måndagen den 31:e oktober 2011

Om somalier som flyttar till England

Ni har väl inte missat rapporten Företagarnas flykt - somalisk flyttning till England (FORES) av Mubarik Abdirahman, Per Brinkemo, Benny Carlson, Abdiwahab Hussein och Philip Sandberg? Där försöker de besvara frågan om varför somalier lämnar Sverige för England.

Det utbredda utanförskapet bland somalier i Sverige har blivit en het potatis i många kommuner. De somalier som anlänt under de senaste tjugo åren har mottagits på ett förhållandevis välorganiserat och ambitiöst sätt, ändå har resultaten varit nedslående. Som konsekvens av flera års arbetslöshet och hopplöshet har många somalier valt att lämna Sverige för bland annat England som varit/blivit en av somalisvenskarnas favoritdestinationer. Trots hög arbetslöshet även där finns en stor skillnad: medan färre än en procent av somalier i Sverige är företagare, är företagsamheten utbredd inom motsvarande grupp i England.

Att England lockar somalier är inte bara ett svenskt fenomen, utan uppmärksammas ofta i Nederländerna där upp emot en tredjedel av somalierna emigrerat till England. Samtidigt är det viktigt att, som författarna också varnar för, inte utmåla England som ett paradis för somalier. När jag 2010 pratade med Storbritanniens ambassadör Andrew Mitchell om somaliers situation i Storbritannien och Sverige var han mycket bekymrad. Till exempel hänvisade ambassadören till studier som visar att cirka 60 procent av den somaliska gruppen i Storbritannien brukar Khat. Av honom fick jag rapporten Becoming Visible: The Somali Community and Substance use in London, utgiven av Adfam. Där sammanfattar de situationen så här:

This research found that the Somali community is disengaged and marginalised from mainstream British society. Multiple social exclusions have affected the ability of Somalis to act as a progressive community in Britain. As such, the Somali community in the UK has been viewed as ‘impenetrable’ and ‘uncommunicative’ and is therefore classified as ‘hard to reach’ by policy makers and service providers.

Det är dessutom viktigt att veta att Storbritannien inte är den magnet för somalier som landet ofta utmålas som. Statistik från Eurostat visar att under de senaste åren har över 60 procent av de ansökningar om asyl som somalier gör inom EU skett i Sverige och Nederländerna.

fredagen den 28:e oktober 2011

Nya siffror om antalet asylsökande första halvåret 2011

UNHCR har kommit ut med sin halvårsrapport om antalet asylsökande första halvåret 2011. Under 2010 sökte 31900 personer asyl i Sverige, vilket var 12,4 procent av de 258000 som sökte asyl i EU-27. Det första halvåret 2011 har 12597 personer sökt asyl i Sverige, vilket var 10,2 procent av de 123412 som sökte asyl i EU-27. Siffrorna visar att Sveriges relativa andel av de asylsökande till EU minskar något. Samtidigt är överrepresentationen mycket stor. Det var, i förhållande till folkmängd, under det första halvåret 2011 fem gånger så många som sökte asyl i Sverige än genomsnittet i EU. Från pressmeddelandet:

The Nordic region was the only part of Europe to see a fall in asylum applications. The number of asylum applications dropped by 39 per cent in Finland, by 23 per cent in Denmark and by 10 per cent in Sweden. Norway saw a slight increase, however, of four per cent. In Iceland, numbers remained low, but saw an increase of 88 per cent in first half of 2011 compared to the same period last year - from 17 to 32 applications.

In Sweden and Norway, the number one country of origin was Somalia. In Denmark, the largest number of applications came from Afghans, and in Finland from Iraqis. There was a considerable drop in applications from Somalia in Sweden (53 percent), while there was a doubling in Norway. There was a drop in Afghan applications in Denmark, but an increase in Sweden. So overall, a mixed Nordic picture.


Samtidigt får Sverige beröm av UNHCR för hur landet hanterar asylansökningar.

