Open Society Institute har gett ut studien Muslims in Europe: A Report on 11 EU Cities, där Stockholm är en av de undersökta städerna. Så här sammanfattar de resultatet av studien:
Runt 20 miljoner muslimer lever inom den europeiska unionen, huvudsakligen i huvudstäderna och i de stora industristäderna. De är en heterogen och växande befolkning som utgörs av både medborgare och nyanlända invandrare. Även om majoriteten av muslimerna är en bestående och integrerad del i stadens mönster är det fortfarande många av muslimerna som möts av diskriminering och misstankar. Denna sammansatta situation ställer Europa inför en av dess största utmaningar – hur man på ett verkningsfullt sätt ska kunna garantera lika rättigheter och social sammanhållning i ett klimat präglat av politisk och social oro, ekonomisk kris, samt snabbt ökande mångfald.
Det finns stora skillnader mellan städerna när det gäller t.ex. attityder och nationell identitet. I Stockholm litar befolkningen (muslimer och övriga) på sina grannar, muslimer har en svag känsla av lokal tillhörighet och få ser sig själv som svenskar. Nästa år kommer rapporter om de elva olika städerna.
Visar inlägg med etikett muslimer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett muslimer. Visa alla inlägg
lördag 19 december 2009
fredag 8 maj 2009
Interessant undersökning om muslimer och inställning till integration
Gallups samlevnadsindex 2009 är en global studie som mäter relationen mellan personer med olika religiös tro på fyra kontinenter. Rapporten undersöker dessutom attityderna och uppfattningen av vad majoritetsbefolkningen och den muslimska befolkningen tycker om samlevnad, integration, värderingar, identitet och radikalisering i Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
Undersökningen visar bland annat att inställningen till religion och integration skiljer sig markant mellan befolkningen och för muslimerna i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Muslimer i Storbritannien är till exempel betydligt mer moralkonservativa än muslimer som bor i Frankrike och Tyskland.
Andrew Brown skriver i en kommentar i Guardian om skillnaderna mellan länderna att
it is possible to see the outlines of a clear argument between the British, or multicultural, model of integration and the French, secularising one. On some measures, the British come out worse, or at least more boorish: only half of British Muslims strongly agree that they always treat of other faiths with respect, compared to two-thirds of French Muslims; in both cases, the figure for the general population is about 10% higher. Similarly, and this is surely part of the legacy of the Rushdie affair, five times as many non-Muslim as Muslim Britons feel that integration demands that people accept public comments they perceive as offensive about their faith or ethnicity. In both France and Germany, Muslims are less sensitive and non-Muslims less keen on their right to offend.
In practice, however, 90% of all the groups surveyed agree that they had been treated with respect all day the day before.
The French, however, are much more divided about issues of religious symbolism, and much less likely to tolerate headscarves as legitimate symbols of loyal diversity. More than half the British public thinks that removing the veil is necessary to integrate minorities, compared to only an eights of Muslims. But that was the only item of religiously identifying clothing which a majority of the British rejected, whereas clear majorities of the French rejected headscarves, yarmulkes, turbans and "visible large crosses" as well. About a quarter of French Muslims also thought these were obstacles to immigration.
torsdag 30 oktober 2008
Halal-TV tjejerna inte representativa
TT skriver om det nya TV-programmet Halal-TV.
Det enda Cherin Awad, Dalia Kassem och Khadiga Elkhabiry har gemensamt är, förutom att de är tjejer, att de är svenska muslimer. Det är också en av poängerna med "Halal-tv" att visa att muslimer, liksom alla andra grupper i Sverige, är olika sinsemellan.
Vi muslimer är inte en homogen grupp. Och vi är tre olika tjejer med olika åsikter om varje ämne vi tar upp, säger Dalia Kassem, en av programledarna.
Men om nu muslimer är så olika - vilket de självklart är - varför har programledarna då samma klädkod. Varför kunde inte SVT hitta en mer representativ grupp unga muslimska tjejer?
Uppdatering.
Dilsa Demirbag-Sten skriver i SvD att det är fel frontfigurer för Halal-TV. Dilsa har självklart rätt. Dessa tre damer representerar en extrem form av islam där könsapartheid är en av grundpelarna. Att de t.ex. vägrar att ta i hand är bara en symbolisk handling, men som visar på en ideologi som går emot allt vi kämpat för som demokratiskt samhälle. Det är skamligt av SVT att belöna sådan religiös extremism. Joakim Sandbergs svar som ansvarig utgivare för Halal-tv och chef för allmän-tv i Umeå är så dumt. Att acceptera religiösa människor innebär inte att man måste belöna religiösa rörelser som i grunden strider mot jämställdhet och ytterst alla människors lika rättigheter.
Det enda Cherin Awad, Dalia Kassem och Khadiga Elkhabiry har gemensamt är, förutom att de är tjejer, att de är svenska muslimer. Det är också en av poängerna med "Halal-tv" att visa att muslimer, liksom alla andra grupper i Sverige, är olika sinsemellan.
Vi muslimer är inte en homogen grupp. Och vi är tre olika tjejer med olika åsikter om varje ämne vi tar upp, säger Dalia Kassem, en av programledarna.
Men om nu muslimer är så olika - vilket de självklart är - varför har programledarna då samma klädkod. Varför kunde inte SVT hitta en mer representativ grupp unga muslimska tjejer?
Uppdatering.
Dilsa Demirbag-Sten skriver i SvD att det är fel frontfigurer för Halal-TV. Dilsa har självklart rätt. Dessa tre damer representerar en extrem form av islam där könsapartheid är en av grundpelarna. Att de t.ex. vägrar att ta i hand är bara en symbolisk handling, men som visar på en ideologi som går emot allt vi kämpat för som demokratiskt samhälle. Det är skamligt av SVT att belöna sådan religiös extremism. Joakim Sandbergs svar som ansvarig utgivare för Halal-tv och chef för allmän-tv i Umeå är så dumt. Att acceptera religiösa människor innebär inte att man måste belöna religiösa rörelser som i grunden strider mot jämställdhet och ytterst alla människors lika rättigheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)