The Toronto Immigrant Employment Data Initiative (TIEDI) är ett mycket bra forskningsprojekt som kartlägger invandrares situation på arbetsmarknaden i Kanada. De har hittills gett ut över 20 rapporter. Deras senaste är Immigrants' Experiences of Discrimination in the Workplace med medföljande grafik. Några resultat:
• Visible minority immigrants are more than twice as likely as white immigrants to perceive discrimination when we control for gender, education and fluency in Canada’s official languages.
• For visible minority immigrants, fluency in English or French increases reports of discrimination in the workplace.
• For white immigrants, fluency in English or French decreases perceived discrimination in the workplace.
• Immigrants with post-secondary education report more workplace discrimination than those with less education.
Visar inlägg med etikett diskriminering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett diskriminering. Visa alla inlägg
tisdag 24 maj 2011
söndag 10 april 2011
Jante bakom diskriminering och rasism?
Via Maria Appelqvist får jag tips om en amerikansk avhandling om jantelagen och rasism i Sverige (Turausky, Kevin J., "The Jante Law and Racism: A Study on the Effects of Immigration on Swedish National Identity" Masters Theses. Paper 551).
This paper focuses on how the Swedish social code known as The Jante Law plays a role in the prevalence of racism in Sweden, both on the individual and societal levels. Its core message that no one is superior to another fundamentally contradicts racism and informs government policy, but also reinforces institutionalized discrimination.
I first overview the history of Sweden’s interactions with non-Swedes and the shift in attitude regarding them. I then discuss the origins and nature of the Jante Law and how it functions as a hegemonic system as well as promoting certain behaviors as a component of governmentality. Furthermore, I analyze the trend of new cultures and ideas entering Swedish society and how such changes are causing the Jante Law to decline. I investigate how a culturally engrained notion of being modest and inconspicuous alters overt and covert racist discourse in Sweden.
This paper focuses on how the Swedish social code known as The Jante Law plays a role in the prevalence of racism in Sweden, both on the individual and societal levels. Its core message that no one is superior to another fundamentally contradicts racism and informs government policy, but also reinforces institutionalized discrimination.
I first overview the history of Sweden’s interactions with non-Swedes and the shift in attitude regarding them. I then discuss the origins and nature of the Jante Law and how it functions as a hegemonic system as well as promoting certain behaviors as a component of governmentality. Furthermore, I analyze the trend of new cultures and ideas entering Swedish society and how such changes are causing the Jante Law to decline. I investigate how a culturally engrained notion of being modest and inconspicuous alters overt and covert racist discourse in Sweden.
tisdag 16 mars 2010
I brist på inspiration
Det har inte dykt upp något kul att skriva om den senaste tiden så jag nöjer mig med att tipsa om om några integrationsrelaterade artiklar.
Dagen rapporterar från Folkpartiets riksmöte.
Nyamko Sabuni ger ... den opinionsbildande eliten, politiker och media, skulden för att debatten om integrationspolitik inte hörs mer.
- Där tillskrivs människor motiv som smutsar ner en, och därför låter man hellre bli att säga något. Men det behövs. Vi måste prata om hur vi skapar det här tältet som alla ska rymmas i.
Jämsställdhetsministern nämner kvinnors rätt, hon nämner homosexuellas rätt att inte bara få känna vad de vill utan också visa sin kärlek och så nämner hon hat mot minoriteter och betonar att vi inte får blunda för att det finns.
Men diskussionen ska inte ske utan ramar.
- Det är viktigt att skilja på värdegrund och värderingar. Värderingar kan skifta, men vi har respekt för samma värdegrund som faktiskt utgår från vår grundlag, säger Nyamko Sabuni.
Jasemko Selimkovic är rädd för mångkulturism som polisk ideologi eftersom han menar att den cementerar våra identiteter.
- Eftersom den uppmuntrar till skillnader blir de mest hårdföra representanterna de "rätta".
Han menar att det är så som extrema islamister har blivit muslimernas språkrör.
- I stället har den stora massan väletablerade, sekulariserade, muslimerna blivit de avvikande.
I Dagens Juridik pratar de om "handskakningsdomen" med Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson och DO:s Katri Linna.
Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson riktar kritik mot DO:s hantering av det så kallade handskakningsmålet. - Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller diskriminering på grund av kön?
- DO har genom att stämma i målet visat att den muslimske mannens intresse går före kvinnans intresse av att inte bli kränkt. Det skulle vara intressant att få veta hur DO tänker. Hur ska DO göra nästa gång ett sådant här ärende dyker upp? Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller på grund av kön?
Dagen rapporterar från Folkpartiets riksmöte.
Nyamko Sabuni ger ... den opinionsbildande eliten, politiker och media, skulden för att debatten om integrationspolitik inte hörs mer.
- Där tillskrivs människor motiv som smutsar ner en, och därför låter man hellre bli att säga något. Men det behövs. Vi måste prata om hur vi skapar det här tältet som alla ska rymmas i.
Jämsställdhetsministern nämner kvinnors rätt, hon nämner homosexuellas rätt att inte bara få känna vad de vill utan också visa sin kärlek och så nämner hon hat mot minoriteter och betonar att vi inte får blunda för att det finns.
Men diskussionen ska inte ske utan ramar.