In the Swedish quality project, which took place during the past two years, UNHCR analysed 200 decisions taken by the Migration Board and observed 56 interviews conducted at 11 units throughout the country. UNHCR also interviewed a number of decision-makers, other Migration Board staff and lawyers to find out how they think the decision-making can be improved. UNHCR looked at a number of factors that affect the quality of the decision-making, including the registration of applications, the legal advice, how the applicants are interviewed, the quality of interpretation, the legal argumentation and the evaluation of evidence. UNHCR did not look at particular decisions to see if they were correctly or incorrectly assessed.

UNHCR found that the Swedish Migration Board has high standards in its status determination procedures, and that all procedural safeguards are in place, well above international and European standards, when one considers for instance access to legal advice, oral hearings, and motivation of decisions.

torsdagen den 27:e oktober 2011

Medborgarskapspolitiken har betydelse

Påverkar medborgarskapsreglerna antalet som väljer att bli medborgare i ett land? Det undersöker David Reichel i studien Do legal regulations hinder naturalisation? Citizenship policies and naturalisation rates in Europe (EUDO CITIZENSHIP working paper, 2011).

Svaret är ja. I de länder där det är enkelt att bli medborgare väljer fler att bli det. Det som verkar ha störst påverkan på naturalisering är om ett land tillåter dubbelt medborgarskap. Sverige passar bra in i mönstret. Här är det, enligt MIPEX, näst enklast att bli medborgare samtidigt som naturaliseringsgraden (andelen utländska medborgare som blir medborgare under ett år) är högst av de studerade länderna (EU-25 plus Norge och Schweiz).

This paper investigates a simple relationship: the influence of citizenship regulations on citizenship acquisitions by comparing citizenship policies and naturalisation rates in European countries. The analysis looks at the statistical relationship on the cross-national level. As a quantitative indicator for citizenship policies, the MIPEX Nationality is used... It can be shown that restricting access to citizenship indeed is related to lower naturalisation rates, and that restricted access to dual citizenship appears to have the most significant impact in EU-25 countries, Norway and Switzerland.

onsdagen den 26:e oktober 2011

Länsstyrelsernas tredje ögonblicksrapport om etableringsreformen

Länsstyrelserna har nyligen gett ut den tredje ögonblicksbilden av etableringsreformen. Rapporten beskriver det utvecklingsarbete som pågår och pekar på positiva utvecklingsområden som kan stärka arbetet.

Länsstyrelserna noterar att etableringsreformen har lagt i dager flera utvecklingsområden kopplat till etableringsarbete som fanns även före reformen. Som exempel på redan kända utvecklingsområden kan nämnas att den tidigare introduktionsersättningen vanligen kompletterades med försörjningsstöd. Nuvarande utmaning att nyanlända tvingas till försörjningsstöd är därmed inte nytt och orsakat av reformen. I genomförandet av etableringsreformen har däremot problemet accentuerats vilket borgar för att det åtgärdas i större utsträckning. Ett ytterligare exempel på känt problem är flexibel SFI där etableringsplanens förväntan om heltidssysselsättning har lett till att SFI-undervisning även sker under sommarmånader i växande utsträckning.

Läs också Länsstyrelsernas senaste nyhetsbrev om integrationsarbetet (oktober 2011).

torsdagen den 20:e oktober 2011

Tre nya avhandlingar

En fördel med att vara intresserad av migrationsrelaterade frågor är att allmänbildning kommer på köpet. Alla samhällsfrågor tenderar nuförtiden att undersökas utifrån ett migrationsperspektiv. När jag påbörjade mina IMER-studier på 90-talet fanns det endast en handfull avhandlingar som berörde migrationsfrågor, oftast inom antropologi och etnologi. Idag produceras de i en strid ström och inom alla ämnen. Den senaste månaden har det kommit tre avhandlingar som verkligen visar på forskningens bredd.

