Missa inte den makalösa berättelsen i New York Times om pojken från Alabama som blev en av den islamistiska terrororganisationen Shabaabs ledande män. Den pulizerbelönade journalisten Andrea Elliott berättar i en lång text om hur Omar Hammami går från kristna bibelstudier till att bli salafist och sedan söka sig till krigets Somalia för att kämpa för en islamistisk stat.
En intressant del av berättelsen är när Omar Hammami tar kontakt med sin syster Dena i USA och förklarar varför han tagit de beslut som han har gjort.
Sometimes months would pass with no word from Hammami. When he reached out through Facebook in early September, he told Dena that he hoped his infamy would prompt people to ask, “How did this guy become that?”
“They can’t blame it on poverty or any of that stuff,” he continued. “They will have to realize that it’s an ideology and it’s a way of life that makes people change. They will also have to realize that their political agendas need to be fixed.”
Det senaste livstecknet kom i december 2009.
“I have become a Somali you could say,” he wrote in the December e-mail message. “I hear bullets, I dodge mortars, I hear nasheeds” — Islamic songs — “and play soccer. Sometimes I live in the bush with camels, sometimes I live the five-star life. Sometimes I walk for miles in the terrible heat with no water, sometimes I ride in extremely slick cars. Sometimes I’m chased by the enemy, sometimes I chase him!”
“I have hatred, I have love,” he went on. “It’s the best life on earth!”
Visar inlägg med etikett islamism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett islamism. Visa alla inlägg
fredag 5 februari 2010
torsdag 16 oktober 2008
Aje Carlbom om islamismen i Sverige
I slutet av 1990-talet bodde forskaren Aje Calbom i Rosengång medan han skrev sin uppmärksammade avhandling The Imagined versus the Real Other: Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden. Han var en av de första som på allvar utforskade segregationens effekter och framväxten av islamism i storstädernas förorter. Dessutom blev han en högljudd kritiker till mångkulturalismen som politisk ideologi. Från DN år 2004:
För Carlbom har mångkulturalismen utvecklat en "ideologisk hegemoni" i dagens Sverige. Från regeringskansliet till lokaltidningen, från anarkister till moderater råder det i dag konsensus om den "berikande" mångfalden och "rätten att vara annorlunda". De ideologiska lojalitetsförklaringarna åtföljs av ett slagordsmässigt fördömande av "främlingsfientligheten" som där det institutionaliseras gärna tar sig uttryck som i regeringens "Forum för levande historia", där kritik av mångkulturalismen direkt associeras till nazismen och Förintelsen. "Diskutera mångkulturalismen, visst, men gör det med ideologiska slagord om berikande", konkluderar Carlbom syrligt. "Annars riskerar du inget mindre än att stämplas som en mänsklighetens fiende."
Hans position skulle med Jan-Paul Brekkes ord kunna definieras som kritisk humanism, en position som inte är negativ till invandring i sig men som samtidigt kritiserar vissa negativa aspekter som följer på invandringen.
Nu har Carlbom skrivit en artikel för Newsmill. Han skiljer på moderata och radikala muslimer och menar att hoten ingår i de senares strategi:
Protester mot Muhammedkarikatyrerna, hoten mot Världskultur-muséet för ett par år sedan och alla andra hot som formulerats de senaste åren är typiska för radikala islamister. Det är en del av deras politiska strategi. Den används för att den fungerar. Moderata islamister är försiktigare och använder hellre dialog för att försöka övertyga.
Det är de radikala som anser att våld är acceptabelt i det politiska arbetet. Islamismen påminner mer om hur den socialistiska rörelsen var organiserad mellan reformvänliga och revolutionära under 1970-talet än den visar likheter med kristenheten.
Carlbom menar att Sverige har svårt att hantera dessa islamister på grund av naivitet och överdriven tolerans och förståelse för de radikala islamisternas protester och hot.
Jämfört med hur det är i andra länder finns en stor naivitet kring islamism i Sverige. Här finns en tydlig tendens att alla muslimer betraktats som "offer" för västerländsk imperialism. Detta har gjort det svårt att se hur vissa jobbar politiskt för islam. Politisk korrekthet, rädsla för att bli kallad islamofob eller rasist, behov att "tolerera" allt som har att göra med invandring och migration, har beslöjat blicken och gjort det svårt att upptäcka politiserade former av islam.
