Jag har inte haft någon inspiration att skriva inlägg. Men här är i varje fall några länkar och lästips.
Internationella nyheter
Ingen vill ta emot de nordafrikanska invandrarna. Bråket mellan Italien och Tyskland fortsätter. France and Italy have been at odds over how to deal with more than 20,000 illegal Tunisian migrants who entered the European Union via the small Italian island of Lampedusa since the longtime president fled a popular revolt in January. Most want to reach France, Tunisia’s former colonial ruler, where they can speak the language and have friends or family.
Italy granted most of the Tunisians temporary residency permits, and insisted that EU countries share the burden of such an exceptional influx. In response, an angry France last week stopped a train carrying Tunisian immigrants from Italy at the French border, sending back those who could not support themselves financially.
Tuffare krav för att bli medborgare på väg i Nederländerna. Dutch nationality is a reward for social participation and integration. The new, tighter measures serve as a stimulus for those who are not yet fully participating in certain areas, such as employment and knowledge of the Dutch language. Nederländerna tänker också införa språkkrav för att vara berättigad till välfärdssystemet.
Att Sannfinländarna får ansvar för migrationsfrågorna i den finska riksdagen har förvånat många. Det är dock inte så märkligt om man betänker att de övriga större partierna redan före valet flaggat för en minskad invandring, t.ex. genom att införa försörjningskrav för anhöriginvandring. “It would be good to adopt the Danish practice according to which a person first needs to be self-sufficient, and to have housing available”, says MP Arto Satonen, who has written the immigration platform of the National Coalition Party.
Danmark skärper språkkraven för den som vill familjeåterförenas. Regeringens motiv är att bättre språkkunskaper innebär en snabbare väg ut i arbetslivet och, som det står i lagförslaget, ”att den som beviljas återförening snabbare bidrar till samhällsekonomin”.
Höga skatter, inte krav, gör det svårt att rekrytera arbetskraftsinvandrare till Danmark. High tax rates and the Danish language are the greatest barriers when Danish companies are recruiting highly skilled foreign employees, while the tightened immigration rules and the negative tone in the debate about foreigners play a smaller role than previously thought, according to a survey of 244 Danish companies.
Studier
Jan Germen Janmaat (2011) Classroom Diversity and its Relation to Tolerance, Trust and Participation in England, Sweden and Germany.
Diskrimineringsombudsmannen (2011) Romers rättigheter.
David Manley, Maarten van Ham, Joe Doherty (2011) Social Mixing as a Cure for Negative Neighbourhood Effects: Evidence Based Policy or Urban Myth?
Eskil Heinesen, Leif Husted, Michael Rosholm (2011) The Effects of Active Labour Market Policies for Immigrants Receiving Social Assistance in Denmark.
Magnus Strömgren, Tiit Tammaru, Maarten van Ham, Szymon Marcinczak, Olof Stjernström, Urban Lindgren (2011) Pre-Hire Factors and Workplace Ethnic Segregation.
Debatt
Åsa Romson & Paul Lappalainen (båda Mp) svarar på Adam Cwejmans (LUF) kritik om deras selektiva användande av kanadamodellen. Vi menar ... att Kanada har gått före Sverige angående arbetet mot diskriminering. Kanada har sedan 70- och 80-talet lagstiftning och en grundläggande politik för lika rättigheter och möjligheter, oavsett faktorer som kön, etnicitet, religion mm. Därutöver finns i Kanada ett tydligt arbete med att förstärka det civila samhällets kapacitet att delta på ett kritiskt sätt i det offentliga samtalet vilket tydligt stärker arbetet mot diskriminering.
Samhällsorienteringen till nyanlända invandrare är för "sosseinriktad" enligt Fredrik Segerfeldt och Alliansen i Göteborg. Kommunalt kursmaterial får inte vara utformat som en socialdemokratisk propagandaskrift, säger Cecilia Wigström (FP), förste vice ordförande i sociala resursnämnden.
Visar inlägg med etikett DO. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DO. Visa alla inlägg
torsdag 28 april 2011
måndag 4 april 2011
Om identitetspolitik och särbehandling
Efter att ha läst Sakine Madons krönika, Kulturblind politik det enda vettiga, i Expressen och sett seminariet Sluta särbehandla! med henne och integrationsminister Erik Ullenhag har jag funderat en del på identitetspolitik och särbehandling.
