Pigga finskor och muslimska friskolor

Landets universitet och högskolor producerar en mängd mer eller mindre relevanta avhandlingar med koppling till integration. Det har verkligen blivit inne att studera skillnader mellan befolkningsgrupper. Ett exempel på det är Physical activity among Swedes in general and minority woman in particular av Marita Södergren, Karolinska Institutet.

Ett stort folkhälsoproblem är att vi rör oss för lite. Hälsovinsterna av fysisk aktivitet är stora och de som rör sig minst har mest att vinna på att komma igång. Men vilka är de, vilka är hindren och finns det någon koppling mellan födelseland och fysiska aktivitetsvanor? Det är några av frågorna som nutritionisten Marita Södergren har ställt sig i sitt forskningsprojekt vid Cetrum för allmänmedicin (CeFAM).

Av avhandlingen framgår inte helt oväntat att svenskorna och finskorna ligger i topp när det gäller att komma upp till rekommendationen en halvtimmes fysisk aktivitet per dag med måttlig intensitet, exempelvis en rask promenad. Däremot rör sig finskorna mest totalt sett över dygnet.

En annan typ av relativt ointressanta avhandlingar är de inom den strukturella rasism-skolan. Therese Hartmans avhandling Problem eller tillgång? En studie om social och etnisk mångfald i högskolan innehåller de vanliga abstrakta resonemangen.

Resultatet av undersökningen visar att social och etnisk bakgrund osynliggörs; studenternas tidigare kunskaper, tänkesätt och erfarenheter räknas inte, ”alla stöps i samma form”. Förutsättningarna att lära sig en god svenska kan, enligt några av de intervjuade lärarna, vara avhängig studenternas sociala ursprung och modersmål, och på så vis kan studenternas sociala och etniska ursprung utgöra ett hinder i undervisningen. Studenternas sätt att uttrycka sig skriftligt och muntligt resulterar i att de antingen inkluderas eller exkluderas, och där kan klass och etnicitet ha betydelse, säger Thérèse Hartman.

En riktigt intressant avhandling är What Role of God and National Curriculum in School life? A Comparative Study of Schools with a Muslim Profile in England and Sweden av Åsa Brattlund.

I avhandlingen jämförs två muslimskt profilerade skolor i Sverige med två muslimskt profilerade skolor i England. Studien visar bland annat att det i de två skolorna i England fanns ett betydligt större frirum för det muslimska. Där var det tillåtet att integrera islam i alla aktiviteter på skolan, i olika ämnen och under raster. Därmed var det, till skillnad mot situationen i de två skolorna i Sverige, tillåtet att kräva att muslimska flickor skulle bära hijab* och att införa regler som förbjöd flickor och pojkar att sitta bredvid varandra och leka med varandra under rasterna.

– Om de två muslimskt profilerade skolorna i England – hypotetiskt sett – hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i Sverige, så hade de fått avslag på sina ansökningar, berättar Åsa Brattlund.

Anledningen till det är att skolorna inte skulle anses vara i enlighet med den svenska nationella läroplanen – kraven på att undervisningen ska vara icke konfessionell, att sådana regler som ställer krav på elevers och personals klädsel inte är tillåtna, att alla elever förutsätts delta i musik, bild och religionskunskap samt att det i Sverige inte får finnas normer och regler som reglerar umgänget mellan flickor och pojkar och mellan kvinnor och män.

Om de två muslimskt profilerade skolorna i Sverige hade ansökt om att få starta likvärdiga statsbidragsfinansierade skolor i England hade de, enligt Åsa Brattlund, antagligen också fått avslag på sina ansökningar, eftersom det hittills endast finns fyra grundskolor med statsbidrag.

Sådan forskning har faktiskt stor relevans för nuvarande och kommande debatter om konfessionella friskolor i Sverige. En fråga som debatteras livligt i de politiska partierna. Fler politiskt relevanta avhandlingar, tack!

Hårdrock strider mot värdegrund!?

Jag anser att en privat arbetsgivare bör kunna välja vem de vill anställa utan att behöva motivera det för tredje part. För offentliga arbetsgivare är det annorlunda. Eftersom en anställning i offentlig sektor betalas av skattemedel bör meritokrati gälla. Sedan kan det hända att offentliga arbetsgivare har ett särskilt ansvar om politiker t.ex. uttalar önskemål om en viss mångfald bland de anställda.

