Europa och islam

Spiegel International fortsätter sin serie om islam i Europa med artikeln How Much Allah Can the Old Continent Bear? Med avstamp i Schweiz efter minaretförbudet bjuds vi på en resa i flera Europeiska länder. I Tyskland finns det en stark opinion för ett liknande minaretförbud som i Schweiz. Storbritannien har den kanske mest segregerade muslimska miljön.

Jocelyne Cesari, a French expert on Islam and editor of the recent book, "Muslims in the West after 9/11," calls the British situation a paradox: "On the one hand, there is a flourishing Muslim middle class, and at the same time this is the country with the largest number of Muslims living in isolated districts and espousing the most radical views."

She sees no problems with Sharia arbitration tribunals, as long as they do not conflict with applicable laws. According to Cesari, compromises are acceptable in areas that do not infringe upon the majority and do not break any laws. "Multiculturalism does not mean that the old established majority has special rights," she says, adding that Caldwell's postulate that Islam is incompatible with European values is a mixture of half-truths and prejudices: "Muslims are definitely prepared to adapt -- they often take a critical view of their own religion."

But Cesari says that there is a struggle over the symbolic recognition of Islam. "During the first few decades, Muslims opened modest prayer rooms. Now they want venues where they can compete with Europe's churches and cathedrals." She says that since Christianity has increasingly retreated from the public sphere, many Europeans perceive the mosques as a provocation.

I Frankrike handlar debatten om den nationella identiteten, med burkan i centrum. Något mindre känt är att belgiska Flandern infört slöjförbud i alla statliga skolor. I Antwerpen införde den socialistiska borgmästaren slöjförbud inom den offentliga sektorn redan för några år sedan.

Nu verkar det som att fransmännen kommer att gå fram med ett förslag om att förbjuda burka i offentliga miljöer.

President Nicolas Sarkozy's ruling party will push for a law banning the full-face Islamic veil in order to defend France from "extremists", the party's parliamentary leader said Wednesday.

Jean-Francois Cope laid out his plans for new legislation in a newspaper article, which appeared just as three ministers were to testify before a parliamentary panel set up to consider whether to ban the full veil.

"The issue is not how many women wear the burqa," Cope wrote in the Paris newspaper Le Figaro.

"There are principles at stake: extremists are putting the republic to the test by promoting a practice that they know is contrary to the basic principles of our country," he said.

Den franske migrationsministern Eric Besson har uttalat sig enligt samma linje och sagt att personer som bär burka inte bör få uppehållstillstånd eller medborgarskap.

"I want the wearing of the full veil to be systematically considered as proof of insufficient integration into French society, creating an obstacle to gaining (French) nationality," he said.

He said he would advise prefects, the highest state representative in the various French regions, that the wearing of such veils is a motive for not delivering 10-year residence cards.

I Sverige har vi fallet med Alia Khalifa som vill bli förskollärare bärande niqab. Om det har Devrim Mavi skrivit klokt i Arena.

Niqaben står för ett könssegregerat samhälle där män och kvinnor är tänkta att studera, arbeta och leva åtskilda utom i det egna hemmet. Men demokratier bygger inte på principen att människor ska hållas isär, inte på grund av klass, etnicitet eller ras och inte heller på grund av kön. Niqaben är ett verktyg för att förtrycka kvinnor. Men att ropa på förbud är fel väg att gå. Det är fullt möjligt att resonera kring orimliga yrkesval, oavsett om det gäller nudister eller ansiktsbeslöjade, utan att skriva in det i lagboken.

Det måste helt enkelt gå att neka personer att bära niqab eller burka i utbildningar och jobb där man möter människor, utan att behöva lagstifta om det. För niqab eller burka har inte har någonting med religionsfrihet att göra och dessutom är den negativa religionsfriheten minst lika viktig som rätten till religion.

Uppmaningar i Arena om att ta strid för invandring och mångkultur

Det nya numret av Arena handlar till stor del om migrations- och integrationspolitik och hur man ska tolka och förhålla sig till Sverigedemokraternas framgångar.