Jag skulle vilja skilja på de två begreppen. Särbehandling kan vara ändamålsenligt av ekonomiska och behovsmässiga skäl. Det gäller bland annat de särskilda insatser som sker för nyanlända invandrare. Nyanlända behöver lära sig språk och orientera sig i samhället. Olika grupper av invandrare kan behöva få utbildning och information på sitt modersmål. Säråtgärder som satsningar på utsatta bostadsområden är svårare att kategorisera, men kan försvaras med att det finns särskilda behov i områden där arbetslöshet och fattigdom är koncentrerat. Ingen av dessa typer av särbehandling är exempel på identitetspolitik. Projektformen som sådan är inte identitetspolitik. Och tycker man att projektverksamhet är problematiskt är det ändå ett marginellt fenomen. I den svenska modellen med generell politik som princip går säkert 99 procent av offentliga medel (exklusive insatser för nyanlända) till insatser inom den generella politiken.
För att det ska vara identitetspolitik krävs, enligt min mening, två delar: en kulturell aspekt och ett subjektivt inslag. Identitetspolitik är en offentlig politik för att ge utrymme för individers subjektiva identiteter. Identiteter som har ett kulturellt inslag. Har vi verkligen en politik i Sverige som bejakar identitetspolitik?
Ja, enligt min bedömning har vi två statliga "insatser" som understödjer identitetspolitik.
Den första är bidragen (cirka 20 miljoner) till etniska organisationer som fördelas av Ungdomsstyrelsen.
Föreningar som arbetar med språk, kultur, identitet och med delaktighet i samhället är välkomna att söka bidrag från oss. För att din förening ska vara en etnisk organisation ska de flesta medlemmarna ha utländsk bakgrund. Bidragen kan sökas av riksorganisationer.
Den andra, och viktigaste, är den diskrimineringslag som trädde i kraft 2009. Jag är ingen expert på juridik, men de fall DO har drivit, förlikningar som uppnåtts och domar som fallit visar tydligt att diskrimineringslagen öppnar upp för identitetspolitik i vid bemärkelse. Flera ärenden har avgjorts där likabehandling har ansetts diskriminerande.
Fall 1. En flicka nekades praktik på en frisörsalong på grund av slöja. DO ansåg att det var diskriminering men förlorade fallet på grund av en teknikalitet, att den frisör som avvisade flickan inte haft rätt att agera på arbetsgivarens uppdrag.
Fall 2. Förbud att träna i huvudduk var diskriminering. Gymmet hade ett generellt förbud mot huvudbonader, vilket indirekt hindrade kvinnor med slöja att träna. Det bedömdes som indirekt diskriminering.
Fall 3. Uniformspolicy är diskriminerande. Efter en veckas introduktionsutbildning skulle mannen jobba sin första dag. På morgonen fick han en tillsägelse om att raka av sig skägget till påföljande dag, eftersom företagets uniformspolicy innebär att chaufförer inte får bära skägg. Mannen ville av religiösa skäl inte raka sig.
Se också den kända handskakningsdomen.
Fall 1, 2 och 3 handlar om generella regler, där personer anser sig diskriminerade på grund av att de inte fått uttrycka vad de uppfattar som sin kulturella/religiösa tillhörighet. Att diskrimineringslagen verkar förbjuda denna form av likabehandling (vissa skulle kalla det indirekt diskriminering) innebär att den understödjer identitetspolitik och rätten till särbehandling. Och det skiljer den svenska lagstiftningen från t.ex. Europakonventionen. I Sverige verkar t.ex. diskrimineringslagen leda till en tolkning av religionsfriheten som utgår från individers subjektiva åsikt medan Europakonventionen utgår från objektiva kriterier. Det är, enligt Europakonventionen, inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas utan rätten att tro. Den svenska diskrimineringslagen verkar också särskilt skydda den positiva religionsfriheten på den negativa religionsfrihetens bekostnad. Enligt Europakonventionen ska varje form av religiösa manifestationer vägas mot andras intresse av att slippa dem. Det är onekligen lite märkligt att Sverige, ett av världens mest sekulära länder, har en tolkning av religionsfriheten som så tydligt står på de religionsutövandes sida.
DO:s tolkning av diskrimineringslagen är att "människor har rätt att bära religiös klädsel även i arbetslivet, om inte sakliga skäl talar mot det. Dit kan räknas påtagliga risker ur medicinsk eller hygienisk synpunkt eller för säkerheten på arbetsplatsen." Det är en tolkning som innebär en institutionalisering av identitetspolitik, rätten att kräva undantag på grund av subjektiva uppfattningar med hänvisning till kultur eller religion.
Jag skulle vilja skilja på de två begreppen. Särbehandling kan vara ändamålsenligt av ekonomiska och behovsmässiga skäl. Det gäller bland annat de särskilda insatser som sker för nyanlända invandrare. Nyanlända behöver lära sig språk och orientera sig i samhället. Olika grupper av invandrare kan behöva få utbildning och information på sitt modersmål. Säråtgärder som satsningar på utsatta bostadsområden är svårare att kategorisera, men kan försvaras med att det finns särskilda behov i områden där arbetslöshet och fattigdom är koncentrerat. Ingen av dessa typer av särbehandling är exempel på identitetspolitik. Projektformen som sådan är inte identitetspolitik. Och tycker man att projektverksamhet är problematiskt är det ändå ett marginellt fenomen. I den svenska modellen med generell politik som princip går säkert 99 procent av offentliga medel (exklusive insatser för nyanlända) till insatser inom den generella politiken.