- Det är viktigt att skilja på värdegrund och värderingar. Värderingar kan skifta, men vi har respekt för samma värdegrund som faktiskt utgår från vår grundlag, säger Nyamko Sabuni.
Jasemko Selimkovic är rädd för mångkulturism som polisk ideologi eftersom han menar att den cementerar våra identiteter.
- Eftersom den uppmuntrar till skillnader blir de mest hårdföra representanterna de "rätta".
Han menar att det är så som extrema islamister har blivit muslimernas språkrör.
- I stället har den stora massan väletablerade, sekulariserade, muslimerna blivit de avvikande.
I Dagens Juridik pratar de om "handskakningsdomen" med Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson och DO:s Katri Linna.
Arbetsförmedlingens ombud Åsa Erlandsson riktar kritik mot DO:s hantering av det så kallade handskakningsmålet. - Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller diskriminering på grund av kön?
- DO har genom att stämma i målet visat att den muslimske mannens intresse går före kvinnans intresse av att inte bli kränkt. Det skulle vara intressant att få veta hur DO tänker. Hur ska DO göra nästa gång ett sådant här ärende dyker upp? Vad väger tyngst, diskriminering på grund av religion eller på grund av kön?
tisdag 2 mars 2010
Diskrimineringstest i Tyskland
Allt fler länder genomför diskrimineringstester. Nu senast är det i Tyskland (Ethnic Discrimination in Germany’s Labour Market: A Field Experiment av Leo Kaas och Christian Manger).
Studien visar att personer med "turkiska" namn kallades till intervju för lärlingsplats mer sällan än personer med samma meriter med "tyska" namn. När positiva referenser lades till ansökan försvann skillnaderna. Diskrimineringen som förekommer är alltså statistisk diskriminering.
This paper studies ethnic discrimination in Germany’s labour market with a correspondence test. To each of 528 advertisements for student internships we send two similar applications, one with a Turkish-sounding and one with a German-sounding name. A German name raises the average probability of a callback by about 14 percent. Differential treatment is particularly strong and significant at smaller firms at which the applicant with the German name receives 24 percent more callbacks. Discrimination disappears when we restrict our sample to applications including reference letters which contain favourable information about the candidate’s personality. We interpret this finding as evidence for statistical discrimination.
Studien visar att personer med "turkiska" namn kallades till intervju för lärlingsplats mer sällan än personer med samma meriter med "tyska" namn. När positiva referenser lades till ansökan försvann skillnaderna. Diskrimineringen som förekommer är alltså statistisk diskriminering.
This paper studies ethnic discrimination in Germany’s labour market with a correspondence test. To each of 528 advertisements for student internships we send two similar applications, one with a Turkish-sounding and one with a German-sounding name. A German name raises the average probability of a callback by about 14 percent. Differential treatment is particularly strong and significant at smaller firms at which the applicant with the German name receives 24 percent more callbacks. Discrimination disappears when we restrict our sample to applications including reference letters which contain favourable information about the candidate’s personality. We interpret this finding as evidence for statistical discrimination.
fredag 26 februari 2010
Många missförstånd om vad religionsfriheten innebär
Reinhold Fahlbeck, professor em i juridik vid Lunds universitet, skriver ett viktigt inlägg om handskakningsdomen i SVD:s Under Strecket.
Vad inlägget visar är att många i Sverige har en felaktig uppfattning vad religionsfrihet egentligen innebär.
För det första bygger inte religionsfriheten på individers subjektiva åsikt. Vad som skyddas i europakonventionen bestäms av objektiva kriterier. Det är inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas av religionsfriheten. Det som skyddas är rätten att tro - att få utöva trons inre kärna. Begränsningar av religionsfriheten när det gäller manifestationer som är nära förknippade med trosuppfattning kan tillåtas enligt konventionen. Sedan finns det manifestationer som inte är nära förknippade med trosuppfattning. Sådana manifestationer faller helt utanför europakonventionens skydd av religionsfrihet. Att inte vilja skaka hand måste rimligen räknas som en manifestation som inte är nära förknippad med trosuppfattning eftersom det bara är en mindre del av troende muslimer som inte kan skaka hand på grund av sin religion.
För det andra har religionsfriheten enligt konventionen två sidor: frihet till (positiv frihet) och frihet från (negativ frihet). Dessa friheter utgör en helhet där vardera sidan förfogar över hälften. Det innebär att varje form av utnyttjande av den positiva religionsfriheten måste vägas mot andras intresse av att slippa utsättas för religiösa manifestationer. Ytterområdet för den positiva religionsfriheten är sådana manifestationer som är nära förbundna med själva trosuppfattningen. Det som ligger utanför är inte skyddat och inkräktar därför på den negativa religionsfriheten.
Exakt vad som räknas som nära förbundet med själva trosuppfattningen lämnar jag till islamologer att diskutera, men att inte skaka hand faller knappast inom denna gräns. Det finns till och med domar i Europadomstolen som avgjort att förbud mot att bära slöja inte strider mot religionsfriheten. Därutöver: En överordnad synpunkt är enligt Europadomstolen att arbetsplatser inte är arenor för religiösa manifestationer. Om den negativa religionsfriheten åberopas kan religiösa manifestationer i huvudsak inte godtas.
Och så till Fahlbecks slutsats.
Slutsatsen blir sålunda att i det aktuella fallet någon religiös diskriminering rätteligen inte förekommit alls. Den muslimske mannens vägran att ta kvinnan i hand skyddas inte av den överordnade rättsliga normen i Europakonventionen.
Vad inlägget visar är att många i Sverige har en felaktig uppfattning vad religionsfrihet egentligen innebär.
För det första bygger inte religionsfriheten på individers subjektiva åsikt. Vad som skyddas i europakonventionen bestäms av objektiva kriterier. Det är inte vad religiösa upplever sig behöva göra för att leva efter sin religion som skyddas av religionsfriheten. Det som skyddas är rätten att tro - att få utöva trons inre kärna. Begränsningar av religionsfriheten när det gäller manifestationer som är nära förknippade med trosuppfattning kan tillåtas enligt konventionen. Sedan finns det manifestationer som inte är nära förknippade med trosuppfattning. Sådana manifestationer faller helt utanför europakonventionens skydd av religionsfrihet. Att inte vilja skaka hand måste rimligen räknas som en manifestation som inte är nära förknippad med trosuppfattning eftersom det bara är en mindre del av troende muslimer som inte kan skaka hand på grund av sin religion.
För det andra har religionsfriheten enligt konventionen två sidor: frihet till (positiv frihet) och frihet från (negativ frihet). Dessa friheter utgör en helhet där vardera sidan förfogar över hälften. Det innebär att varje form av utnyttjande av den positiva religionsfriheten måste vägas mot andras intresse av att slippa utsättas för religiösa manifestationer. Ytterområdet för den positiva religionsfriheten är sådana manifestationer som är nära förbundna med själva trosuppfattningen. Det som ligger utanför är inte skyddat och inkräktar därför på den negativa religionsfriheten.
Exakt vad som räknas som nära förbundet med själva trosuppfattningen lämnar jag till islamologer att diskutera, men att inte skaka hand faller knappast inom denna gräns. Det finns till och med domar i Europadomstolen som avgjort att förbud mot att bära slöja inte strider mot religionsfriheten. Därutöver: En överordnad synpunkt är enligt Europadomstolen att arbetsplatser inte är arenor för religiösa manifestationer. Om den negativa religionsfriheten åberopas kan religiösa manifestationer i huvudsak inte godtas.
Och så till Fahlbecks slutsats.
Slutsatsen blir sålunda att i det aktuella fallet någon religiös diskriminering rätteligen inte förekommit alls. Den muslimske mannens vägran att ta kvinnan i hand skyddas inte av den överordnade rättsliga normen i Europakonventionen.
torsdag 11 februari 2010
Verkligheten överträffar dikten
Ingen har väl undgått att höra talas om domen där en person kränker en chef på grund av religiösa föreställningar och belönas med 60 000 kronor i ersättning. Hela domen från Stockholms tingsrätt går att ladda ner från Diskrimineringsombudsmannens hemsida.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
Domen föranleder många frågor. Vem bestämmer vad som är ett religiöst motiverat beteende? Syftar diskrimineringslagen till likabehandling eller rätten till särbehandling?
Några av de mest intressanta kommentarerna på domen är Mats Olofsson i Västerbottens-Kuriren, Religionsfrihet ger ingen rätt att kränka andra, Erik Cornell i Svenska Dagbladet, DO sårar vårt rättsmedvetande och Jasenko Selimovic i Göteborgs-Posten, Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt.
tisdag 10 november 2009
Svenskar om diskriminering
EU Kommissionen beställer regelbundet en opinionsundersökning om diskriminering i medlemsländerna: Eurobarometer survey on discrimination. Årets undersökning presenterades i dagarna och är den tredje i ordningen. Resultaten för Sverige är sammanfattade i en särskild bilaga. Några resultat för Sverige jämfört med EU genomsnittet:
Many more Swedish than the European average say they are in contact with people of different ethnic origins from theirs or homosexuals.
The majority of the Swedish population considers that discrimination based on ethnic origin is the most extensive type of discrimination in their country, much more so than the population of Europe as a whole (78% compared to 61%).
The Swedish think that diversity in terms of gender, age, sexual orientation and ethnic origin is sufficiently reflected in the media (and more than the European average shows).
There are more the Swedish than the European average who accept the idea that a political leader might be a woman, a disabled person, a homosexual person, a person of a different ethnic origin from the majority.
Almost one Swede in two says they know their rights if they were victim of discrimination or harassment. This is 14 point better than the European level.
Two thirds of the Swedish think that not enough effort is made to fight discrimination (against 44% who think the same thing in the Union).
Kort sammanfattning: Svenskar har ofta bekanta med annan etnisk bakgrund, tror diskriminering är vanligt, vill att mer görs för bekämpa den och ser gärna att nästa statsminister är någon med annan etnisk bakgrund än svensk.
Many more Swedish than the European average say they are in contact with people of different ethnic origins from theirs or homosexuals.
The majority of the Swedish population considers that discrimination based on ethnic origin is the most extensive type of discrimination in their country, much more so than the population of Europe as a whole (78% compared to 61%).
The Swedish think that diversity in terms of gender, age, sexual orientation and ethnic origin is sufficiently reflected in the media (and more than the European average shows).
There are more the Swedish than the European average who accept the idea that a political leader might be a woman, a disabled person, a homosexual person, a person of a different ethnic origin from the majority.