Den starka ideologiska rörelse som arbetat på att göra Sverige till ett mångkulturellt samhälle har gjort det förhållandevis enkelt att arbeta som islamist. Aktivisterna har här mötts av stor förståelse för att de är kulturellt "annorlunda".
För Carlbom har mångkulturalismen utvecklat en "ideologisk hegemoni" i dagens Sverige. Från regeringskansliet till lokaltidningen, från anarkister till moderater råder det i dag konsensus om den "berikande" mångfalden och "rätten att vara annorlunda". De ideologiska lojalitetsförklaringarna åtföljs av ett slagordsmässigt fördömande av "främlingsfientligheten" som där det institutionaliseras gärna tar sig uttryck som i regeringens "Forum för levande historia", där kritik av mångkulturalismen direkt associeras till nazismen och Förintelsen. "Diskutera mångkulturalismen, visst, men gör det med ideologiska slagord om berikande", konkluderar Carlbom syrligt. "Annars riskerar du inget mindre än att stämplas som en mänsklighetens fiende."
Hans position skulle med Jan-Paul Brekkes ord kunna definieras som kritisk humanism, en position som inte är negativ till invandring i sig men som samtidigt kritiserar vissa negativa aspekter som följer på invandringen.
Nu har Carlbom skrivit en artikel för Newsmill. Han skiljer på moderata och radikala muslimer och menar att hoten ingår i de senares strategi:
Protester mot Muhammedkarikatyrerna, hoten mot Världskultur-muséet för ett par år sedan och alla andra hot som formulerats de senaste åren är typiska för radikala islamister. Det är en del av deras politiska strategi. Den används för att den fungerar. Moderata islamister är försiktigare och använder hellre dialog för att försöka övertyga.
Det är de radikala som anser att våld är acceptabelt i det politiska arbetet. Islamismen påminner mer om hur den socialistiska rörelsen var organiserad mellan reformvänliga och revolutionära under 1970-talet än den visar likheter med kristenheten.
Carlbom menar att Sverige har svårt att hantera dessa islamister på grund av naivitet och överdriven tolerans och förståelse för de radikala islamisternas protester och hot.
Jämfört med hur det är i andra länder finns en stor naivitet kring islamism i Sverige. Här finns en tydlig tendens att alla muslimer betraktats som "offer" för västerländsk imperialism. Detta har gjort det svårt att se hur vissa jobbar politiskt för islam. Politisk korrekthet, rädsla för att bli kallad islamofob eller rasist, behov att "tolerera" allt som har att göra med invandring och migration, har beslöjat blicken och gjort det svårt att upptäcka politiserade former av islam.
Den starka ideologiska rörelse som arbetat på att göra Sverige till ett mångkulturellt samhälle har gjort det förhållandevis enkelt att arbeta som islamist. Aktivisterna har här mötts av stor förståelse för att de är kulturellt "annorlunda".
måndag 6 oktober 2008
Supporter av stening programledare på SvT
För två år sedan anställde Sveriges Television en person med starka kopplingar till Syndikalistiska ungdomsförbundets projekt Osynliga partiet som genomförde en rad allvarliga brott, bland annat attentat mot borgliga partier.
Nu fortsätter SvT att visa dåligt omdöme genom att anställa Cherin Awad som ska vara programledare för SVT:s Halal-TV som börjar sändas i november. Cherin Awad har uttalat sitt stöd för stening av otrogna kvinnor.
Paul Nilsson har skrivit en insändare om saken i Metro (sidan 38, 3 oktober 2008) och Sydsvenskan (4 oktober 2008)
För några år sedan hade tv-programmet "Existens" i Sveriges Television ett inslag från Nigeria om fallet med Amina Laval som dömdes till att stenas till döds enligt islamiska sharialagar för att hon hade fött ett barn utan att vara gift. Hon blev senare frikänd.
Efter inslaget uttalade den muslimska juristen Cherin Awad ... sitt stöd för dödsdomen och att Guds lagar står över människors lagar. Med tanke på detta islamistiska uttalande ser jag det som väldigt provocerande att hon ska vara programledare för "Halal-tv", som börjar sändas i det licensfinansierade Sveriges Television.
Jag surfar runt lite på Internet och får reda på att delar av uttalandet fortfarande går att läsa på SvT, och en längre presentation av ingressen går att läsa på Blågula frågor.