För att det ska vara identitetspolitik krävs, enligt min mening, två delar: en kulturell aspekt och ett subjektivt inslag. Identitetspolitik är en offentlig politik för att ge utrymme för individers subjektiva identiteter. Identiteter som har ett kulturellt inslag. Har vi verkligen en politik i Sverige som bejakar identitetspolitik?
Ja, enligt min bedömning har vi två statliga "insatser" som understödjer identitetspolitik.
Den första är bidragen (cirka 20 miljoner) till etniska organisationer som fördelas av Ungdomsstyrelsen.
Föreningar som arbetar med språk, kultur, identitet och med delaktighet i samhället är välkomna att söka bidrag från oss. För att din förening ska vara en etnisk organisation ska de flesta medlemmarna ha utländsk bakgrund. Bidragen kan sökas av riksorganisationer.
Den andra, och viktigaste, är den diskrimineringslag som trädde i kraft 2009. Jag är ingen expert på juridik, men de fall DO har drivit, förlikningar som uppnåtts och domar som fallit visar tydligt att diskrimineringslagen öppnar upp för identitetspolitik i vid bemärkelse. Flera ärenden har avgjorts där likabehandling har ansetts diskriminerande.
Fall 1. En flicka nekades praktik på en frisörsalong på grund av slöja. DO ansåg att det var diskriminering men förlorade fallet på grund av en teknikalitet, att den frisör som avvisade flickan inte haft rätt att agera på arbetsgivarens uppdrag.
Fall 2. Förbud att träna i huvudduk var diskriminering. Gymmet hade ett generellt förbud mot huvudbonader, vilket indirekt hindrade kvinnor med slöja att träna. Det bedömdes som indirekt diskriminering.
Fall 3. Uniformspolicy är diskriminerande. Efter en veckas introduktionsutbildning skulle mannen jobba sin första dag. På morgonen fick han en tillsägelse om att raka av sig skägget till påföljande dag, eftersom företagets uniformspolicy innebär att chaufförer inte får bära skägg. Mannen ville av religiösa skäl inte raka sig.
Se också den kända handskakningsdomen.
Fall 1, 2 och 3 handlar om generella regler, där personer anser sig diskriminerade på grund av att de inte fått uttrycka vad de uppfattar som sin kulturella/religiösa tillhörighet. Att diskrimineringslagen verkar förbjuda denna form av likabehandling (vissa skulle kalla det indirekt diskriminering) innebär att den understödjer identitetspolitik och rätten till särbehandling. Och det skiljer den svenska lagstiftningen från t.ex. Europakonventionen. I Sverige verkar t.ex. diskrimineringslagen leda till en tolkning av religionsfriheten som utgår från individers subjektiva åsikt medan Europakonventionen utgår från objektiva kriterier. Det är, enligt Europakonventionen, inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas utan rätten att tro. Den svenska diskrimineringslagen verkar också särskilt skydda den positiva religionsfriheten på den negativa religionsfrihetens bekostnad. Enligt Europakonventionen ska varje form av religiösa manifestationer vägas mot andras intresse av att slippa dem. Det är onekligen lite märkligt att Sverige, ett av världens mest sekulära länder, har en tolkning av religionsfriheten som så tydligt står på de religionsutövandes sida.
DO:s tolkning av diskrimineringslagen är att "människor har rätt att bära religiös klädsel även i arbetslivet, om inte sakliga skäl talar mot det. Dit kan räknas påtagliga risker ur medicinsk eller hygienisk synpunkt eller för säkerheten på arbetsplatsen." Det är en tolkning som innebär en institutionalisering av identitetspolitik, rätten att kräva undantag på grund av subjektiva uppfattningar med hänvisning till kultur eller religion.
tisdag 10 augusti 2010
DO:s studie om diskriminering på bostadsmarknaden
Diskrimineringsombudsmannen har undersökt diskrimineringen på bostadsmarknaden genom en sk. praktikprövning. De redovisar följande resultat:
* Diskriminering uppkom i större utsträckning på hyresmarknaden än på bostadsrättsmarknaden.
* Diskriminering förekom både i stora städer, mellanstora städer och mindre orter.
* Diskriminering påverkade grunden etnisk tillhörighet i större utsträckning än de andra diskrimineringsgrunderna.