Almost one Swede in two says they know their rights if they were victim of discrimination or harassment. This is 14 point better than the European level.
Two thirds of the Swedish think that not enough effort is made to fight discrimination (against 44% who think the same thing in the Union).
Kort sammanfattning: Svenskar har ofta bekanta med annan etnisk bakgrund, tror diskriminering är vanligt, vill att mer görs för bekämpa den och ser gärna att nästa statsminister är någon med annan etnisk bakgrund än svensk.
fredag 29 maj 2009
Irakier i Sverige upplever sig inte diskriminerade
Den Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) har kommit med sin andra temarapport om diskriminering. Förra rapporten fokuserade på Romer och denna gången är det muslimer som är i fokus.
Rapporten visar bland annat att 30 procent av de muslimer som tillfrågats upplevt diskriminering under de senaste 12 månaderna. Mest diskriminering har afrikaner i Malta, Italien, Finland och Danmark upplevt. Turkar i Bulgarien och Österrike och irakier i Sverige är de grupper som upplevt sig minst diskriminerade.
Rapporten visar bland annat att 30 procent av de muslimer som tillfrågats upplevt diskriminering under de senaste 12 månaderna. Mest diskriminering har afrikaner i Malta, Italien, Finland och Danmark upplevt. Turkar i Bulgarien och Österrike och irakier i Sverige är de grupper som upplevt sig minst diskriminerade.
söndag 10 maj 2009
Diskriminering i anställningsprocessen vanligare på Irland än i Sverige
En undersökning av The Economic and Social Research Institute Discrimination in Recruitment: Evidence from a Field Experiment visar att arbetssökande i Irland har dubbelt så stor chans att få komma på anställningsintervju om namnet är irländskt snarare än utländskt klingande.
Undersökningen bygger på så kallad "situation testing" där riktiga ansökningshandlingar med likartade meriter men med olika namn skickas till arbetsgivare.
Risken att bli diskriminerad för en person med utländskt klingande namn på Irland var betydligt högre än i tidigare liknande undersökningar, till exempel i Sverige.
Läs mer här.
Undersökningen bygger på så kallad "situation testing" där riktiga ansökningshandlingar med likartade meriter men med olika namn skickas till arbetsgivare.
Risken att bli diskriminerad för en person med utländskt klingande namn på Irland var betydligt högre än i tidigare liknande undersökningar, till exempel i Sverige.
Läs mer här.
tisdag 12 augusti 2008
Om de svenska diskrimineringstesterna
Jag fick en fråga från Arnfinn Haagensen Midtbøen, vetenskaplig assistent på Institutt for samfunnsforskning i Oslo, om jag kunde hjälpa till med lite information om de diskrimineringstester som genomförts i Sverige. ISF utreder möjligheterna att genomföra liknande diskrimineringsstudier på den norska arbetsmarknaden.
Diskrimineringstest i Sverige
Diskrimineringstester, också kallade praktikprövning eller situation testing, är verkliga experiment där personer söker riktiga arbeten i syfte att kartlägga diskriminering hos privata och offentliga arbetsgivare. Två försökspersoner med likartade meriter ska söka samma jobb. Deras identiteter är fejkade och deras ansökningshandlingar påhittade. Den enda avgörande skillnaden mellan försökspersonerna är deras etniska ursprung. De potentiella arbetsgivarna är omedvetna om experimentet.
Det Socialvetenskapliga forskningsrådets etiska nämnd avslog på 1990-talet en ansökan om att genomföra diskrimineringstester. Integrationsverket tog åter upp frågan på 2000-talet och ville utföra tester. De vände sig till den dåvarande socialdemokratiska regeringen som sedan gav Integrationsverket uppdraget att genomföra studien. Uppdraget gavs till International Labour Office (ILO) som fick en donation för besväret.
Debatten
Studien har mött starka reaktioner. Bland annat har metoden får kritik av JO.
–Det är inte så lyckat av en myndighet som Integrationsverket att fejka situationer. En myndighets arbete ska präglas av tydlighet och öppenhet. Detta är en form av lurendrejeri, säger JO Nils-Olof Berggren till Sydsvenskan.
Antagligen var det kritik som denna som gjorde att uppdraget gavs till en tredje, oberoende, part genom donation på 3,2 miljoner kronor till FN-organet International Labour Office i Genéve. Donationen ledde till kritik om att myndigheten inte upphandlat tjänsten.
Frågan är om Integrationsverket gjort rätt eller fel. Alternativt om begreppet "donator" ändå rättfärdigar affären. ST Press har låtit Riksrevisionen ta del av verkets uppgörelse med ILO. Revisorn Ulla Kalén anser att det är för tidigt att yttra sig, men utesluter inte att avtalet med FN-organet kan komma att granskas.
Metoden har också kritiserats av ST, Svenskt Näringsliv m.fl.
ILO studien
Studien Discrimination against Native Swedes of Immigrant Origin in Access to Employment gavs ut 2006. ILO lyfter fram några resultat av studien:
* Det finns diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Personer med utländsk bakgrund får, trots jämlika meriter, oftare negativa besked i sina kontakter med arbetsgivare.
* Branscher med många anställda med utländsk bakgrund tenderar att mer än i andra branscher föredra att anställa personer med svensk bakgrund.
