court case, Doris Graber, has taught in elementary and secondary schools for over 30 years. After converting to Islam in 1984, she has worn a headscarf in the classroom for the past 13 years. But in 2004 the school board ordered her to stop covering her head.
Teachers in the state of Baden-Württemberg have been banned from wearing headscarves since April 2004. Similar bans exist in eight other German states."
Ifrån Sverige kan vi läsa om den studie som visar att Sverige är världsbäst på integration och världsbäst på flyktinginvandring. Men hur kan det då komma sig att svensk migrationspolitik fortfarande belönar passivitet, offermentalitet och omhändertagande framför prestation och integrationsvilja? Fallet Enayatulla Adel visar på det absurda med svensk migrations- och integrationspolitik, dvs. att hantera de två frågorna separat.
Lite av senare tids intressanta artiklar:
Nima Sanandaji, VD för svenska tankesmedjan Captus, skriver i Wall Street Journal om hur den svenska välfärdsstaten försvårar integrationen för nya svenskar.
Spiegel International fortsätter sin europeiska bevakning av integrationsfrågor i relation till islam. Vill man veta hur diskussionen ser ut i andra länder är det ovärderlig läsning. Några av de senare artiklarna handlar om hur Tyskland håller på att införa undervisning i islam i skolorna. Sedan tidigare finns undervisning i andra religioner samt livsåskådning för ateister. Nu senast skriver de om att en domstol beslutat att förbud mot slöja för lärare i skolorna är lagligt.
""The directive issued by the school administration for those working at the school not to wear such a head covering is lawful." It added the ban applied to teachers who had worn a head covering for years without any students complaining. By wearing a headscarf, the teacher broke her obligation to keep religious expression out of the classroom, the court said. It also ruled that the ban fully complied with Germany's constitution.
The teacher at the center of the court case, Doris Graber, has taught in elementary and secondary schools for over 30 years. After converting to Islam in 1984, she has worn a headscarf in the classroom for the past 13 years. But in 2004 the school board ordered her to stop covering her head.
Teachers in the state of Baden-Württemberg have been banned from wearing headscarves since April 2004. Similar bans exist in eight other German states."
Ifrån Sverige kan vi läsa om den studie som visar att Sverige är världsbäst på integration och världsbäst på flyktinginvandring. Men hur kan det då komma sig att svensk migrationspolitik fortfarande belönar passivitet, offermentalitet och omhändertagande framför prestation och integrationsvilja? Fallet Enayatulla Adel visar på det absurda med svensk migrations- och integrationspolitik, dvs. att hantera de två frågorna separat.
måndag 3 mars 2008
Välkommen till integrationsbloggen
Migrations- och integrationspolitiken genomgår snabba förändringar i de flesta länder, bland annat som en följd av globaliseringen. Samtidigt har Sveriges integrationspolitik stått och stampat sedan integrationspolitikens principer etablerades på 1970-talet.
Bloggens syfte är att kommentera debatt och utveckling av integrationspolitiken i Sverige och andra länder. En politik som verkligen behöver mer impulser. Nima Sanandaji, VD för tankesmedjan Captus bidrar med att lyfta fram ett liberalt och internationellt perspektiv i Captus Tidning. Han tar bland annat upp rekommendationer från OECD om svensk integrationspolitik som jag tidigare skrivit om på Tema Asyl och i längre format i skriften Introduktion och integration av nyanlända invandrare och flyktingar. Förslagen går ut på att komma tillrätta med en rigid arbetsmarknad, bidragsberoende och otillräckliga incitament till arbete.
Nima Sanandaji tar fasta på avsaknaden av förslag om rasism och diskriminering när utländska bedömare föreslår reformer i syfte att förbättra integrationspolitiken:
"Invandrarna i Sverige är ofta välutbildade, men befinner sig i en mycket mera marginaliserad situation än exempelvis de som invandrat till Spanien, Storbritannien och Kanada. Detta trots att Sverige i internationella jämförelser präglas av öppenhet och tolerans. Men de höga skatterna, de generösa bidragssystemen och de många reglerna på arbetsmarknaden hindrar invandrarna från att finna yrken.
Det är lätt för de styrande att skylla problemen på rasism, för att därmed undkomma att kritik riktas mot den förda politiken. Men kunskapen om att rasism inte utgör huvudproblemet är värt att ta fasta på. Det påvisar att situationen går att ändra genom att genomföra konstruktiva reformer.
Den misslyckade integrationspolitiken är i sammanhanget ett av de tydligaste exemplen på bristerna inom det svenska högskattesamhället. Det är synd att frihetliga samhällsdebattörer inte står för problemformuleringen i denna fråga, utan istället sverigedemokrater och socialistiska ideologer som Masoud Kamali."
Andra läsvärda inlägg är Correns uppmaning att sluta missbruka rasismstämpeln i ideologiska konflikter. "Höger eller vänster – att använda rasiststämpeln som vapen mot meningsmotståndare tyder på att man inte tar riktig rasism på allvar.
Umeåpolitikerna Marie-Louise Rönnmark (s) och Britt-Marie Lövgren (fp) skiver till Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att de vill se en lag om obligatoriskt introduktionsprogram för invandrare. Intressant blocköverskridande initiativ, helt klart.
Bloggens syfte är att kommentera debatt och utveckling av integrationspolitiken i Sverige och andra länder. En politik som verkligen behöver mer impulser. Nima Sanandaji, VD för tankesmedjan Captus bidrar med att lyfta fram ett liberalt och internationellt perspektiv i Captus Tidning. Han tar bland annat upp rekommendationer från OECD om svensk integrationspolitik som jag tidigare skrivit om på Tema Asyl och i längre format i skriften Introduktion och integration av nyanlända invandrare och flyktingar. Förslagen går ut på att komma tillrätta med en rigid arbetsmarknad, bidragsberoende och otillräckliga incitament till arbete.
Nima Sanandaji tar fasta på avsaknaden av förslag om rasism och diskriminering när utländska bedömare föreslår reformer i syfte att förbättra integrationspolitiken:
"Invandrarna i Sverige är ofta välutbildade, men befinner sig i en mycket mera marginaliserad situation än exempelvis de som invandrat till Spanien, Storbritannien och Kanada. Detta trots att Sverige i internationella jämförelser präglas av öppenhet och tolerans. Men de höga skatterna, de generösa bidragssystemen och de många reglerna på arbetsmarknaden hindrar invandrarna från att finna yrken.
Det är lätt för de styrande att skylla problemen på rasism, för att därmed undkomma att kritik riktas mot den förda politiken. Men kunskapen om att rasism inte utgör huvudproblemet är värt att ta fasta på. Det påvisar att situationen går att ändra genom att genomföra konstruktiva reformer.
Den misslyckade integrationspolitiken är i sammanhanget ett av de tydligaste exemplen på bristerna inom det svenska högskattesamhället. Det är synd att frihetliga samhällsdebattörer inte står för problemformuleringen i denna fråga, utan istället sverigedemokrater och socialistiska ideologer som Masoud Kamali."
Andra läsvärda inlägg är Correns uppmaning att sluta missbruka rasismstämpeln i ideologiska konflikter. "Höger eller vänster – att använda rasiststämpeln som vapen mot meningsmotståndare tyder på att man inte tar riktig rasism på allvar.
Umeåpolitikerna Marie-Louise Rönnmark (s) och Britt-Marie Lövgren (fp) skiver till Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att de vill se en lag om obligatoriskt introduktionsprogram för invandrare. Intressant blocköverskridande initiativ, helt klart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)