* Diskriminering i mer indirekt bemärkelse avspeglades i båda studierna och för samtliga diskrimineringsgrunder men var mer påtagligt riktad mot personer med utländsk bakgrund i uthyrningsstudien och mot finska romer och muslimer i mäklarstudien.
* Bristande tillgänglighet gjorde att personer med funktionsnedsättning i praktiken utestängdes från vissa bostäder och områden.
Läs mer och ladda hem studien här.
* Diskriminering uppkom i större utsträckning på hyresmarknaden än på bostadsrättsmarknaden.
* Diskriminering förekom både i stora städer, mellanstora städer och mindre orter.
* Diskriminering påverkade grunden etnisk tillhörighet i större utsträckning än de andra diskrimineringsgrunderna.
* Diskriminering i mer indirekt bemärkelse avspeglades i båda studierna och för samtliga diskrimineringsgrunder men var mer påtagligt riktad mot personer med utländsk bakgrund i uthyrningsstudien och mot finska romer och muslimer i mäklarstudien.
* Bristande tillgänglighet gjorde att personer med funktionsnedsättning i praktiken utestängdes från vissa bostäder och områden.
Läs mer och ladda hem studien här.
tisdag 16 mars 2010
I brist på inspiration
Det har inte dykt upp något kul att skriva om den senaste tiden så jag nöjer mig med att tipsa om om några integrationsrelaterade artiklar.
Dagen rapporterar från Folkpartiets riksmöte.
Nyamko Sabuni ger ... den opinionsbildande eliten, politiker och media, skulden för att debatten om integrationspolitik inte hörs mer.
- Där tillskrivs människor motiv som smutsar ner en, och därför låter man hellre bli att säga något. Men det behövs. Vi måste prata om hur vi skapar det här tältet som alla ska rymmas i.
Jämsställdhetsministern nämner kvinnors rätt, hon nämner homosexuellas rätt att inte bara få känna vad de vill utan också visa sin kärlek och så nämner hon hat mot minoriteter och betonar att vi inte får blunda för att det finns.
Men diskussionen ska inte ske utan ramar.
- Det är viktigt att skilja på värdegrund och värderingar. Värderingar kan skifta, men vi har respekt för samma värdegrund som faktiskt utgår från vår grundlag, säger Nyamko Sabuni.
Jasemko Selimkovic är rädd för mångkulturism som polisk ideologi eftersom han menar att den cementerar våra identiteter.
- Eftersom den uppmuntrar till skillnader blir de mest hårdföra representanterna de "rätta".
Han menar att det är så som extrema islamister har blivit muslimernas språkrör.
- I stället har den stora massan väletablerade, sekulariserade, muslimerna blivit de avvikande.
I Dagens Juridik pratar de om "handskakningsdomen" med Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson och DO:s Katri Linna.
Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson riktar kritik mot DO:s hantering av det så kallade handskakningsmålet. - Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller diskriminering på grund av kön?
- DO har genom att stämma i målet visat att den muslimske mannens intresse går före kvinnans intresse av att inte bli kränkt. Det skulle vara intressant att få veta hur DO tänker. Hur ska DO göra nästa gång ett sådant här ärende dyker upp? Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller på grund av kön?
Dagen rapporterar från Folkpartiets riksmöte.
Nyamko Sabuni ger ... den opinionsbildande eliten, politiker och media, skulden för att debatten om integrationspolitik inte hörs mer.
- Där tillskrivs människor motiv som smutsar ner en, och därför låter man hellre bli att säga något. Men det behövs. Vi måste prata om hur vi skapar det här tältet som alla ska rymmas i.
Jämsställdhetsministern nämner kvinnors rätt, hon nämner homosexuellas rätt att inte bara få känna vad de vill utan också visa sin kärlek och så nämner hon hat mot minoriteter och betonar att vi inte får blunda för att det finns.
Men diskussionen ska inte ske utan ramar.
- Det är viktigt att skilja på värdegrund och värderingar. Värderingar kan skifta, men vi har respekt för samma värdegrund som faktiskt utgår från vår grundlag, säger Nyamko Sabuni.
Jasemko Selimkovic är rädd för mångkulturism som polisk ideologi eftersom han menar att den cementerar våra identiteter.
- Eftersom den uppmuntrar till skillnader blir de mest hårdföra representanterna de "rätta".
Han menar att det är så som extrema islamister har blivit muslimernas språkrör.
- I stället har den stora massan väletablerade, sekulariserade, muslimerna blivit de avvikande.
I Dagens Juridik pratar de om "handskakningsdomen" med Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson och DO:s Katri Linna.
Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson riktar kritik mot DO:s hantering av det så kallade handskakningsmålet. - Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller diskriminering på grund av kön?