Nu har vi dock en diskrimineringslag som skyddar mot viss diskriminering, medan annan diskriminering är laglig. Det är idag olagligt att motivera ett negativt anställningsbesked med att någon är religiös. Däremot är det fritt fram att diskriminera på grund av musiksmak/intresse.

För mycket tyckande

Ambitionen är att integrationsbloggen ska bidra med mer kunskap än tyckande. Så idag konstaterar jag torrt att:

- Allt fler vill vara diskriminerade offer.

- I vissa länder gör de undersökningar om invandrares brottslighet.

- Lars Vilks kan snart visa upp en fullskalig rondell i Dalby.

- Khat-tuggande förebygger terrorism.

- Det finns en ny studie av Roger Andersson och Åsa Bråmå om boendesegregationen i Malmö.

- I vårt kära grannland Norge har de undersökt politiken för att bosätta flyktingar.

Vem diskriminerar vem?

Debatten om diskriminering och kvinnoförtryck tog idag en oväntad vändning. I gårdagens Expressen kunde vi läsa om hur Maria Hagberg, Ordförare Nätverket mot hedersrelaterat våld, kritiserade DO för att springa patriarkatets ärenden.

Frågan handlar om vem som diskriminerat vem. DO påstår att en muslim som inte vill ta i hand har blivit diskriminerad medan andra tycker det är diskriminering att mannen inte ville hälsa genom att ta en kvinna i hand. Maria Hagberg menar att DO konstant sätter de religiösas känslor av att vara kränkta över kvinnornas rättigheter.

Man kan fråga sig om DO Katri Linna är religiös eller vad som gör att hon upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning och kvinnors rättigheter.

I stället för att främja jämställdhet och jämlikhet bidrar DO till att ge religiösa fundamentalister tolkningsföreträde i debatten.

Vilka kränkningar ska nästa gång leda till stämning? Ska en del sharialagar får tillämpas i Sverige, ska religiös övertygelse vägas in i fall av kvinnomisshandel? Det kan låta dramatiskt, men ger man efter för religiösa krav kommer det snart nya krav.

Vändningen...

Frågan fick idag en märklig vändning när Leif Abd al Haqq, ordförande för Svenska islamiska församlingarna, svarar och anser att Do gör rätt som försvarar en muslimsk man som vägrat ta en kvinna i hand.

Om en muslimsk man tycker att hans respekt för kvinnan innebär att han inte skakar hand med kvinnor som han inte känner så är detta - naturligtvis - inte ett tecken på att muslimerna vill ta över världen och införa sharia-lagar. Det är normal artighet i många delar av vår gemensamma värld att göra som denne muslimske man.

Det är en rimlig ståndpunkt, men fortsättningen gör att jag betvivlar om Abd al Haqq har kvar sitt fulla förstånd. Allt är ju västerlandets fel, nu även andra länders kvinnoförtryck.

Speciellt har kvinnoförtrycket i världen i dag, även i länder med många muslimer, sina rötter i kolonialismen där det västerländska kvinnoföraktet började genomsyra Europas kolonier. Det finns möjligheter att studera detta faktum som av förståeliga skäl förträngs av oss självgoda européer.

Debatten går vidare. Låt oss hoppas på att sammanslagningen av Diskrimineringsombudsmännen leder till en mer sansad hållning från myndigheternas sida.

Stefan Jonsson återlanserar strukturell diskriminering

I dagens DN försöker Stefan Jonsson återlansera teorin om strukturell diskriminering. Jag arbetade på Integrationsverket under den tid när frågan om strukturell diskriminering var som hetast. Jag var också kollega med Paul Lappalainen som var en av de två utredarna om strukturell diskriminering och med flera som arbetade med båda utredningarna.

Den norska forskaren Jan Paul Brekke har beskrivit denna tiden väl i studien Talking About Integration. Där visar Brekke hur teorin om strukturell diskriminering fått orimligt stort utrymme för att förklara den bristande integrationen i Sverige. Till skillnad från Jonsson anser jag att låsningen vid strukturell diskriminering som förklaring till den bristande integrationen haft negativa konsekvenser.