Emina Hadziabdic, The use of interpreter in healthcare. Perspectives of individuals, healthcare staff and families (Linnéuniversitetet) undersöker hur vårdgivare, vårdtagare och deras närstående upplever användningen av tolk. På Forskning.se refererar de avhandlingens resultat: Resultaten visar att det var en uttalad önskan att få tillgång till en kvalificerad tolk vars viktigaste roll var att underlätta i kommunikationen och fungera som praktisk hjälp att hitta rätt i vården och finna rätt information. Det låter, i mina öron, ganska självklart! Vidare får vi veta att en kvalificerad tolk ansågs vara någon med goda kunskaper i båda språken och i språket och terminologin som används inom vården. Man ville också ha en tolk med ett professionellt beteende.

Boglárka Straszer, Ungerska för rötternas skull. Språkval och identitet bland andragenerationens ungrare i Sverige och Finland (Uppsala universitet) handlar om hur hur personer med ungersk bakgrund i Sverige och Finland förhåller sig till det ungerska språket och den ungerska kulturen. Föga förvånande visar avhandlingen att goda kunskaper i minoritetsspråket och positiva attityder och större intresse gentemot de ungerska rötterna har samband med att ungerskan används i barndomshemmet, regelbundna resor till Ungern och deltagande i språkundervisning och familjernas aktivitet i ungerska kretsar. Straszer menar att ungerskan är hotad i de studerade grupperna och att det krävs ett stöd på individ-, grupp- och samhällsnivå om den ska ha möjlighet att överleva och överföras till kommande generationer.

Den klart mest intressanta avhandlingen är Joachim Rosenquists Pluralism and Unity in Education. On Education for Democratic Citizenship and Personal Autonomy in a Pluralist Society (Örebro universitet) som genom att studera skolan undersöker spänningsförhållandet mellan mångfald och gemenskap. Från Forskning.se:

Joachim Rosenquists avhandling utgår från den centrala diskussionen inom politisk filosofi om möjligheten att legitimera gemensamma normer och lagar i ett samhälle där människor är oeniga om vad som är sant, riktigt och värdefullt.

– Det handlar om en komplicerad balansgång mellan att stå upp för demokratiska värderingar utan att samtidigt förespråka en särskild ideologi eller världsåskådning, säger Joachim Rosenquist, som har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik.


Skolportalen sammanfattar Rosenquist avhandlingens viktigaste resultat.

- I korthet argumenterar jag för att demokratin följer av en norm om ömsesidighet vilken uppställer gränser för mångfalden och bland annat underbygger en obligatorisk medborgarfostran för alla barn och ungdomar i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt måste skolans medborgarfostran undvika att ta ställning i fråga om vad som är det goda livet, eller den sanna tron, och begränsas till ett innehåll som kan legitimeras utifrån demokratins behov av välinformerade, kritiskt tänkande medborgare. Det är således inte legitimt att exempelvis fostra alla barn till att bli kristna, eller för den delen ateister. Denna gränsdragning är i praktiken ofta svår att göra, vilket jag visar i en diskussion av medborgarfostrans innehåll. Kan man undervisa opartiskt om religion, vilket utrymme bör ges för alternativa teorier om livets uppkomst och utveckling, och hur kan idealet om kritiskt tänkande göras förenligt med traditionalistiska livsåskådningar? För att bara nämna några problematiska situationer. Jag diskuterar också barns rätt att utveckla självständiga ställningstaganden i relation till föräldrars intresse av att utöva inflytande över sina barns trosföreställningar och värderingar. Slutligen utvärderar jag argument för och emot föräldrars och barns rätt att välja skola utifrån det som tidigare sagts om avvägningen mellan mångfald och gemenskap.

onsdagen den 19:e oktober 2011

Dags att återupptäcka OECD:s International Migration Outlook

I somras kom OECD:s årliga International Migration Outlook utan att, vad jag såg, tillägnas ens en liten notis i svensk media. För mig som älskar internationella jämförelser av migrations- och integrationspolitik är boken en guldgruva. Tyvärr har jag i år inte tillgång till hela boken med medföljande länkar till nedladdningsbar statistik. Men som tur är finns en hel del godbitar tillgängliga gratis på OECD:s hemsida. Så här ser t.ex. sysselsättningen ut för utrikes födda i några utvalda länder (2007-2010, 15-64 år). Klicka på bilden för att se resultaten tydligare.