- DO har genom att stämma i målet visat att den muslimske mannens intresse går före kvinnans intresse av att inte bli kränkt. Det skulle vara intressant att få veta hur DO tänker. Hur ska DO göra nästa gång ett sådant här ärende dyker upp? Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller på grund av kön?
torsdag 11 februari 2010
Verkligheten överträffar dikten
Ingen har väl undgått att höra talas om domen där en person kränker en chef på grund av religiösa föreställningar och belönas med 60 000 kronor i ersättning. Hela domen från Stockholms tingsrätt går att ladda ner från Diskrimineringsombudsmannens hemsida.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
söndag 20 december 2009
Europa och islam
Spiegel International fortsätter sin serie om islam i Europa med artikeln How Much Allah Can the Old Continent Bear? Med avstamp i Schweiz efter minaretförbudet bjuds vi på en resa i flera Europeiska länder. I Tyskland finns det en stark opinion för ett liknande minaretförbud som i Schweiz. Storbritannien har den kanske mest segregerade muslimska miljön.
Jocelyne Cesari, a French expert on Islam and editor of the recent book, "Muslims in the West after 9/11," calls the British situation a paradox: "On the one hand, there is a flourishing Muslim middle class, and at the same time this is the country with the largest number of Muslims living in isolated districts and espousing the most radical views."
She sees no problems with Sharia arbitration tribunals, as long as they do not conflict with applicable laws. According to Cesari, compromises are acceptable in areas that do not infringe upon the majority and do not break any laws. "Multiculturalism does not mean that the old established majority has special rights," she says, adding that Caldwell's postulate that Islam is incompatible with European values is a mixture of half-truths and prejudices: "Muslims are definitely prepared to adapt -- they often take a critical view of their own religion."
But Cesari says that there is a struggle over the symbolic recognition of Islam. "During the first few decades, Muslims opened modest prayer rooms. Now they want venues where they can compete with Europe's churches and cathedrals." She says that since Christianity has increasingly retreated from the public sphere, many Europeans perceive the mosques as a provocation.
I Frankrike handlar debatten om den nationella identiteten, med burkan i centrum. Något mindre känt är att belgiska Flandern infört slöjförbud i alla statliga skolor. I Antwerpen införde den socialistiska borgmästaren slöjförbud inom den offentliga sektorn redan för några år sedan.
Nu verkar det som att fransmännen kommer att gå fram med ett förslag om att förbjuda burka i offentliga miljöer.
President Nicolas Sarkozy's ruling party will push for a law banning the full-face Islamic veil in order to defend France from "extremists", the party's parliamentary leader said Wednesday.
Jean-Francois Cope laid out his plans for new legislation in a newspaper article, which appeared just as three ministers were to testify before a parliamentary panel set up to consider whether to ban the full veil.
"The issue is not how many women wear the burqa," Cope wrote in the Paris newspaper Le Figaro.
"There are principles at stake: extremists are putting the republic to the test by promoting a practice that they know is contrary to the basic principles of our country," he said.
Den franske migrationsministern Eric Besson har uttalat sig enligt samma linje och sagt att personer som bär burka inte bör få uppehållstillstånd eller medborgarskap.
"I want the wearing of the full veil to be systematically considered as proof of insufficient integration into French society, creating an obstacle to gaining (French) nationality," he said.
He said he would advise prefects, the highest state representative in the various French regions, that the wearing of such veils is a motive for not delivering 10-year residence cards.
I Sverige har vi fallet med Alia Khalifa som vill bli förskollärare bärande niqab. Om det har Devrim Mavi skrivit klokt i Arena.
Niqaben står för ett könssegregerat samhälle där män och kvinnor är tänkta att studera, arbeta och leva åtskilda utom i det egna hemmet. Men demokratier bygger inte på principen att människor ska hållas isär, inte på grund av klass, etnicitet eller ras och inte heller på grund av kön. Niqaben är ett verktyg för att förtrycka kvinnor. Men att ropa på förbud är fel väg att gå. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.
Det måste helt enkelt gå att neka personer att bära niqab eller burka i utbildningar och jobb där man möter människor, utan att behöva lagstifta om det. För niqab eller burka har inte har någonting med religionsfrihet att göra och dessutom är den negativa religionsfriheten minst lika viktig som rätten till religion.
Jocelyne Cesari, a French expert on Islam and editor of the recent book, "Muslims in the West after 9/11," calls the British situation a paradox: "On the one hand, there is a flourishing Muslim middle class, and at the same time this is the country with the largest number of Muslims living in isolated districts and espousing the most radical views."
She sees no problems with Sharia arbitration tribunals, as long as they do not conflict with applicable laws. According to Cesari, compromises are acceptable in areas that do not infringe upon the majority and do not break any laws. "Multiculturalism does not mean that the old established majority has special rights," she says, adding that Caldwell's postulate that Islam is incompatible with European values is a mixture of half-truths and prejudices: "Muslims are definitely prepared to adapt -- they often take a critical view of their own religion."