* Diskrimineringstesterna utfördes i Malmö, Göteborg och Stockholm. Det var ingen större skillnad på graden av diskriminering, men betydligt färre personer med svensk och utländsk bakgrund var framgångsrika i Malmö.
* Testerna visar att såväl ungdomar med utländsk som svensk bakgrund sällan får de jobb de söker. ILO menar att ett stora problemet är att det finns för få jobb, dvs. är ett utbudsproblem.
* Graden av diskriminering av personer med utländsk bakgrund är något lägre i Sverige än i de länder som tidigare använt metoden. Men samtidigt var det svårare för alla att få arbete i de svenska städerna.
Liknande studie
Magnus Carlsson och Dan-Olof Rooth, Kalmar Högskola har gett ut rapporten Evidence of Ethnic Discrimination in the Swedish Labor Market Using Experimental Data på The Institute for the Study of Labor (IZA) i Bonn. De har skickat ut fingerade ansökningshandlingar till 1614 arbetsgivare under perioden maj 2005 till februari 2006. Jobben har utannonserats genom Arbetsförmedlingen.
Studien visar att det sker diskriminering av män vars namn låter arabiska. Resultaten visar att var fjärde arbetsgivare diskriminerar mot denna "minoritet" och att det sker oftare för mindre kvalificerade jobb. Men samtidigt förklarar diskrimineringen bara mindre än en sjättedel av skillnaderna i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.
Studien kompletteras med intervjuer av arbetsgivare. Författarna konstaterar att diskriminerande arbetsgivare oftare är män och med en arbetsstyrka på mer än 35 procent män. Företag med mångfaldsplan diskriminerar inte mindre än andra företag.
Mindre seriösa diskrimineringstester
Dagens Nyheter och TV4 (inte längre online) har genomfört ambitiösa, men knappast vetenskapliga, undersökningar om omfattningen av diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Undersökningarna går ut på att undersöka reaktionen vid till exempel ett rekryteringstillfälle beroende på personens bakgrund.
Hyresgästföreningen har också genomfört en studie, diskrimineringsbarometern, som undersöker om hyresvärdar diskriminerar bostadssökande. Drygt 100 bostadsföretag har ringts upp av två bostadssökande, där den ene har ”svenskt” namn och den andre ”invandrarnamn”. I 37 procent av samtalen fanns inslag av diskriminering från hyresvärdens sida. I 14 fall var diskrimineringen så pass tydlig att bostadsföretagen anmälts till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). De kommunala bostadsföretagen diskriminerade i minst lika hög utsträckning som de privata hyresvärdarna.
Diskrimineringstester som bevis i brottsmål?
Regeringen utreder om diskrimineringstester ska kunna användas i brottsmål för att motverka diskriminering. Centerpartiet har uttalat sig för sådana tester. Frågan har tidigare utretts av DO.
Diskrimineringstest i Sverige
Diskrimineringstester, också kallade praktikprövning eller situation testing, är verkliga experiment där personer söker riktiga arbeten i syfte att kartlägga diskriminering hos privata och offentliga arbetsgivare. Två försökspersoner med likartade meriter ska söka samma jobb. Deras identiteter är fejkade och deras ansökningshandlingar påhittade. Den enda avgörande skillnaden mellan försökspersonerna är deras etniska ursprung. De potentiella arbetsgivarna är omedvetna om experimentet.
Det Socialvetenskapliga forskningsrådets etiska nämnd avslog på 1990-talet en ansökan om att genomföra diskrimineringstester. Integrationsverket tog åter upp frågan på 2000-talet och ville utföra tester. De vände sig till den dåvarande socialdemokratiska regeringen som sedan gav Integrationsverket uppdraget att genomföra studien. Uppdraget gavs till International Labour Office (ILO) som fick en donation för besväret.
Debatten
Studien har mött starka reaktioner. Bland annat har metoden får kritik av JO.
–Det är inte så lyckat av en myndighet som Integrationsverket att fejka situationer. En myndighets arbete ska präglas av tydlighet och öppenhet. Detta är en form av lurendrejeri, säger JO Nils-Olof Berggren till Sydsvenskan.
Antagligen var det kritik som denna som gjorde att uppdraget gavs till en tredje, oberoende, part genom donation på 3,2 miljoner kronor till FN-organet International Labour Office i Genéve. Donationen ledde till kritik om att myndigheten inte upphandlat tjänsten.
Frågan är om Integrationsverket gjort rätt eller fel. Alternativt om begreppet "donator" ändå rättfärdigar affären. ST Press har låtit Riksrevisionen ta del av verkets uppgörelse med ILO. Revisorn Ulla Kalén anser att det är för tidigt att yttra sig, men utesluter inte att avtalet med FN-organet kan komma att granskas.
Metoden har också kritiserats av ST, Svenskt Näringsliv m.fl.
ILO studien
Studien Discrimination against Native Swedes of Immigrant Origin in Access to Employment gavs ut 2006. ILO lyfter fram några resultat av studien:
* Det finns diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Personer med utländsk bakgrund får, trots jämlika meriter, oftare negativa besked i sina kontakter med arbetsgivare.
* Branscher med många anställda med utländsk bakgrund tenderar att mer än i andra branscher föredra att anställa personer med svensk bakgrund.
