Fobi, inte religion

Det är fler än jag som har svårt att smälta handskakningsdomen i Stockholm tingsrätt. Lena Andersson har rätt när hon diagnostiserar kvinnoskräcken som fobi.

Neuroser och fobier behöver man hjälp att få bukt med. Myndigheterna ska inte stärka och upphöja dem till skyddsvärd ideologi.

Själv fastnar jag för följande formulering i domen:

Det står mot angiven bakgrund klart att Arbetsförmedlingen återkallat anvisning till det arbetsmarknadspolitiska programmet med anledning av att vägrat ta i hand trots att det för myndigheten stod klart att han till följd av sin religiösa övertygelse saknade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand. (min fetmarkering)

PS.

Social fobi är en psykisk störning som karakteriseras av rädsla för sociala situationer. Diagnosen kategoriseras som ett ångestsyndrom eller en neuros. En person med social fobi försöker ofta undvika sociala situationer på alla möjliga vis. Man ska inte förväxla social fobi med vanlig blyghet; social fobi är ett verkligt handikapp som förhindrar den drabbade att leva ett normalt liv.

Det kan vara mycket besvärligt att ha ett fungerade liv när man har social fobi; vardagliga saker som att jobba, gå i skolan, åka buss och handla är ofta väldigt jobbiga. Situationer där uppmärksamheten riktas mot personen kan vara speciellt jobbiga, som till exempel att redovisa eller hålla tal inför en grupp människor. Därför börjar dessa personer ofta att isolera sig mer och mer. Detta skapar en ond cirkel då den sociala fobin ofta blir värre och värre på grund av att de inte träffar några människor och rädslan för sociala situationer växer.

Social fobi är en av de vanligaste psykiska störningarna. En amerikansk undersökning från 1994 visade att 13,3% av befolkningen någon gång under sitt liv uppfyller kriterierna för social fobi (ett mått som kallas livstidsprevalens), och studier pekar på att problemet är växande. Ofta vet omgivningen inte om att en person lider av social fobi, eftersom personen lärt sig dölja det.

Det finns flera sätt att behandla social fobi. Det går att själv på egen hand träna bort den genom att utsätta sig för sociala situationer. Det går att få hjälp genom terapi, till exempel genom kognitiv beteendeterapi. Det går att få hjälp genom olika läkemedel, så kallade SSRI-mediciner. Några vanliga sådana heter Fontex, Zoloft, Cipramil och Seroxat.

En ny metod för att behandla social fobi, och som kan användas då varken terapi eller medicinering hjälper, går ut på att blockera vissa nerver intill ryggraden. Detta får som effekt att symtomen minskar betydligt. Blockaden görs i en titthålsoperation under narkos. 80% av personerna som provade detta upplevde en förbättring.

Viktigt av Lena Andersson

Författaren Lena Andersson är en av mina idoler. Hon skriver idag en lysande text på Newsmill om undfallenheten för islamisterna. Det är för mycket klokskap för att citera allt det jag vill men här är slutklämmen:

...det verkliga problemet är ... de religiösas och just nu särskilt muslimers lättkränkthet beträffande islam. Då kränkthet är helt känslomässig går den inte att bemöta med förnuftet. Allt som återstår är att böja sig. Men yttrandefriheten ska inte böja sig. Och det enda som hjälper mot stark frustrationsbenägenhet är att utsätta sina heliga dogmer på nytt och på nytt för satir och blasfemi. Till slut flyttas den kränktes känslomässiga gränser, både individuellt och kollektivt, såsom någorlunda har skett med de kristna. Vad saken gäller är alltså satir och kritik mot idésystem, inte individer även om det är individer som känner sig förolämpade.

Märkligt nog tycks åtskilliga svenska intellektuella vara likgiltiga inför den självcensur som blir följden av hoten och våldet. Ofta underblåser de lättkränktheten genom att visa förståelse för den i stället för att ifrågasätta dess irrationella grundvalar.

Den religiösa terror som under de senaste åren har utövats mot ett litet antal konstnärliga och journalistiska verk påverkar tusentals utövare som i det tysta avstår från att utforska det de hade tänkt utforska. Den rädslan är förödande.