But Cesari says that there is a struggle over the symbolic recognition of Islam. "During the first few decades, Muslims opened modest prayer rooms. Now they want venues where they can compete with Europe's churches and cathedrals." She says that since Christianity has increasingly retreated from the public sphere, many Europeans perceive the mosques as a provocation.
I Frankrike handlar debatten om den nationella identiteten, med burkan i centrum. Något mindre känt är att belgiska Flandern infört slöjförbud i alla statliga skolor. I Antwerpen införde den socialistiska borgmästaren slöjförbud inom den offentliga sektorn redan för några år sedan.
Nu verkar det som att fransmännen kommer att gå fram med ett förslag om att förbjuda burka i offentliga miljöer.
President Nicolas Sarkozy's ruling party will push for a law banning the full-face Islamic veil in order to defend France from "extremists", the party's parliamentary leader said Wednesday.
Jean-Francois Cope laid out his plans for new legislation in a newspaper article, which appeared just as three ministers were to testify before a parliamentary panel set up to consider whether to ban the full veil.
"The issue is not how many women wear the burqa," Cope wrote in the Paris newspaper Le Figaro.
"There are principles at stake: extremists are putting the republic to the test by promoting a practice that they know is contrary to the basic principles of our country," he said.
Den franske migrationsministern Eric Besson har uttalat sig enligt samma linje och sagt att personer som bär burka inte bör få uppehållstillstånd eller medborgarskap.
"I want the wearing of the full veil to be systematically considered as proof of insufficient integration into French society, creating an obstacle to gaining (French) nationality," he said.
He said he would advise prefects, the highest state representative in the various French regions, that the wearing of such veils is a motive for not delivering 10-year residence cards.
I Sverige har vi fallet med Alia Khalifa som vill bli förskollärare bärande niqab. Om det har Devrim Mavi skrivit klokt i Arena.
Niqaben står för ett könssegregerat samhälle där män och kvinnor är tänkta att studera, arbeta och leva åtskilda utom i det egna hemmet. Men demokratier bygger inte på principen att människor ska hållas isär, inte på grund av klass, etnicitet eller ras och inte heller på grund av kön. Niqaben är ett verktyg för att förtrycka kvinnor. Men att ropa på förbud är fel väg att gå. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.
Det måste helt enkelt gå att neka personer att bära niqab eller burka i utbildningar och jobb där man möter människor, utan att behöva lagstifta om det. För niqab eller burka har inte har någonting med religionsfrihet att göra och dessutom är den negativa religionsfriheten minst lika viktig som rätten till religion.
lördag 11 oktober 2008
Att balansera religiösa uttryck i Frankrike
Jag trodde aldrig att jag skulle ta ett akademiskt modeord som intersektionalitet i min mun, men nu händer det. Det beror på att jag hoppas att den nya diskrimineringsombudsmannen, i och med sammanslagningen av de olika diskrimineringsgrunderna till en lag och myndighet, kan tänka lite mer intersektionellt. Den franska diskrimineringsombudsmannen gör ivarjefall ett försök att knyta samman frågan om religion och jämställdhet, vilket senare tids domar i Frankrike tyder på.
Skilj på religiösa uttryck
USA Today rapporterar att Frankrike har förbjudit heltäckande burkor i språkklasser. Samtidigt har en hotellkedja dömts för att ha nekat två kvinnor med slöja att hyra rum. Detta enkla exempel visar att man faktiskt kan skilja mellan olika religiösa uttryck. Självklart ska det inte ske diskriminering, men det går heller inte att anpassa samhället till fundamentalistiska religiösa personers vilja. De religiösa uttrycken kan också gå ut över jämställdheten, vilket den franska diskrimineringsombudsmannen noterar i fallet med burkan.
Burka förbjuds i språkundervisningen
"Religionsfrihet är inte absolut," säger den franska diskrimineringsombudsmannen Louis Schweitzer i en intervju. Han säger vidare att myndigheterna försöker hitta "den mest rimlig kompromissen." De beslutade den 15 september att det är OK att förbjuda burqa och niqab - kläder som täcker kroppen och ansiktet - i statligt sponsrad franska språkkurser för invandrare. Enligt fransk lag krävs i regel deltagande i sådana klasser för att ansöka om uppehållstillstånd eller medborgarskap.
I beslutet kallas burqa en symbol för "kvinnlig underkastelse som går utöver dess religiösa innebörd" och säger vidare att det inte är orimligt att förbjuda användandet i statligt finansierade språkklasser i allmänhetens säkerhetsintresse och för att skydda medborgerliga friheter.