De sex länderna är sorterade i rangordning efter 2010 års förvärvsfrekvens för utrikes födda, där Norge har den högsta (68,9%) och Sverige den lägsta (61,3%) andelen sysselsatta. Det finns dock länder som jag inte tagit med, där utrikes födda har en lägre andel sysselsätta än i Sverige. På Irland, som bara för några år sedan användes som föredöme i integrationsdebatten, har utrikes föddas sysselsättning sjunkit med 10 procentenheter sedan 2008 till knappt 60 procent år 2010. I Frankrike är knappt 58 procent sysselsatta och Belgien ligger som vanligt sämst till, 52,5 procent år 2010.

Det går också att ta del av en kort sammanfattning av utvecklingen i Sverige och annan statistik som rör arbetsmarknad och migrationsflöden.

måndagen den 17:e oktober 2011

Sverige får brons i mångkulturalism

Jag har haft svårt att komma igång med Integrationsbloggen efter sommarens paus. Det är inte lätt att hitta inspiration och ork när omgivningen är så ogästvänlig. Mångkulturalism indexet (MCP Index) är dock så pass intressant att jag försöker mig på en comeback.

Indexet, utvecklat av Will Kymlicka och Keith Banting vid Queen's University i Kanada, mäter i vilken grad olika länders politik präglas av mångkulturalism inom åtta olika områden: 1) ett lands officiella självbild, 2) skolans läroplan, 3) etnisk representation i media, 4) undantag för klädregler, 5) acceptans av dubbelt medborgarskap, 6) bidrag till etniska organisationer, 7) finansiering av modersmålsundervisning och 8) positiv särbehandling.

I Sverige finns sju av åtta mångkulturalism-policies vilket gör att vi befinner sig i toppskiktet bland de 21 länderna, knappt slagna av Australien och Kanada. Det som gör att Australien och Kanada har ett högre index är att de har vissa program för positiv särbehandling vilket vi saknar. Japan och Danmark, med noll poäng, är länder vars politik inte har något inslag av mångkulturalism. En del höjer nog på ögonbrynen över att Finland präglas av mångkulturalism i högre grad än Norge.


Indexet mäter utvecklingen över tid: 1980, 2000 och 2010. Den vanliga bilden av den svenska invandrarpolitiken är att landet utvecklade en mångkulturell politik under 80 och 90-talet för att sedan svänga tillbaka något i och med att vi fick en officiell integrationspolitik i slutet av 90-talet. Indexet visar dock att politiken i Sverige fått allt större inslag av mångkulturalism, från tre poäng år 1980, fem poäng år 2000 till sju poäng år 2010.

Själv blev jag delvis överraskad av resultatet eftersom jag brukar hävda att svensk invandrarpolitik inte är så mångkulturalistisk som många vill göra gällande. Överraskningen beror antagligen på vad som mäts i indexet som, enligt mig, framförallt är ett index över identitetspolitik. Eller kanske viljan hos länderna att vara eller inte vara en nationalstat. Att Sverige får sju och inte åtta poäng beror som sagt på att vi inte accepterar positiv särbehandling/kvotering. De övriga sju politikområden, där Sverige anses företräda en mångkulturalism-politik, handlar om att a) Sverige uppmuntrar invandrargruppers ursprung och identitet och b) har institutionaliserat pluralism inom den generella politiken i syfte att synliggöra befolkningens mångfald (se bedömningarna för Sverige här).

Oavsett vad indexet säger om mångkulturalism i Sverige och andra länder är det ett intressant projekt som förtjänar uppmärksamhet. Särskilt eftersom det är självaste Will Kymlicka som varit med och utformat indexet.

Relaterat lästips: The Debate Over Multiculturalism: Philosophy, Politics, and Policy av Irene Bloemraad.