Vad vill kritiker av mångkulturalismen förändra?

De senaste månadernas debatt om mångkulturalismen** gör mig förvirrad (Se till exempel Per Wirtén, Andreas Johansson Heinö, Dick Erixon, Marcus Svensson, Isobel Hadley-Kamptz, Lisa Bjurwald, en lång rad inlägg på Newsmill och Filosofiska Rummet). Den handlar om mångkulturalism som politiskt projekt är bra eller dåligt. Om den leder till samhällelig splittring eller social sammanhållning. Men debatten håller sig nästan endast på idéstadiet - en politisk-filosofisk kamp om att företräda det goda och rättfärdiga samhällsprojektet. Någon gång måste man lämna meta-debatten bakom sig. Få, om någon, frågar sig om Sverige och andra europeiska länder verkligen bedriver en mångkulturell politik och vad i den faktiska politiken som bör förändras för att den mångkulturella politiken ska avvecklas. Och vad är alternativen? Jag skulle vilja föra fram några tankar kring detta.

För det första har Sverige en integrationspolitik, inte en mångkulturell politik. Det har vi haft sedan Riksdagen 1997 antog propositionen Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (Prop. 1997/98:16). I propositionen utmönstrades termen mångkulturalism. Inte någonstans talas det där om att politiken är mångkulturell. Istället är det centrala begreppet individuell mångfald. Målgruppen är individer, inte grupper och målet för politiken är alla individers - inte gruppers - lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Där slås också fast att såväl individ som samhället behöver anpassas för att så ska bli fallet. Undersökningar visar att politiken har lyckats. Sverige är det land som i allra störst utsträckning ger de som invandrar lika rättigheter (Mipex). Integrationspolitiken har alltså levererat det som riksdagen begärde.

För det andra finns det vissa rester kvar än idag av den gamla invandrarpolitik som etablerades på 1960-, 70- och 80-talet. Till de insatser och program som helt eller till del kan räknas som "mångkulturella" är modersmålsundervisning och stöd till föreningar bildade på etnisk/kulturell grund. Eventuellt kan stöd till trossamfund räknas till en mångkulturell politik. Menar kritikerna av en mångkulturell politik att modersmålsundervisning och/eller särskilt föreningsstöd ska tas bort?

För det tredje finns det nyare politiska beslut som kan tolkas som mångkulturell politik. Friskolereformen öppnade upp för skolor som baseras på etnisk/kulturell/religiös grund. Men samtidigt lyder de under samma regler och lagar som andra skolor. Också den nya diskrimineringslagen kan antas understödja en mångkultuell politik. Lagen har gett den subjektiva känslan av diskriminering utifrån etnicitet och religion ett större utrymme. Det, i kombination med en betydligt bredare definition av positiv religionsfrihet än i t.ex. Europakonventionen, har lett till ökade möjligheter att kräva undantag från generella regler på arbetsmarknaden och på arbetsplatser. Vill kritiker av mångkulturalismen ta bort möjligheten till etniska/konfessionella friskolor och/eller förändra diskrimineringslagen?

För det fjärde finns det sedan länge säråtgärder som det är svårare att se som mångkulturella, t.ex. samhällsinformation, tolkhjälp och utbildning i svenska. Nyare former av sådan politik är insatser för att validera/värdera utländskt förvärvade utbildningar, yrkesutbildningar på modersmålet eller arbetsmarknadsinsatser (instegsjobb och nystartsjobb) som kan antas gynna nyanlända invandrare. Det är politik som kan inrymmas oavsett politisk inriktning, mångkulturell eller ej. Sådana insatser handlar inte om kultur eller identitet utan bör värderas utifrån om de är effektiva eller inte.

För det femte finns det beslut på lokal och regional nivå som kan understödja en mångkulturell politik men det tänker jag inte utveckla vidare just nu.

Min poäng är att de som kritiserar en mångkulturell politik bör konkretisera vad de menar. Vad vill de se för konkreta politiska förändringar? Och tror de verkligen att de begränsade inslag av mångkulturell politik som finns i Sverige verkligen spelar någon större roll för samhällets sammanhållning?

** Med mångkulturalism menar jag statliga/offentliga insatser, regler och lagar som ger stöd och bekräftelse till grupper (och individer) att upprätthålla sin etniska/kulturella/religiösa tillhörighet.

Human Rights Watch intresserar sig för integrationspolitik

Jag ställer mig frågande till varför en människorättsorganisation som Human Rights Watch nu börjat granska europeisk integrationspolitik. Visst kan länder ha en mer eller mindre generös migrationspolitik med vissa diskriminerande effekter, men är det verkligen ett brott mot de mänskliga rättigheterna?

Granskning av Nederländernas integrationspolitik

Human Rights Watch har granskat Nederländernas integrationspolitik. De skriver att politiken inte bryter mot internationella konventioner, men att den trots det är diskriminerande eftersom det finns olika villkor för invandring som familjemedlem beroende på vilket land du kommer.

Per Wirtén skriver om rapporten i Sydsvenskan.

"Det är Hollands två lagar för så kallade integrationstester som utlöst kritiken. En gäller invandrade som inte är medborgare. Den andra gäller de som vill invandra genom familjeåterförening eller för att de gift sig med en holländare. Och det är den senare lagen som döms ut som diskriminerande, eftersom den bara gäller vissa – mest av allt marockaner och turkar."

"För att få leva med sin nya man eller hustru måste man kunna holländska och svara rätt på frågor om samhälle, lagar och normer. Och det ska göras i hemlandet. Man ska integreras på distans och sedan färdigintegrerad landa i Amsterdam."