Regionplanekontoret och Länsstyrelsen i Stockholm bedriver tillsammans ett regionalt utvecklingsarbete för att göra organisationer mångfaldsorienterade, inte minst när det gäller etnicitet och utländsk bakgrund. Drivande i arbetet är min vän och fd. kollega Evert Kroes.
I mars 2011 publicerades den gemensamma arbetsrapporten Hur ser det ut? som beskriver hur mångfalden ser ut på Stockholmsregionens arbetsställen med fokus på personers härkomst. Nu i maj har den tredje delen i rapportserien om integration och mångfald getts ut. Vad vet vi? - En forskningsöversikt om mångfald i företag och organisationer är en sammanställning av svensk och internationell forskning kring frågor om integration och mångfald. Där beskrivs Stockholmsregionen som en "paradox" i meningen att den tillhör de högst rankade i världen avseende tolerans, samtidigt som studier, exempelvis från OECD, pekar på att bristande integration är en av regionens viktigaste svagheter. I rapporten konstateras också att det inte går att finna några raka och enkla samband mellan mångfald inom en organisation och dess prestationsförmåga.
Kan man inte säga att det är samma mönster som går igen överlag i det här landet? Det finns - främst från storstadsbor - en självupplevd tolerans gentemot utlandsfödda, medan man i praktiken håller sig så långt borta ifrån dem som möjligt. Jag tänker främst på journalistkåren som häckar på Söder och inte i Rinkeby. Eller missförstår jag inlägget?
SvaraRaderaTack för en bra blogg.