* Diskrimineringstesterna utfördes i Malmö, Göteborg och Stockholm. Det var ingen större skillnad på graden av diskriminering, men betydligt färre personer med svensk och utländsk bakgrund var framgångsrika i Malmö.
* Testerna visar att såväl ungdomar med utländsk som svensk bakgrund sällan får de jobb de söker. ILO menar att ett stora problemet är att det finns för få jobb, dvs. är ett utbudsproblem.
* Graden av diskriminering av personer med utländsk bakgrund är något lägre i Sverige än i de länder som tidigare använt metoden. Men samtidigt var det svårare för alla att få arbete i de svenska städerna.
Liknande studie
Magnus Carlsson och Dan-Olof Rooth, Kalmar Högskola har gett ut rapporten Evidence of Ethnic Discrimination in the Swedish Labor Market Using Experimental Data på The Institute for the Study of Labor (IZA) i Bonn. De har skickat ut fingerade ansökningshandlingar till 1614 arbetsgivare under perioden maj 2005 till februari 2006. Jobben har utannonserats genom Arbetsförmedlingen.
Studien visar att det sker diskriminering av män vars namn låter arabiska. Resultaten visar att var fjärde arbetsgivare diskriminerar mot denna "minoritet" och att det sker oftare för mindre kvalificerade jobb. Men samtidigt förklarar diskrimineringen bara mindre än en sjättedel av skillnaderna i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.
Studien kompletteras med intervjuer av arbetsgivare. Författarna konstaterar att diskriminerande arbetsgivare oftare är män och med en arbetsstyrka på mer än 35 procent män. Företag med mångfaldsplan diskriminerar inte mindre än andra företag.
Mindre seriösa diskrimineringstester
Dagens Nyheter och TV4 (inte längre online) har genomfört ambitiösa, men knappast vetenskapliga, undersökningar om omfattningen av diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Undersökningarna går ut på att undersöka reaktionen vid till exempel ett rekryteringstillfälle beroende på personens bakgrund.
Hyresgästföreningen har också genomfört en studie, diskrimineringsbarometern, som undersöker om hyresvärdar diskriminerar bostadssökande. Drygt 100 bostadsföretag har ringts upp av två bostadssökande, där den ene har ”svenskt” namn och den andre ”invandrarnamn”. I 37 procent av samtalen fanns inslag av diskriminering från hyresvärdens sida. I 14 fall var diskrimineringen så pass tydlig att bostadsföretagen anmälts till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). De kommunala bostadsföretagen diskriminerade i minst lika hög utsträckning som de privata hyresvärdarna.
Diskrimineringstester som bevis i brottsmål?
Regeringen utreder om diskrimineringstester ska kunna användas i brottsmål för att motverka diskriminering. Centerpartiet har uttalat sig för sådana tester. Frågan har tidigare utretts av DO.
onsdag 30 juli 2008
Uppföljning av debatten om religiös särbehandling
För några dagar sedan skrev jag om konflikten mellan principen om likabehandling och religiösa krav på särbehandling. Bakgrunden är att Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff. När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud. Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot. Min huvudsakliga ståndpunkt är att diskriminering borde handla om krav på likabehandling, inte krav på särbehandling. Diskrimineringsombudsmannen borde inte ta upp fall där individer utan framgång kräver att bli särbehandlade.
Alla kan inte särbehandlas
Johannes Forssberg, Expressens ledarsida, påpekar att många anmälningar om diskriminering inte handlar om krav på likabehandling utan på särbehandling.
Diskrimineringsombudsmannen har tagit sig an ett antal ärenden där religiösa människor känt sig kränkta för att deras specifika religionsutövning varit oförenlig med regler som i sig inte syftar till särbehandling.
I ett antal fall har kvinnor uppfattat det som diskriminerande när de portats från badhus efter att - i strid mot hygienregler - ha haft tjocka kläder på sig.
I ett annat ansåg sig en kvinna diskriminerad för att hon inte fick vara långärmad i vården - också det ett brott mot hygienföreskrifter.
Han påpekar också det självklara att det är en mänsklig rättighet att klä sig hur man vill, men inte på Casino Cosmopol.
Forssbergs argument mot särbehandling är inte principiellt starka utan främst pragmatiska:
"Varje demokrati behöver ett starkt skydd för minoriteter, men när olika grupper kräver olika särregler inom alltfler områden blir det svårt att hålla ihop samhället.
Det är framför allt ingen väg mot tolerans. Gruppidentitetstänkandet riskerar att utmynna i splittrande strider där olika kategorier slåss om utrymme för sina ömma tår."
Slöja är frivilligt
Bloggaren och debattören Johan Ingerö är bra på att påpeka det som är så självklart att det ofta tappas bort i debatten. I detta fallet att bärande av slöja faktiskt är ett fritt val.
Men Amal Mohamud har ändå anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen eftersom hon anser att det är orimligt att slöjan likställs med huvudbonader. Den är, enligt henne, ingenting "hon vill eller kan välja bort".
Vad hon vill vet hon väl bäst själv, men att hon inte kan är faktiskt struntprat. I ett fritt och demokratiskt samhälle väljer vi själva i vilken utsträckning vi vill följa religiösa påbud.
Ingerö kommer också med pragmatiska argument om att "ta seden dit man kommer". Att den som av ett eller annat skäl inte vill underkasta sig reglerna på ett ställe bör undvika att gå dit.