Intersektionalitet
Här menar alltså franska diskrimineringsombudsmannen att alla uttryck i religionens namn inte är rimliga, att de kan drabba allmänheten och att de kan komma i konflikt med jämställdheten och kvinnors rättigheter. Franska DO verkar, till skillnad från den svenska, ha förmågan till ett intersektionellt perspektiv, dvs. att utifrån ett maktperspektiv kunna se hur olika identitetskonstruktioner är sammanflätade på olika nivåer.
Skilj på religiösa uttryck
USA Today rapporterar att Frankrike har förbjudit heltäckande burkor i språkklasser. Samtidigt har en hotellkedja dömts för att ha nekat två kvinnor med slöja att hyra rum. Detta enkla exempel visar att man faktiskt kan skilja mellan olika religiösa uttryck. Självklart ska det inte ske diskriminering, men det går heller inte att anpassa samhället till fundamentalistiska religiösa personers vilja. De religiösa uttrycken kan också gå ut över jämställdheten, vilket den franska diskrimineringsombudsmannen noterar i fallet med burkan.
Burka förbjuds i språkundervisningen
"Religionsfrihet är inte absolut," säger den franska diskrimineringsombudsmannen Louis Schweitzer i en intervju. Han säger vidare att myndigheterna försöker hitta "den mest rimlig kompromissen." De beslutade den 15 september att det är OK att förbjuda burqa och niqab - kläder som täcker kroppen och ansiktet - i statligt sponsrad franska språkkurser för invandrare. Enligt fransk lag krävs i regel deltagande i sådana klasser för att ansöka om uppehållstillstånd eller medborgarskap.
I beslutet kallas burqa en symbol för "kvinnlig underkastelse som går utöver dess religiösa innebörd" och säger vidare att det inte är orimligt att förbjuda användandet i statligt finansierade språkklasser i allmänhetens säkerhetsintresse och för att skydda medborgerliga friheter.
Intersektionalitet
Här menar alltså franska diskrimineringsombudsmannen att alla uttryck i religionens namn inte är rimliga, att de kan drabba allmänheten och att de kan komma i konflikt med jämställdheten och kvinnors rättigheter. Franska DO verkar, till skillnad från den svenska, ha förmågan till ett intersektionellt perspektiv, dvs. att utifrån ett maktperspektiv kunna se hur olika identitetskonstruktioner är sammanflätade på olika nivåer.
fredag 18 juli 2008
Supporter av mångkulturalism ny diskrimineringsombudsman
Den 1 januari 2009 slås de befintliga myndigheterna DO, HomO, HO och JämO ihop till en ny myndighet. Katri Linna blir chef för nya diskrimineringsmyndigheten och ny DO.
Linna är känd som stridbar ombudsman mot etnisk diskriminering. Hon och hennes myndighet har gång på gång drivit diskrimineringsmål där krav på särbehandling på grund av etnicitet och religion har prioriterats över principen om likabehandling mellan män och kvinnor. Linjen myndigheten har drivit har varit extremt mångkulturalistisk.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av den nya myndigheten nu när Linna också får ansvar för att motverka diskriminering av kvinnor och andra. Förhoppningsvis blir fokus nu på likabehandling istället för särbehandling.
Uppdatering:
Både Dick Erixon och Svenska Dagbladets ledararsida skriver om nya DO och hennes vurm för särbehandling på grund av etnicitet och religion.
Linna är känd som stridbar ombudsman mot etnisk diskriminering. Hon och hennes myndighet har gång på gång drivit diskrimineringsmål där krav på särbehandling på grund av etnicitet och religion har prioriterats över principen om likabehandling mellan män och kvinnor. Linjen myndigheten har drivit har varit extremt mångkulturalistisk.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av den nya myndigheten nu när Linna också får ansvar för att motverka diskriminering av kvinnor och andra. Förhoppningsvis blir fokus nu på likabehandling istället för särbehandling.
Uppdatering:
Både Dick Erixon och Svenska Dagbladets ledararsida skriver om nya DO och hennes vurm för särbehandling på grund av etnicitet och religion.
torsdag 29 maj 2008
Vem diskriminerar vem?
Debatten om diskriminering och kvinnoförtryck tog idag en oväntad vändning. I gårdagens Expressen kunde vi läsa om hur Maria Hagberg, Ordförare Nätverket mot hedersrelaterat våld, kritiserade DO för att springa patriarkatets ärenden.
Frågan handlar om vem som diskriminerat vem. DO påstår att en muslim som inte vill ta i hand har blivit diskriminerad medan andra tycker det är diskriminering att mannen inte ville hälsa genom att ta en kvinna i hand. Maria Hagberg menar att DO konstant sätter de religiösas känslor av att vara kränkta över kvinnornas rättigheter.
Man kan fråga sig om DO Katri Linna är religiös eller vad som gör att hon upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning och kvinnors rättigheter.