Devrim Mavi skriver att väljarna förtjänar en migrations- och asylpolitik värd namnet och inte hukning inför SD:s problemformuleringar och påhittade siffror om "massinvandringen". Vidare:

Man måste våga prata om rasism även om det komplicerar politiken. Enkla förklaringsmodeller om svikna arbetare och aningslösa politiker faller på sitt eget grepp. Måhända kommer SD in i riksdagen vid nästa val. Men den egentliga katastrofen skulle vara de övriga partiernas inriktning. Faran ligger i att etablerade partier anpassar sin retorik till ett marginellt rasistiskt missnöjesparti. Så här ett år kvar till valet 2010 vinner de som avslöjar rasismen och försvar av migration i valrörelsen. De som vågar ta strid för en på allvar generös asylpolitik och som kan gjuta nytt liv i den integrationspolitiska debatten.

Bengt Westerbergs resonemang är liknande. Också han efterlyser att "de etablerade partierna av och med övertygelse (bör) framhålla att mångkultur kan vara berikande och inte utgör något hot mot demokratin och självbestämmandet. Och då måste också visionen av det mångkulturella, dynamiska och rikare samhället bli tydligare än den är i dag.

Nu breddas debatten om islam(ofobi)

Efter att Mohamed Omar kommit ut som hårdför islamist med benäget stöd från Aftonbladets kulturredaktion kommer nu motreaktionerna.

Nima Dervish (nytt namn, samma klokskap) i City, Dilsa Demirbag-Sten i Corren och Devrim Mavi i Dagens Arena reagerar idag, alla med kloka inlägg. Det är en debatt som ingen bör missa.

Stor okunskap om integrationspolitik bland debattörer

Sverige är det enda landet i hela världen som inte är främlingsfientligt, men vi är på god väg dit eftersom partierna anser att integrationspolitiken misslyckats. Så kan man sammanfatta Devrim Mavis ledare på Dagens Arena.

Alliansens företrädare och liberala ledarsidor som den i Expressen är enligt Mavi högerpopulistiska. Språktest "är del i en politik som pekar ut invandrade och deras barn som ansvariga för integrationspolitikens kollaps. Det som kort och gott heter högerpopulism. Nu flörtar både moderater och Expressens ledarsida med högerpopulism."

OK. Men Devrim Mavi, alla andra stora invandringsländer har språktest. Är USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Norge, Australien m.fl. med i samma högerpopulistiska konspiration? De ländernas integrationspolitik betonar också gemensamma värderingar. Debattörer och ledarskribenter i Sverige verkar inte ha en aning om hur politiken ser ut i andra länder. Okunskapen får absurda konsekvenser, bland annat ständiga anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.

Behrang Kianzad skriver till exempel på SVT Opinion att Billström jagar blattar och menar att integrationspolitiken i Sverige jämfört med andra länder är mer rasistisk.

Det utmärkande är att utspelet kommer från självaste ministern med ansvar för att ta emot migranter i detta avlånga, kyliga land som egentligen ingen kotte vill flytta till om de verkligen inte måste.

Vem vill flytta till ett trångsynt och bakåtsträvande land i norra Europa när Holland, Kanada, USA, Tyskland och England erbjuder långt bättre möjligheter att få jobb, integreras och samtidigt behålla rätten till sin egen kultur, värderingar och normer?

Denna okunskap!! Oberoende bedömare har konstaterat att Sverige har värdens bästa integrationspolitik (i den mening att invandrare har tillgång till lika rättigheter). Kanada tas ofta upp av personer som gillar mångkulturalism, men också Kanada kräver t.ex. kunskaper i landets språk och ett samhällskunskapstest, samt att man skriver under en lojalitetsförklaring för att bli medborgare. Också i de övriga fyra länderna som räknas upp krävs bevisad kunskap i språk och samhällskunskap för att bli medborgare. Jag skulle vilja ha ett enda exempel på hur politiken i Sverige är mindre generöst när det gäller möjligheten "att behålla rätten till sin egen kultur, värderingar och normer?" Och enligt Devrim Mavi bedriver ju alla dessa länder som Behrang Kianzad framhåller som bättre en högerpopulistisk integrationspolitik. Är det språkkrav, försörjningskrav, samhällskunskapskrav för medborgarskap som Kianzad saknar i Sverige?

För övrigt är Sverige det land i Europa som är mest populärt bland asylsökande. Många kottar vill uppenbarligen flytta till detta trångsynta och bakåtsträvande land.

Mer kunskap och ärlighet, mindre slagträ, gissningar och tyckande. Tack.