Det måste anses horribelt att SvT anställer en person med dessa åsikter. Hon måste åtminstone konfronteras för sina åsikter.
Nu fortsätter SvT att visa dåligt omdöme genom att anställa Cherin Awad som ska vara programledare för SVT:s Halal-TV som börjar sändas i november. Cherin Awad har uttalat sitt stöd för stening av otrogna kvinnor.
Paul Nilsson har skrivit en insändare om saken i Metro (sidan 38, 3 oktober 2008) och Sydsvenskan (4 oktober 2008)
För några år sedan hade tv-programmet "Existens" i Sveriges Television ett inslag från Nigeria om fallet med Amina Laval som dömdes till att stenas till döds enligt islamiska sharialagar för att hon hade fött ett barn utan att vara gift. Hon blev senare frikänd.
Efter inslaget uttalade den muslimska juristen Cherin Awad ... sitt stöd för dödsdomen och att Guds lagar står över människors lagar. Med tanke på detta islamistiska uttalande ser jag det som väldigt provocerande att hon ska vara programledare för "Halal-tv", som börjar sändas i det licensfinansierade Sveriges Television.
Jag surfar runt lite på Internet och får reda på att delar av uttalandet fortfarande går att läsa på SvT, och en längre presentation av ingressen går att läsa på Blågula frågor.
Det måste anses horribelt att SvT anställer en person med dessa åsikter. Hon måste åtminstone konfronteras för sina åsikter.
måndag 31 mars 2008
Islam är bara en ideologi bland alla andra
DN kultur är idag inne på samma linje som den islamiska konferensen. Kritik mot religion, och särskilt islam, ska fördömas/förbjudas.
Geert Wilders film...är från början till slut gjord och tänkt som en medveten provokation av såväl islam som alla fysiskt levande muslimer, skriver Per Jönsson. Jag har sett filmen Fitna som han pratar om. Det är en grov och blodig film och med all säkert en medveten provokation. Sedan när blev det ett brott att provocera? Filmen visar upp galna predikanter, många av dem från Saudiarabien och Iran. Ska dessa regimer och tokstollar inte få kritiseras? Och ska terrorister inte få framställas som de mördare de är?
Per Jönsson är så upptagen av provokationerna att han inte ser offren för islamisternas framfart, både i Europa och befolkningen under teokratierna i Mellanöstern. Islamistiska regimer, som den i Iran, gör allt för att skola in sin befolkning till att utföra de illdåd som Wilders varnar för. Som tur är finns det en stor motståndskraft mot sådan propaganda hos de flesta muslimer.
Wilders film är inget annat än en propagandafilm. Spiegel Online jämför den med Al Gores film "An Inconvenient Truth". Båda filmerna försöker hamra in ett budskap hos tittarna. Gore att världen kommer att gå under på grund av klimathotet och Wilders att islam kommer att erövra Europa och göra slut på den europeiska civilisationen.
The "rhetoric makes "Fitna" similar to a film like Al Gore's "An Inconvenient Truth," in which the former vice president hammers home his message that the earth is undergoing global warming and we must do something now. Another, less well-known example is "Harry Potter: Witchcraft Repackaged," by a US evangelical group which wants to prove that JK Rowling's books are dangerous to children. The conclusion is the same as in Wilders' film: ban the books."
Självklart behövs en kritisk granskning av islam, precis som för alla andra ideologier. Bättre förr än senare. Annars kommer Myndigheten för levande historia att behöva göra jobbet om några decennium.
Geert Wilders film...är från början till slut gjord och tänkt som en medveten provokation av såväl islam som alla fysiskt levande muslimer, skriver Per Jönsson. Jag har sett filmen Fitna som han pratar om. Det är en grov och blodig film och med all säkert en medveten provokation. Sedan när blev det ett brott att provocera? Filmen visar upp galna predikanter, många av dem från Saudiarabien och Iran. Ska dessa regimer och tokstollar inte få kritiseras? Och ska terrorister inte få framställas som de mördare de är?
Per Jönsson är så upptagen av provokationerna att han inte ser offren för islamisternas framfart, både i Europa och befolkningen under teokratierna i Mellanöstern. Islamistiska regimer, som den i Iran, gör allt för att skola in sin befolkning till att utföra de illdåd som Wilders varnar för. Som tur är finns det en stor motståndskraft mot sådan propaganda hos de flesta muslimer.
