Hur hanterar Europa att hundratusentals personer vill lämna hopplösheten i Afrika och ta sig till Europa? Det är en jätteviktig fråga som inte kommer att minska i betydelse. I går visade Dokument Utifrån, SVT, dokumentären Europa tur och retur som går att se en vecka framåt på SVT play.
Jag har tidigare skrivit om ett reportage om den europeiska drömmen i Times. Nu tipsar Radio Nederland om ett projekt, Suprising Europe, som syftar till att informera afrikanska migranter om att den europeiska drömmen inte alltid är sann.
The streets are paved with gold and money grows on trees. As soon as you arrive you can start living the good life. This is Europe, seen through African eyes. Less well known in Africa is the hard reality of life in Europe as an immigrant without a passport. The image of the European dream is hard to contend with, as the Ugandan Ssuuna Golooba has found out. His efforts to open African eyes are backed by the Netherlands.
With a Dutch friend of his, who is a filmmaker, Mr Golooba decided to make a documentary about his experience in the Netherlands, as a warning to Africans saving to make the journey. The collaboration has now resulted in the media project Surprising Europe. It includes a website documenting the stories of countless migrants, and a seven-part television series, aimed at showing an African audience the reality of existence as an illegal immigrant in Europe.
Suprising Europe informerar afrikanska migranter om att livet i Europa kanske inte är den dröm många förväntar sig. Hemsida för Suprising Europe hittar ni här.
Visar inlägg med etikett afrika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett afrika. Visa alla inlägg
måndag 21 december 2009
onsdag 2 december 2009
Afrikanska migranters kamp för att ta sig till Europa
Times har publicerat ett långt reportage från afrikanska migranters utgångspunkt. Det handlar om den riskfyllda resan från en hopplös situation i hemlandet till drömmarnas Europa. Reportern Dan Macdougall intervjuar bland annat en storebror till några bröder som försökte sig på resan till Europa, men drunknade på vägen.
“In The Gambia young men and women no longer think of school. If you take the traditional route through education, as I did, you go up the stairs slowly, step by step. But if you leave for Europe through the desert or by the sea it is the equivalent of travelling on an elevator. I walk into one of my classrooms and ask the children, boys and girls, 12-year-olds, how many have brothers or sisters in Europe. They will all put their hands up.
I then ask them how many want to follow and I get the same reply. All the hands in the air. I am a headmaster yet I earn a monthly salary of 3,000 dalasi [about £67]. My neighbour’s brother supports his entire family, 47 people, selling handbags and watches in a London market. He sends home £350 a month. Here that can support everyone. It can build a brick home. My home is mud-block — when the rains come there is nothing left of our floor.” He added: “My four brothers sat here and looked at a map and they kept coming back to Libya, they kept tracing the route across the desert with their fingers. We all took part in the decision. When they left we knew the risks were high, but for four of them to die in one boat is too much to take. Now their widows float among us like the living dead, lost in their grief; their children’s faces are a permanent reminder to us of what we have lost. Look around you. Our family is now destitute.”
“In The Gambia young men and women no longer think of school. If you take the traditional route through education, as I did, you go up the stairs slowly, step by step. But if you leave for Europe through the desert or by the sea it is the equivalent of travelling on an elevator. I walk into one of my classrooms and ask the children, boys and girls, 12-year-olds, how many have brothers or sisters in Europe. They will all put their hands up.
I then ask them how many want to follow and I get the same reply. All the hands in the air. I am a headmaster yet I earn a monthly salary of 3,000 dalasi [about £67]. My neighbour’s brother supports his entire family, 47 people, selling handbags and watches in a London market. He sends home £350 a month. Here that can support everyone. It can build a brick home. My home is mud-block — when the rains come there is nothing left of our floor.” He added: “My four brothers sat here and looked at a map and they kept coming back to Libya, they kept tracing the route across the desert with their fingers. We all took part in the decision. When they left we knew the risks were high, but for four of them to die in one boat is too much to take. Now their widows float among us like the living dead, lost in their grief; their children’s faces are a permanent reminder to us of what we have lost. Look around you. Our family is now destitute.”
torsdag 27 mars 2008
Arbetslöshet bland afrikanska migranter
Jag bläddrade lite i den rapport jag nyligen beställde från OECD: , A profile of immigrant populations in the 21st century, och fastnade för ett diagram som visar arbetslösheten hos afrikanska migranter i olika länder.
Diagrammet visar på flera intressanta saker:
* Somalier (dvs personer födda i Somalia) har generellt en betydligt högre arbetslöshet än övriga afrikanska invandrare.
* I Belgien, Frankrike, Storbritannien och Australien är arbetslösheten för somaliska invandrare omkring 50 procent.
* I två länder går det bättre för den somaliska gruppen: Italien och USA. Där har somaliska invandrare bara marginellt högre arbetslöshet. För Italien beror det sannolikt på att många somalier pratar italienska. USA vet vi att somalierna är framgångsrika sedan tidigare.
OECD har genom statistiska beräkningar kommit fram till att 23 procent av variationen i arbetslöshet för afrikanska invandrare mellan länderna kan förklaras med invandrarens födelseland och 40,5 procent kan förklaras av landet migranterna bor i. Skillnader i utbildningsnivå mellan de afrikanska invandrarna i de olika länderna förklarar bara 1,4 procent av skillnaden i arbetslöshet. Det betyder alltså att drygt en tredjedel av skillnaden i arbetslöshet inte kan förklaras. Annorlunda uttryckt. 23 procent av skillnaden i arbetslöshet för afrikafödda i olika länder beror alltså på invandringens sammansättning och 40,5 procent på miljön i landet självt.
Diagrammet visar på flera intressanta saker:
* Somalier (dvs personer födda i Somalia) har generellt en betydligt högre arbetslöshet än övriga afrikanska invandrare.
* I Belgien, Frankrike, Storbritannien och Australien är arbetslösheten för somaliska invandrare omkring 50 procent.
* I två länder går det bättre för den somaliska gruppen: Italien och USA. Där har somaliska invandrare bara marginellt högre arbetslöshet. För Italien beror det sannolikt på att många somalier pratar italienska. USA vet vi att somalierna är framgångsrika sedan tidigare.
OECD har genom statistiska beräkningar kommit fram till att 23 procent av variationen i arbetslöshet för afrikanska invandrare mellan länderna kan förklaras med invandrarens födelseland och 40,5 procent kan förklaras av landet migranterna bor i. Skillnader i utbildningsnivå mellan de afrikanska invandrarna i de olika länderna förklarar bara 1,4 procent av skillnaden i arbetslöshet. Det betyder alltså att drygt en tredjedel av skillnaden i arbetslöshet inte kan förklaras. Annorlunda uttryckt. 23 procent av skillnaden i arbetslöshet för afrikafödda i olika länder beror alltså på invandringens sammansättning och 40,5 procent på miljön i landet självt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)