I stället för att främja jämställdhet och jämlikhet bidrar DO till att ge religiösa fundamentalister tolkningsföreträde i debatten.
Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Ska en del sharialagar får tillämpas i Sverige, ska religiös övertygelse vägas in i fall av kvinnomisshandel? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.
Vändningen...
Frågan fick idag en märklig vändning när Leif Abd al Haqq, ordförande för Svenska islamiska församlingarna, svarar och anser att Do gör rätt som försvarar en muslimsk man som vägrat ta en kvinna i hand.
Om en muslimsk man tycker att hans respekt för kvinnan innebär att han inte skakar hand med kvinnor som han inte känner så är detta - naturligtvis - inte ett tecken på att muslimerna vill ta över världen och införa sharia-lagar. Det är normal artighet i många delar av vår gemensamma värld att göra som denne muslimske man.
Det är en rimlig ståndpunkt, men fortsättningen gör att jag betvivlar om Abd al Haqq har kvar sitt fulla förstånd. Allt är ju västerlandets fel, nu även andra länders kvinnoförtryck.
Speciellt har kvinnoförtrycket i världen i dag, även i länder med många muslimer, sina rötter i kolonialismen där det västerländska kvinnoföraktet började genomsyra Europas kolonier. Det finns möjligheter att studera detta faktum som av förståeliga skäl förträngs av oss självgoda européer.
Debatten går vidare. Låt oss hoppas på att sammanslagningen av Diskrimineringsombudsmännen leder till en mer sansad hållning från myndigheternas sida.
Frågan handlar om vem som diskriminerat vem. DO påstår att en muslim som inte vill ta i hand har blivit diskriminerad medan andra tycker det är diskriminering att mannen inte ville hälsa genom att ta en kvinna i hand. Maria Hagberg menar att DO konstant sätter de religiösas känslor av att vara kränkta över kvinnornas rättigheter.
Man kan fråga sig om DO Katri Linna är religiös eller vad som gör att hon upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning och kvinnors rättigheter.
I stället för att främja jämställdhet och jämlikhet bidrar DO till att ge religiösa fundamentalister tolkningsföreträde i debatten.
Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Ska en del sharialagar får tillämpas i Sverige, ska religiös övertygelse vägas in i fall av kvinnomisshandel? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.
Vändningen...
Frågan fick idag en märklig vändning när Leif Abd al Haqq, ordförande för Svenska islamiska församlingarna, svarar och anser att Do gör rätt som försvarar en muslimsk man som vägrat ta en kvinna i hand.
Om en muslimsk man tycker att hans respekt för kvinnan innebär att han inte skakar hand med kvinnor som han inte känner så är detta - naturligtvis - inte ett tecken på att muslimerna vill ta över världen och införa sharia-lagar. Det är normal artighet i många delar av vår gemensamma värld att göra som denne muslimske man.
Det är en rimlig ståndpunkt, men fortsättningen gör att jag betvivlar om Abd al Haqq har kvar sitt fulla förstånd. Allt är ju västerlandets fel, nu även andra länders kvinnoförtryck.
Speciellt har kvinnoförtrycket i världen i dag, även i länder med många muslimer, sina rötter i kolonialismen där det västerländska kvinnoföraktet började genomsyra Europas kolonier. Det finns möjligheter att studera detta faktum som av förståeliga skäl förträngs av oss självgoda européer.
Debatten går vidare. Låt oss hoppas på att sammanslagningen av Diskrimineringsombudsmännen leder till en mer sansad hållning från myndigheternas sida.
onsdag 19 mars 2008
Bli ny diskrimineringsombudsman
Jag gillar inte att regeringen, antagligen som en eftergift till EU:s tvingande lagar på området, inkluderat religion som en diskrimineringsgrund i den nya sammanhållna diskrimineringslagen. Lagen definierar inte heller vad religion är. Vi kommer därför att få dras med en massa anmälningar där diverse personer anser sig behöva särbehandling för att inte vara diskriminerade på grund av religion.
Trots det är regeringens nya lag och beslutet om en istället för fyra myndigheter ett steg framåt. Passa på att söka tjänsten som ny DO och var med om uppbyggnaden av den nya myndigheten. Min bestämda åsikt är att myndigheten bör placeras i Malmö. Sveriges mest mångfaldiga storstad som dessutom inte är hem för en enda myndighet (förutom regionkontor).
Trots det är regeringens nya lag och beslutet om en istället för fyra myndigheter ett steg framåt. Passa på att söka tjänsten som ny DO och var med om uppbyggnaden av den nya myndigheten. Min bestämda åsikt är att myndigheten bör placeras i Malmö. Sveriges mest mångfaldiga storstad som dessutom inte är hem för en enda myndighet (förutom regionkontor).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)