Det betyder även att olika regler kan gälla på olika ställen. En icke-muslimsk kvinna som vill besöka en moské bör självklart bära slöja under besöket - och enligt samma princip är det självklart att det finns miljöer där slöjor inte fungerar.
Alla kan inte särbehandlas
Johannes Forssberg, Expressens ledarsida, påpekar att många anmälningar om diskriminering inte handlar om krav på likabehandling utan på särbehandling.
Diskrimineringsombudsmannen har tagit sig an ett antal ärenden där religiösa människor känt sig kränkta för att deras specifika religionsutövning varit oförenlig med regler som i sig inte syftar till särbehandling.
I ett antal fall har kvinnor uppfattat det som diskriminerande när de portats från badhus efter att - i strid mot hygienregler - ha haft tjocka kläder på sig.
I ett annat ansåg sig en kvinna diskriminerad för att hon inte fick vara långärmad i vården - också det ett brott mot hygienföreskrifter.
Han påpekar också det självklara att det är en mänsklig rättighet att klä sig hur man vill, men inte på Casino Cosmopol.
Forssbergs argument mot särbehandling är inte principiellt starka utan främst pragmatiska:
"Varje demokrati behöver ett starkt skydd för minoriteter, men när olika grupper kräver olika särregler inom alltfler områden blir det svårt att hålla ihop samhället.
Det är framför allt ingen väg mot tolerans. Gruppidentitetstänkandet riskerar att utmynna i splittrande strider där olika kategorier slåss om utrymme för sina ömma tår."
Slöja är frivilligt
Bloggaren och debattören Johan Ingerö är bra på att påpeka det som är så självklart att det ofta tappas bort i debatten. I detta fallet att bärande av slöja faktiskt är ett fritt val.
Men Amal Mohamud har ändå anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen eftersom hon anser att det är orimligt att slöjan likställs med huvudbonader. Den är, enligt henne, ingenting "hon vill eller kan välja bort".
Vad hon vill vet hon väl bäst själv, men att hon inte kan är faktiskt struntprat. I ett fritt och demokratiskt samhälle väljer vi själva i vilken utsträckning vi vill följa religiösa påbud.
Ingerö kommer också med pragmatiska argument om att "ta seden dit man kommer". Att den som av ett eller annat skäl inte vill underkasta sig reglerna på ett ställe bör undvika att gå dit.
Det betyder även att olika regler kan gälla på olika ställen. En icke-muslimsk kvinna som vill besöka en moské bör självklart bära slöja under besöket - och enligt samma princip är det självklart att det finns miljöer där slöjor inte fungerar.
söndag 27 juli 2008
Likabehandling eller religiös särbehandling?
GT rapporterar idag om ett fall där principen om likabehandling kommit i konflikt med krav på särbehandling på grund av religion. Jag har sagt det tidigare. Det är ytterst viktigt att vi en gång för alla får klarhet i vad som gäller så att vi slipper dessa ständiga klagomål om diskriminering. Antingen får allmänheten acceptera särbehandling, eller så får religiösa acceptera att bli behandlade som alla andra. Jag föredrar självklart det andra alternativet.
Säkerhet och identifiering
Det var i slutet av maj som Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff.
När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud.
Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot.
- Skälet enligt personalen var att jag kunde gömma något under huvudduken och att jag inte kunde identifieras ordentligt.
Casinot har alltså ett generellt förbud mot huvudbonader för att kunna identifiera personer och av säkerhetsskäl. Jag har själv gått på casino Cosmopol i Malmö och de kräver att man identifierar sig och fotograferas (vid första besöket) för att komma in. Kepsen var förbjuden och hängdes in med jackan. Damen som anser sig diskriminerad anser sig alltså av religiösa skäl få slippa de regler som gäller alla andra.
Huvudduk ingen huvudbonad!?
Hon erkänner behovet av reglerna, ändå anser hon sig kränkt och diskriminerad.
Amal Mohamud förstår att kasinot måste kunna identifiera sina besökare men att hennes huvudduk inte kan kallas en huvudbonad.
- Jag bär den på grund av min religiösa tro. Det är inget jag vill eller kan välja bort.
Vad är en huvudduk om inte en huvudbonad? Ännu en gång krockar alltså religiösa människors önskemål mot regler som ställts upp för allas bästa. I sådana fall handlar det, enligt mitt sätt och se det, inte om diskriminering. Antingen får den religiösa anpassa sig till de generella regler som gäller alla eller avstå. Och hur ska personal och andra som kommer i kontakt med religiösa veta exakt hur personer vill bli särbehandlade och om det är tillåtet?
Säkerhet och identifiering
Det var i slutet av maj som Amal Mohamud, 32, hade blivit inbjuden tillsammans med sina jobbarkompisar att besöka Casino Cosmopol för en kickoff.
När sällskapet skulle gå in blev det stopp för Amal Mohamud.
Anledningen var att hon bar huvudduk. Huvudbonader är inte tillåtet på kasinot.
- Skälet enligt personalen var att jag kunde gömma något under huvudduken och att jag inte kunde identifieras ordentligt.
Casinot har alltså ett generellt förbud mot huvudbonader för att kunna identifiera personer och av säkerhetsskäl. Jag har själv gått på casino Cosmopol i Malmö och de kräver att man identifierar sig och fotograferas (vid första besöket) för att komma in. Kepsen var förbjuden och hängdes in med jackan. Damen som anser sig diskriminerad anser sig alltså av religiösa skäl få slippa de regler som gäller alla andra.
Huvudduk ingen huvudbonad!?
Hon erkänner behovet av reglerna, ändå anser hon sig kränkt och diskriminerad.
Amal Mohamud förstår att kasinot måste kunna identifiera sina besökare men att hennes huvudduk inte kan kallas en huvudbonad.
- Jag bär den på grund av min religiösa tro. Det är inget jag vill eller kan välja bort.
Vad är en huvudduk om inte en huvudbonad? Ännu en gång krockar alltså religiösa människors önskemål mot regler som ställts upp för allas bästa. I sådana fall handlar det, enligt mitt sätt och se det, inte om diskriminering. Antingen får den religiösa anpassa sig till de generella regler som gäller alla eller avstå. Och hur ska personal och andra som kommer i kontakt med religiösa veta exakt hur personer vill bli särbehandlade och om det är tillåtet?
torsdag 24 juli 2008
Min före detta chef får 40 000 kronor på grund av diskriminering
Södertälje kommun betalar 40 000 kronor till min före detta chef Abdullahi Aress för att han inte går vidare till domstol med sin anmälan om etnisk diskriminering. Abbe, som vi kallade Abdullahi Aress, var min chef när jag jobbade på Integrationsverkets samhällsanalysavdelning. Vi samarbetade också en hel del, på lite mer jämlika villkor, när jag var utredare på gd-staben i samma myndighet. Vi kom inte alltid överrens, men visst har Abbe chefsegenskaper.
Kommunens chefsbesättning är märkbart fri från etnisk mångfald.
Ungefär 40 procent av invånarna i Södertälje kommun har annan etnisk bakgrund än svensk. Men bilden av cheferna på visar på något annat.
De elva kontor som finns på kommunen styrs alla av personer som saknar annan etnisk bakgrund – i alla fall av namnen att döma.
Likaså deras 40 underchefer, om man bortser från ett par tyskklingande namn och från chefen för demokrati- och mångfaldsenheten.
Anders Lago (s), kommunstyrelsens ordförande, kommer med samma gamla trötta förklaringar:
En anledning till att chefsbilden är så homogen, menar Lago, är att det saknas sökande med annan bakgrund som har tillräcklig kompetens.
- Jag vet att vi jobbar aktivt med det, men jag vet också att det inte har varit lätt när vi rekryterar chefer, säger han.
Snacka om att döma ut 40 procent av de egna kommuninvånarna.
Kommunens chefsbesättning är märkbart fri från etnisk mångfald.
Ungefär 40 procent av invånarna i Södertälje kommun har annan etnisk bakgrund än svensk. Men bilden av cheferna på visar på något annat.
De elva kontor som finns på kommunen styrs alla av personer som saknar annan etnisk bakgrund – i alla fall av namnen att döma.
Likaså deras 40 underchefer, om man bortser från ett par tyskklingande namn och från chefen för demokrati- och mångfaldsenheten.
Anders Lago (s), kommunstyrelsens ordförande, kommer med samma gamla trötta förklaringar:
En anledning till att chefsbilden är så homogen, menar Lago, är att det saknas sökande med annan bakgrund som har tillräcklig kompetens.
- Jag vet att vi jobbar aktivt med det, men jag vet också att det inte har varit lätt när vi rekryterar chefer, säger han.
Snacka om att döma ut 40 procent av de egna kommuninvånarna.
fredag 18 juli 2008
Supporter av mångkulturalism ny diskrimineringsombudsman
Den 1 januari 2009 slås de befintliga myndigheterna DO, HomO, HO och JämO ihop till en ny myndighet. Katri Linna blir chef för nya diskrimineringsmyndigheten och ny DO.
Linna är känd som stridbar ombudsman mot etnisk diskriminering. Hon och hennes myndighet har gång på gång drivit diskrimineringsmål där krav på särbehandling på grund av etnicitet och religion har prioriterats över principen om likabehandling mellan män och kvinnor. Linjen myndigheten har drivit har varit extremt mångkulturalistisk.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av den nya myndigheten nu när Linna också får ansvar för att motverka diskriminering av kvinnor och andra. Förhoppningsvis blir fokus nu på likabehandling istället för särbehandling.
Uppdatering:
Både Dick Erixon och Svenska Dagbladets ledararsida skriver om nya DO och hennes vurm för särbehandling på grund av etnicitet och religion.
Linna är känd som stridbar ombudsman mot etnisk diskriminering. Hon och hennes myndighet har gång på gång drivit diskrimineringsmål där krav på särbehandling på grund av etnicitet och religion har prioriterats över principen om likabehandling mellan män och kvinnor. Linjen myndigheten har drivit har varit extremt mångkulturalistisk.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen av den nya myndigheten nu när Linna också får ansvar för att motverka diskriminering av kvinnor och andra. Förhoppningsvis blir fokus nu på likabehandling istället för särbehandling.
Uppdatering:
Både Dick Erixon och Svenska Dagbladets ledararsida skriver om nya DO och hennes vurm för särbehandling på grund av etnicitet och religion.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)