Wilders film är inget annat än en propagandafilm. Spiegel Online jämför den med Al Gores film "An Inconvenient Truth". Båda filmerna försöker hamra in ett budskap hos tittarna. Gore att världen kommer att gå under på grund av klimathotet och Wilders att islam kommer att erövra Europa och göra slut på den europeiska civilisationen.
The "rhetoric makes "Fitna" similar to a film like Al Gore's "An Inconvenient Truth," in which the former vice president hammers home his message that the earth is undergoing global warming and we must do something now. Another, less well-known example is "Harry Potter: Witchcraft Repackaged," by a US evangelical group which wants to prove that JK Rowling's books are dangerous to children. The conclusion is the same as in Wilders' film: ban the books."
Självklart behövs en kritisk granskning av islam, precis som för alla andra ideologier. Bättre förr än senare. Annars kommer Myndigheten för levande historia att behöva göra jobbet om några decennium.
torsdag 27 mars 2008
Vad är alla rädda för?
DN skriver så här om den film av Geert Wilders som skapat sådan uppståndelse:
Den 15 minuter långa filmen Fitna inleds med att Koranen öppnas, och ett par versrader läses upp om att "terrorisera islams fiender". Efter bilder från bland annat terrordåden i New York och Washington den 11 september 2001, tågbomberna i Madrid 2004 och bomberna i London 2005 så avslutas filmen med fler bilder på Koranen - varpå ljudet hörs av en sida som rivs ut.
"Ljudet ni hör kommer från telefonkatalogen. Det är inte min sak, utan upp till muslimerna själva, att riva ut de ondskefulla verserna ur Koranen. Stoppa islamiseringen. Bevara vår frihet"
Det är svårt att förstå vad som är så upprörande med filmen. För mig är det en uppenbar mediadramaturgi med islamistiska marginalgrupper i centrum. Dessa islamistiska grupper har mördat och uppmanat till mord, tagit avstånd från demokrati och mänskliga rättigheter och skrämt upp politiker och allmänhet. Jag visar filmen här eftersom jag inte kan acceptera att dessa mörkermän ska få sätta agendan och framstå som telesmän för alla de vettiga muslimer som bor i Europa. Kan vi inte visa filmer som denna kommer vi aldrig att komma förbi den uppblåsta stämning som bara gynnar gaphalsar och extremister. Det finns delar av filmen som är spekulativ och går över gränsen för god smak, särskilt i andra delen av filmen där tidningsrubriker och framtidsscenarier dominerar. Men varje religion eller ideologi måste acceptera kritik.
Det filmen gör är att koppla samman citat från koranen med händelser som utförts i islams namn.
Läs mer om filmen och en lång intervju med den Nederländska författaren Ian Buruma i Spiegel Online.
Den 15 minuter långa filmen Fitna inleds med att Koranen öppnas, och ett par versrader läses upp om att "terrorisera islams fiender". Efter bilder från bland annat terrordåden i New York och Washington den 11 september 2001, tågbomberna i Madrid 2004 och bomberna i London 2005 så avslutas filmen med fler bilder på Koranen - varpå ljudet hörs av en sida som rivs ut.
"Ljudet ni hör kommer från telefonkatalogen. Det är inte min sak, utan upp till muslimerna själva, att riva ut de ondskefulla verserna ur Koranen. Stoppa islamiseringen. Bevara vår frihet"
Det är svårt att förstå vad som är så upprörande med filmen. För mig är det en uppenbar mediadramaturgi med islamistiska marginalgrupper i centrum. Dessa islamistiska grupper har mördat och uppmanat till mord, tagit avstånd från demokrati och mänskliga rättigheter och skrämt upp politiker och allmänhet. Jag visar filmen här eftersom jag inte kan acceptera att dessa mörkermän ska få sätta agendan och framstå som telesmän för alla de vettiga muslimer som bor i Europa. Kan vi inte visa filmer som denna kommer vi aldrig att komma förbi den uppblåsta stämning som bara gynnar gaphalsar och extremister. Det finns delar av filmen som är spekulativ och går över gränsen för god smak, särskilt i andra delen av filmen där tidningsrubriker och framtidsscenarier dominerar. Men varje religion eller ideologi måste acceptera kritik.
Det filmen gör är att koppla samman citat från koranen med händelser som utförts i islams namn.
Läs mer om filmen och en lång intervju med den Nederländska författaren Ian Buruma i Spiegel Online.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)