Jag pratade nyss med en journalist från DN där han undrade vad som kan förklara att så många väljer att söka asyl i Sverige framför andra europeiska länder.
Jag hänvisade bland annat till två studier som jag nyligen läst. Båda använder
statistisk analys för att förklara skillnader i antalet asylsökande.
Neumayer (2004) studerar tidsperioden 1982 till 1999 och
försöker förklara skillnader i antalet asylsökande mellan länder i Västeuropa. Han
noterar att antalet asylsökande uppvisar ett stabilt mönster över tid, där
samma länder – Österrike, Tyskland, Schweiz och Sverige - tar emot flest
asylsökande. Rika länder är mer attraktiva än fattiga länder, oberoende av den
rådande arbetslösheten och den ekonomiska tillväxten. Länder med framgångsrika
invandringskritiska partier är mindre populära att söka asyl i. En högre
bifallsgrad ger fler asylsökande. Neumayer finner också att länder har en högre
andel asylsökande från ursprungsländer som är före detta kolonier, som talar
samma språk och som ligger närmare geografiskt. Det verkar också finnas
nätverkseffekter: om en större andel asylsökande från ett ursprungsland redan
är bosatta i ett destinationsland lockar det fler nya asylsökande från samma
land. Det med störst förklaringsvärde är antalet tidigare asylsökande från
samma land. Övriga förklaringsfaktorer är i ordning: destinationslandets
inkomstnivå, stöd för högerpopulistiska partier, geografisk närhet, språk,
koloniala länkar. Bifallsgraden har signifikant men liten betydelse.
Yoo and Koo (2014) studerar en längre tidsperiod, 1982 till
2008, och ett 80-tal mottagarländer, även icke-europeiska. Efter att de prövat
en lång rad hypoteser kommer de fram till några faktorer som har ett starkt
förklaringsvärde. Asylsökande söker sig till länder med en mer utbyggd
välfärdsstat, medan den generella ekonomiska standarden inte verkar spela roll.
Därutöver inverkar också beviljandegraden, även om det inte i studien har lika
starkt förklaringsvärde som en utbyggd välfärd. Utöver dessa politiska faktorer spelar också geografin roll. Länder som
gränsar till konfliktområden har i regel fler asylansökningar. De konstaterar
slutligen att forskningen visar att asylsökande har ett visst mått av kontroll
över i vilket land de söker asyl.
Det finns också en del kvalitativa studier som har undersökt
varför vissa länder är mer populära att söka asyl i än andra. Kanske återkommer
jag till dem senare.
Referenser:
Neumayer,
E. (2004). Asylum Destination Choice What Makes Some West European Countries
More Attractive Than Others?. European Union Politics, 5(2), 155-180.
Yoo, E.,
& Koo, J. W. (2014). Love thy neighbor: Explaining asylum seeking and
hosting, 1982–2008. International Journal of Comparative Sociology,
55(1), 45-72.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar